I välbärgade Danderyds kommun i Stockholms län, med en disponibel genomsnitts­inkomst på nästan 1,3 miljoner kronor per hushåll, uppgick bidragen till 591 kr per capita för åren 2018-2022. Botkyrka kommun – också i huvudstadslänet – med en disponibel snitt­inkomst på 487 000 kronor har under samma period fått stöd och bidrag motsvarande 121 kr per capita, vilket placerar dem sist i Stockholms län.

Södertälje i botten

I botten i Stockholms län återfinns också Södertälje. Med sina 151 kronor per capita i utbetalda stöd och bidrag hamnar de näst sist på den regionala listan.

Tage Gripenstam (C) ordförande i Södertälje kommuns Tekniska nämnd, säger att pengar förmodligen är en viktig faktor. Att invånarna i Danderyd helt enkelt ansöker om mer stöd för att de har råd med elbilar på ett sätt som invånarna i Södertälje inte har. Och att Danderyd därför av naturliga skäl har enklare att gå före i omställningen.

– Men när det gäller kommunen vill vi såklart ha en stark laddningsinfrastruktur. Vi sätter av mycket investeringsmedel till det, framför allt till kommunala fastighets- och bostadsbolag. Vi har också publika laddningsplatser och framåt bygger vi fler med andra aktörer. Så även om invånarna i vissa kommuner av ekonomiska skäl halkar efter tror jag inte det är särskilt stor skillnad mellan kommuner, säger han.

När det gäller de stora skillnaderna mellan kommuner avseende uttag av stöd och bidrag tror Tage Gripenstam att det kan finnas fler faktorer än plånbokens storlek som påverkar antalet ansökningar om stöd och bidrag. En som visserligen i slutänden också handlar om ekonomiska förutsättningar.

– Man måste också titta på andelen hyresrätter jämfört med annan bebyggelse. Där är det upp till fastighetsägaren att vara aktiv i frågan. 

Geografin avgör

Ett liknande mönster där rika kommuner får större del av anslagen än fattiga framträder när man jämför kommuner över hela landet. Tittar man på de 30 kommuner som erhåller mest stöd per capita återfinns 22 av dem också på listan över Sveriges 30 rikaste kommuner räknat i disponibel inkomst per hushåll. Omvänt återfinns 17 av de 30 kommuner med minst uttag av laddstöd bland Sveriges 30 fattigaste kommuner enligt samma kriterier.

I botten av den sistnämnda listan återfinns Arvidsjaurs kommun där stöd och bidrag per capita landar på 6,50 kronor – det vill säga nästan en hundradel av de bidrag som Danderyds kommun får per capita.

Enligt Åsa Andersson, ­samhällsbyggnadschef på ­kommunen, är det inga konstigheter med det.

– Hos oss spelar det geografiska läget stor roll. Det är kallt, man kör långt, kanske med släp eller husvagn. Då behöver man ofta en starkare bil än en elbil, även om vi ser att dessa blir effektivare och klarar kylan bättre. Det är ingen direkt orättvisa inblandad i det hela, det är helt enkelt svårt här uppe med kylan och avstånden, särskilt när det knappt finns någon kollektivtrafik.

Åsa Andersson berättar att företag hittills inte varit intresserade av stöden för laddstolpar på grund av den höga driftskostnaden.

– Det är för få bilar som laddar. Man kan inte räkna hem investeringen, säger hon.

Hur gör ni som arbetar kommunalt? Har ni egna elbilar?

– Bilpoolen vi använder har inga sådana, men till våren ska vi byta ut två bilar mot elbilar, så till dem ordnar vi laddstolpar. Hemtjänsten här har redan testat dem och de var väl inte jättenöjda kanske.

Även Lennart Söder, professor i elkraftsystem vid Kungliga Tekniska Högskolan KTH, tror att det ojämlika uttaget beror på kommunala förutsättningar.

– Jag kan tänka mig att det finns flera problem när det gäller laddinfrastrukturen för elbilar. Till exempel kan elnätet vara starkare i en kommun vilket gör den mer lämplig för laddstolpar. Det kan också vara så att fördelningen av villor och lägenheter i kommunen spelar roll och att det är därför fler i en kommun söker bidrag än i en annan, säger han.

Jesper Johansson, ordförande för Gröna mobilister, säger å sin sida att han inte är tillräckligt insatt i frågan för att svara på varför fördelningen av stöd skiljer sig åt så mycket mellan kommuner. Däremot tror han att stöden skulle må bra av att ses över.

– Jag tror det behövs en förändring som stöttar utvecklingen av elfordon även på ställen där det inte går av sig självt. Att rika söker mer beror på högre efterfrågan. Men finns det färre laddstolpar blir det svårare att köpa elbil. Det kanske elstödet skulle kunna justera, men jag är inte säker på hur det borde förändras.

Rättelse: Det har smugit sig in ett fel i den tryckta versionen av denna artikel (som gick i papperstidningen 221206), närmare bestämt i tabellen och kolumnen ”laddbil/capita” i Sveriges olika regioner. Rätt ska vara ”laddbil/tusen invånare”.