Vid den här tiden på året brukar isen vanligt­vis täcka en havsyta på 16,4 miljoner kvadratkilo­meter, förra veckan uppmättes ett istäcke på 14,1 miljoner kvadratkilometer. Skillnaden motsvarar en yta lika stor som Grönland.

– De här extrema händelserna förbluffar många forskare och vissa spekulerar i om det är början på en ny regim med kraftigt minskad havsis som vi nu ser, säger Ola Kalén, oceanograf vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.

Svårbedömt

Minskningen syns runt hela kontinenten, men vad den beror på är fortfarande oklart.

– Havsisen i Antarktis är mycket svårbedömd, vi vet inte säkert vad det är som händer, säger Ola Kalén.

Forskarna tror att den ­extrema situationen är resultatet av både atmosfäriska och oceaniska faktorer, och både av lokala och mer avlägsna förändringar i områden som exempelvis Stilla havet.

– De viktigaste faktorerna som kan ha orsakat den stora minskningen är ovanliga vindar från stormar och alltmer uppvärmda havsvatten. Men ingen vet säkert i vilken grad de olika faktorerna bidrar, säger han.

Havsisen runt Antarktis är en av de delar av klimatsystemet som är mest svårbedömd, enligt Ola Kalén.

– Några orsaker till det är det komplexa beroendet av vind, lufttemperatur, värme från havet och hur olika vattenlager i havet blandas, säger han. 

Alex Haumann, oceanograf och isexpert vid Alfred Wegeners forskningsinstitut i München tror att mer blandade vattenlager är en starkt drivande orsak till havsisens krympande utbredning.

– I Södra ishavet finns ett lager av kallt färskvatten ovanpå ett varmare och saltare vatten. Om det djupare vattnet blandas med ytvattnet kan det potentiellt smälta stora mängder havsis underifrån, säger han till Dagens ETC.

Men det är fortfarande en teori. Bristen på mätningar på plats och klimatmodellernas ännu otillräckliga förmåga att bedöma de komplexa förhållanden som påverkar havsisen bidrar till osäkerheten.

Allvarliga konsekvenser

En bestående kraftig minskning av isen skulle få allvarliga konsekvenser, framhåller Ola Kalén.

– Bland annat skulle returstrålningen av värme minska. Öppet hav absorberar mycket mer värme än vad is och snö gör, vilket
leder till ökad uppvärmning, som i sin tur smälter mer is. Vi får en negativ spiral, säger han.

Även cirkulationen av havsvatten i oceanen skulle påverkas.

– Mindre havsis ger en svagare cirkulation vilket i sin tur kan leda till syrebrist och mindre inlagring av koldioxid.

Isen i havet fungerar också som en buffert för isen på land.

– Mindre skyddande havsis innebär att glaciäris från land transporteras ut i havet i högre tempo vilket i sin tur gör att havsnivån höjs snabbare, säger Ola Kalén.

Viktig pusselbit saknas

Om och när isutbredningen kan nå kritiska nivåer går inte att svara på utifrån dagens forskning.

– En viktig pusselbit till förståelsen av klimatsystemet saknas. Jag tycker att det är mycket oroande. Det är en
extrem minskning vi ser nu.

Trots osäkerheter kring de exakta orsakssambanden så råder det inget tvivel om att människans utsläpp av klimatgaser spelar en betydande roll.

– Riskerna för en katastrofal utveckling blir större ju längre uppvärmningen tillåts fortgå, säger Ola Kalén.