Jakob Lidström och Albin Holmgren flyttade till Tvärålund med sina familjer för snart tio år sedan. De fick barn ungefär samtidigt och började umgås mer och mer. Bland samtalsämnena dök ofta miljön upp och hur det såg ut kring mat- och energifrågor. Både Jakob Lidström och Albin Holmgren funderade på självhushåll.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Min mormor var mjölkbonde och Albins pappa har odlat lite så vi hade det med oss. Vi började med att sätta mangold och potatis i pallkragar som räckte till oss själva, berättar Jakob Lidström.
De hade även samma tankar kring matproduktionen – med produkter som man inte vet var eller när de odlades, eller vilken väg runt jorden som de har färdats för att hamna i våra matbutiker.
– Nu måste vi förlita oss på certifieringar och så vidare, eftersom kopplingen mellan bonde och slutkonsument inte finns. Men det är just den som vi vill skapa. Relationsmat.
Från jord till bord
De har en bild från förr som förebild. Jakob Lidströms mormors mor bodde i en by och cyklade sin runda när hon köpte mat av olika producenter på orten. Hon kände alla och kunde handla direkt från dem. Hon visste var potatis och grönsaker var odlade och var grisar och kor hade vuxit upp och slaktats.
– Det handlar om att skapa så låga trösklar som möjligt. Att göra det enkelt och att göra rätt – så vill vi jobba. Vi vill återupprätta samma slags kontakt med konsumenterna som min mormors mor hade med dem som hon handlade av. Genom att prenumerera på våra kassar tar vi byn och den gamla sortens konsumtion till stan.
Sedan starten 2010 har Marstorps mat dubblat sin produktion varje år. Nu jobbar de halvtid halva året med jordbruket, men vill gärna öka arbetsgraden. Drivkraften är att skapa sysselsättning för sig själva på orten, men också att få ut sitt budskap kring ekologiskt odlade produkter.
Konsumenterna kan prenumerera på kassar med grönsaker där de även får med sig information om innehållet och recept att laga till. Jakob Lidström menar att företaget är ensamma om den tjänsten i Västerbotten – från jord till bord.
– Tittar vi på klimatförutsättningarna i Västerbotten så är det mycket som går att odla. Kål av olika slag, rotsaker, sallad och potatis bland annat. Gurka har vi i det stora växthuset. Sämre är det med spannmål och raps. Det funkar dåligt här uppe.
Skrev uppmärksammat blogginlägg
När det kommer till köttproduktion blir det också lite svårare. Jakob Lidströms familj har själv grisar och höns som ger dem mat, men de säljer inte kött till andra.
– Ska man tänka ekologiskt så är vilt det bästa, och det finns det mycket av här i Västerbotten. Älgen har livnärt sig på bark och träd som det finns gott om, och de skjuts på plats i skogen. Att äta närproducerad ko, tjur, får eller getter som har vuxit upp på gräs skulle jag säga är det näst bästa. Att byta kött mot mejeriprodukter gör ingen skillnad miljömässigt och att köpa kött från djur som är uppvuxna på spannmål är inte bra. Då är det i så fall bättre att vara vegan, säger Jakob Lidström.
På sin blogg skrev han förra året ett inlägg om problemet med att vara vegetarian och vegan för den som vill äta hållbart och lokalt producerad mat i norra Sverige. En kontroversiellt debattinlägg i mångas ögon då en vanlig åsikt är att vi bör minska vår köttkonsumtion för miljöns skull.
Han konstaterar att vegansk kost är det bästa alternativet på många platser på jorden, men att det finns olika förutsättningar för matproduktion, beroende på var du lever.
Att det är problematiskt att odla proteinrika och feta grödor ju kallare klimatet är, gör att det är svårare att köpa närproducerad avokado, olivolja, ris, pasta och nötter i Västerbotten. Alltså är det kanske inte så klimatsmart att vara vegan, eller vegetarian här.
Vill ge kunderna insyn
En annan aspekt han tar upp är att vi behöver produktionsdjur för att odla ekologiska grönsaker. Grönsakerna behöver näring och det är gödsel som tillgodoser detta. Hans odling använder egen kompost, men köper också eko-pelleterat gödsel som i huvudsak består av hönsgödsel.
– Det är ju också något att fundera kring, eftersom hönsindustrin inte är speciellt trevlig. Men gödslet är ändå eko-godkänt, så vi använder det. Det som man kan tänka på är att gödslet består av det som djuren äter. Har du en djurfabrik och samlar in gödslet, vilket är en biprodukt, så blir det ett kretslopp.
I den anda som Jakob Lidström och Albin Holmgren driver sitt företag så samtalar de gärna med kunder om hur deras varor produceras, och även hur de gödslas. Trots att de behöver köpa pelleterat gödsel så gör deras förklaring det mer begripligt för kunden.
– Vi vill komma bort från den dolda komplexiteten som finns hos de stora företagen, där konsumenterna inte har någon insyn alls.
En önskan finns om att utveckla Marstorps mat till att även kunna leverera kött, antingen genom egen produktion eller i samarbete med någon lokal köttbonde.
– Det som vi odlar nu vill man nog inte överleva på. Våra kunder kompletterar med annat eftersom vi inte har en fullkomlig matkasse i nuläget.
Egna djuren slaktas hos grannen
En annan aspekt som han funderar på är den transport av djur som krävs för att de ska kunna slaktas. Hans egna grisar skjuts i hagen av en granne som har ett älgslakteri.
– Han kommer hit och skjuter dem och tar sedan djuren till sitt slakteri några hundra meter bort. Grisarna behöver aldrig vara med om en jobbig transport som ökar stresshormonerna i köttet. Men ett viltslakteri har inte samma regler som ett vanligt slakteri – därför kan vi inte sälja kött som slaktas hos grannen. Föder du upp grisar och vill sälja köttet måste de skickas till Nordmaling, vilket ligger åtta mil bort.
