Från de europeiska miljöorganisationerna är synen på den slutliga överenskommelsen, som klubbades i EU-parlamentet förra tisdagen, kluven.

– På mikronivån innebär den ett stort steg framåt jämfört med det förslag som EU-kommissionen lade fram i våras. På makronivå finns det anledning att hissa en stor varningsflagga kring hur det här förslaget tagits fram och vad det kan innebära, säger Diego Marin, ansvarig för råvarufrågor och resursrättvisa vid de europeiska miljöorganisationernas samarbetsorganisation European environmental bureau.

Bakgrunden till planen är EU:s stora beroende av framför allt Kina när det gäller försörjningen av ett stort antal viktiga metaller och mineraler. Exempelvis är EU helt beroende av Kina när det gäller sällsynta jordartsmetaller som används bland annat i vindkraftverk och elmotorer. Beroendet är också stort när det kommer till ämnen som används i elbilarnas batterier.

Betydande förändring

Critical raw materials act (CRMA) syftar till att säkrat tillgången på dessa och andra viktiga ämnen. Det ska ske genom fler gruvor i EU-området, samarbeten med andra länder och ökad återvinning. 

Minst tio procent av produktionen av de metaller som EU klassat som särskilt viktiga ska ske på hemmaplan. Det kan låta som ett blygsamt mål, men innebär en betydande förändring eftersom siffran idag är noll för många av ämnena.

När det kommer till återvinning föreslog EU-kommissionen tidigare ett mål om att 15 procent av metallbehoven ska tillgodoses på detta sätt. I den slutliga versionen har målet höjts till 25 procent.

– Det har blivit stora förbättringar på detta område. Men ambitionerna sträcker sig inte längre än till just återvinning. Det finns bara ett frö till resonemang om att minska användningen av metaller och mineraler. Men man använder inte ordet minska, utan talar om måttfull användning, konstaterar Diego Marin.

Starka skäl för att säga nej

För att skynda på starten av nya gruvor införs ett snabbspår för de gruvor som är tänkta att utvinna 17 ämnen som bedöms som strategiska. Från det att bolag lämnat in sina ansökningar ska tillståndsprocessen ta högst 27 månader. 

Alla medlemsländer ska skapa en särskild instans som ska ta hand om dessa ansökningar. Det är ännu inte klart hur detta kommer att hanteras i Sverige. Däremot är det klart hur urvalet av de projekt som ska få en snabbare behandling ska gå till.

– Ingen svensk myndighet kommer att vara inblandad i att välja ut de strategiska projekten. Bolagen ska själva ansöka om att deras projekt ska bedömas som strategiska hos EU-kommissionen. De får beskriva projekten och visa att man kommer att följa både EU:s och den nationella lagstiftningen, säger Erika Ingvald, enhetschef mineralinformation och gruvnäring vid Sveriges geologiska undersökning (SGU).

– Jag tror att det kommer att finnas en möjlighet för en medlemsstat att säga nej till ett projekt. Men då måste man ha starka skäl till detta.

Lokalt motstånd

Det går redan att se att flera gruvprojekt i Sverige kan komma att ansöka om att bli strategiska projekt (se fakta). Det finns skarpa konflikter kring flera av projekten. Planerna på en gruva för sällsynta jordartsmetaller i Norra Kärr, norr om Gränna, har mött starkt lokalt motstånd. Oron gäller inte minst risken för läckage av metaller från gruvan och gruvavfallet. 

I Rönnbäcken, söder om fjällbyn Tärnaby, finns planer på en stor nickel-kobolt gruva. Gruvområdet skulle bli lika stort som Stockholms innerstad, inklusive Södermalm och Bromma. En gruva skulle innebära ett stort ingrepp i de betesmarker som Vapstens sameby använder under hela året. Både samebyn och det lokala nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck har protesterat mot planerna.

Besluten om vilka projekt som ska klassas som strategiska kommer att tas av ett särskilt råd med representanter för alla medlemsländer. Här har miljörörelsen nått en viss framgång, enligt Diego Marin.

– Vi lyckades få igenom att civilsamhället är representerat som observatörer i detta organ, säger han.

Både de enskilda ländernas och EU:s miljölagar kommer att gälla för de strategiska projekten, men det finns ett utrymme för att tolkningen att tillgången till viktiga ämnen väger tyngre än skyddet av natur och miljö.

– Detta resonemang finns med i akten. Man rekommenderar att dessa projekt ska se som ”overriding public interest”. Den typen av formuleringar finns redan idag i den svenska miljöbalken, konstaterar Erika Ingvald.

Ett steg mot stärkta rättigheter

Flera av de de tänkbara blivande strategiska projekten i Sverige står i konflikt med renskötselns intressen. Under förhandlingarna har det pågått en dragkamp kring vilken tyngd ursprungsbefolkningens rättigheter ska ha. 

Här finns ett juridiskt begrepp som är centralt: ”free and prior informed consent” (fritt och informerat förhandssamtycke). Det innebär att en ursprungsbefolkning ska ha långt gående möjligheter att på ett tidigt stadium säga ja eller nej till projekt som påverkar de marker de nyttjar. De svenska regeringspartierna har i EU-parlamentet röstat emot denna formulering. Till slut blev det en svagare skrivning. Diego Marin ser ändå detta som ett steg mot stärkta rättigheter för ursprungsbefolkningar.

– I batteridirektivet som antogs för tre år sedan finns det inga hänvisningar till ursprungsbefolkningars rättigheter med. Så detta är en halv seger. Ursprungsbefolkningar nämns 22 gånger i det slutliga förslaget. I kommissionens förslag nämndes det två gånger.

Gruvbranschens organisation Svemin, Svenskt näringsliv och andra näringslivsorganisationer har välkomnat Critical raw materials act. Från miljörörelsen finns – förutom farhågor om miljöriskerna när jakten på metaller i EU-länderna trappas upp – en kritik mot att inte görs tillräckliga satsningar på att minska behoven av de viktiga ämnena. 

Men i någon mån har miljörörelsens synpunkter tagit sig in i den slutliga uppgörelsen.

– Det finns fortfarande skäl till oro för vad CRMA kan innebära, men det färdiga resultatet är inte så dåligt som det ursprungliga förslaget, säger Diego Marin.