Lorentz Tovatt, som är Miljöpartiets klimat- och energipolitiska talesperson i riksdagen, tillhör definitivt de politiker som inte duckar, även om frågorna avviker från kommunikationsavdelningens prioriteringar.
– Min ambition som politiker de senaste åren har varit att säga mitt hjärtas mening, att vara ärlig med vad jag tycker och mina värderingar, säger Lorentz Tovatt när vi ses på ett café i Gamla Stan i Stockholm, inte så långt från riksdagshuset.
Måste bli konkreta
Han är ledigt välklädd, välfomulerad och tillmötesgående och lämnar den ihopfällbara cykeln vid bordet innan han går och hämtar en kaffe.
– Vad kul att Dagens ETC låter höra om sig så mycket nu på senare tid, sist det här med redaktionskulturen på Expressen, det är ju anmärkningsvärt, säger han när han är tillbaka.
Jag håller med, men konstaterar att nyheter om klimat och miljö, oavsett avsändare, sällan får lika mycket uppmärksamhet.
– Nej, och det gör mig deppig. Jag har tänkt mycket på det där. Ett av mina mest spridda Twitterinlägg någonsin var när jag tog ställning emot villkorstrappan. Folk kom fram på stan och var jättepositiva, de hade sett tweeten, de hade aldrig kommit fram annars. Då kände jag att det var ju kul förstås, men samtidigt ledsamt eftersom en miljötweet aldrig får det genomslaget.
Jorden går under men ingen bryr sig…
– Vissa miljönyheter, som larmrapporter från forskare, får ändå genomslag, men kopplingen till politiken saknas alltid. Det har jag också funderat på.
Vad tror du att det kan bero på?
– Vid förra valet visade undersökningar att klimatet var topp tre av vad väljarna tycker är viktigast. Men på frågan vad som var viktigast i valet av parti hamnade klimatet först på 13:e plats. Min slutsats är att vi i Miljöpartiet inte lyckats politisera frågan.
Hur gör man det? När MP kom in i riksdagen på 80-talet var det mycket tack vare säldöden, en betydligt mer konkret fråga än klimatet.
– Det är den stora utmaningen. En väg är att tydliggöra att det som är bra för klimatet också är bra för oss människor. Att satsa på kollektivtrafik är exempelvis en av de bästa klasspolitiska åtgärderna, som gynnar dem som inte har råd att ha egen bil, och samtidigt är bra för klimatet.
Ett av dina viktigaste områden som politiker rör just transporter. Redan före din tid som riksdagspolitiker var du som sakkunnig hos miljöminister Karolina Skog med om att driva igenom bonus-malus-systemet.
– Det är en av de saker jag är mest stolt över, och något jag har fortsatt att jobba med som riksdagsledamot. Bonus-malus handlar om elektrifiering av transporterna, och när jag tittar på resultatet såhär efteråt så är jag golvad över hur bra det faktiskt har gått. Idag utgör rena elbilar 31 procent av nybilsförsälningen.
– Jag såg också siffror idag som visar att antalet laddstationer snart går om antalet mackar i Sverige. Så det går väldigt snabbt.
En stor del av Miljöpartiets och regeringens omställningspolitik handlar om att byta fossila bränslen mot biobränslen. Hur kan det vara klimatsmart att byta fossila utsläpp mot biogena utsläpp?
– Det är givetvis bäst om vi minskar utsläppen totalt. Men säg att vi har fem miljoner bilar på gatorna idag. Nummer ett måste vara att flytta så många av dessa transporter som möjligt till kollektivtrafik, gång och cykel. Nummer två, att byta så många som möjligt mot nya elbilar.
– Efter de två åtgärderna kommer fortfarande ett antal bilar med bränslemotorer rulla på vägarna och jag tycker att det är bättre att de kör vidare på biobränslen än fossila bränslen. Det betyder inte att det är hållbart eller optimalt, men det är ändå det bättre alternativet.
Du var ordförande för Grön ungdom under en period när Miljöpartiet, som du beskriver det, verkligen hade opinionen med sig. När klimatet, feminism, jämställdhet och human migrationspolitik utgjorde trenden i svensk politik. Idag ligger MP precis runt riksdagsspärren i opinionsmätningarna. Vad hände?
– Vi har misslyckats med att visa på skillnaderna mellan MP och de andra partierna. Jag vill att alla väljare ska veta att S och C vill fördubbla kapaciteten på Arlanda och att vi tvärtom vill lägga ner flygplatser. Jag vill att de ska veta att de andra partierna hotar att fälla våra ministrar när vi vill höja flygskatten, att de andra partierna hellre lyssnar på Volvo än höjer skatten på fossilbilar. Det är svart på vitt att det är stor skillnad i klimatpolitiken.
Var MP för lojala med socialdemokraterna?
– Vi kanske har hållit lite för mycket på någon slags hederskodex att man inte får gå ut berätta sådana saker. Jag tycker det är dumheter, jag tycker tvärtom, att det är jätteviktigt utifrån demokratisk synvinkel att alla ska få reda på att andra partier hellre lyssnar på särintressen än höjer klimatskatter till exempel. Vi borde berätta om striderna.
Som exempel beskriver Lorentz Tovatt hur han vid förhandlingarna om exportkrediter motsatte sig krediter till fossil teknik.
– Jag fick nej från från Centerpartiet, Liberalerna och sossarna, det var så sent som 2019/2020. Det är helt orimligt. Ska staten gå in och subventionera fossil teknik som vi ska skicka på export?
Är de andra partiernas klimatpolitik trovärdig?
– Nej! Det är en av mina slutsatser efter de här åren i politiken, att jag är chockad över det motstånd vi möter inom klimatpolitiken. Från alla andra partier.
Är inte Vänsterpartiet bättre än Socialdemokraterna och de borgerliga?
– De är lite bättre men har ändå inte klimatet som prioritet. Inte en enda gång har Vänsterpartiet i förhandlingar med regeringen prioriterat klimatfrågan. Ibland har de tvärtom drivit på i motsatt riktning, det är den krassa sanningen.
Vilken är den första politiska reformen du själv skulle införa om du slapp stångas med andra partier?
– Min dystra erfarenhet är att man kan komma väldigt långt i dagens politiska landskap med förändringar som ryms inom systemet, som exempelvis bonus-malus.
– Men vill man förändra systemet och exempelvis lägga ner en flygplats, stoppa en motorväg eller minska energikonsumtionen så får man direkt en majoritet i riksdagen emot sig. Det är en insikt som gör ont i mig, verkligen.
Krävs det fundamentala systemförändringar om vi ska rädda klimatet?
– Jag tror att vi behöver både systemförändringar och teknikskiften. Pandemin visade att när samhället saktar ner så minskar utsläppen, men inte tillräckligt och bara tillfälligt. Därför behövs också teknik. Och den sociala aspekten, att se till att människor inte blir arbetslösa i omställningen.
– Och om jag får svara på frågan du ställde först, om vilken politisk reform jag skulle prioritera, så vore det att komma bort från att vi ska transportera oss med flyg och bil överallt.
När jag tänker på systemskiften så tänker jag på omvälvande saker som konsumtionssamhällets död. Hur ser du på den eviga tillväxten?
– Jag tycker att det är en intressant filosofisk fråga, men den intresserar mig inte lika mycket när det gäller den praktiska politiken. Då är jag mer intresserad av om fler kommer att välja bil eller kollektivtrafik. Och när jag säger att vi ska åka mindre bil totalt sett, och vi ska börja i städerna, så är det en systemförändrande åsikt som är nog så radikal.
Vi pratar om åren i riksdagen, hur roligt han tycker att det är att debattera, synas, höras, sätta sig in i sakfrågorna och inte minst gå in i förhandling och – helst – vinna den.
– Den känslan, det är nästan oslagbart. För att inte tala om att att vara ute i landet, träffa medlemmar, göra studiebesök, valkampanja.
– Jag trivs väldigt bra i rollen generellt, men märker i kompiskretsarna att många väljer tjänstepersonsvägen. Det tycker jag är synd, vi behöver fler politiker.
Varför tänker du lämna politiken efter valet, om du tycker att det är kul?
– Huvudskälet är att jag inte tror att det är bra att vara inne i politiken för länge, det gäller inte bara mig utan alla politiker. Man ska ta paus, dels för att vara ute i ”verkligheten”, uppleva den och göra något annat. Men också för att ge sig själv tid att fundera över de större frågorna. Varför gör jag det här? Vad är det för samhälle jag vill skapa? Vilket är slutmålet?
Vilket är slutmålet?
– Det är de hållbara samhället. Det handlar om det ekologiskt hållbara samhället, men lika mycket om relationer mellan oss människor och mellan människor och djur och natur. Det kokar ner till vår syn på makt. I 12 000 år har vi satt oss själva över naturen. Slutmålet måste vara en harmoni mellan människan och resten av planeten.
– Jag vill ägna mycket tid de närmaste åren till att fundera på vad det hållbara samhället egentligen är.
Lorentz Tovatt om...
… sitt ovanliga efternamn:
– Enligt släktmyten blev farfarsfar jagad av polisen i USA, och för att komma undan bytte han efternamn till Tovatt. Det är storyn, men jag tror inte att den stämmer, ha ha.
… sin mormor som kom från Tyskland:
– Hon föddes under brinnande världskrig och lämnades på sjukhuset för att svälta ihjäl. Nazisterna hade en sådan renhetspolicy kring nyfödda att endast de helt friska skulle överleva, och hon hade eksem. Men hon räddades mirakulöst.
… att växa upp på Ekerö:
– Närheten till naturen var härlig, men jag var lite avig mot normen, som var borgerlig. Och jag var rosenrasande i väldigt ung ålder på Förbifarten som planerades där och nu byggs för fullt.
… hur han ser på MP:s position på en höger-vänsterskala:
– Jag skulle säga att vi står i mitten av svensk politik, vilket betyder att vi står för en generös välfärdsstat, och därmed behöver skatteintäkter för att finansiera det. Skatteintäkter som inte ska gå till skatteparadis.
… favoritprylen som följer med överallt:
– Tveklöst min hopfällbara cykel. Den är mitt ”hundtrick”, fast det är mest äldre män, snarare än yngre damer, som vill titta närmare på den…
… att kanske bli MP:s språkrör en dag:
– Det är inget jag tänker på nu, någon gång i framtiden kanske. I så fall blir jag den första djurgårdaren på posten, vilket är ett nog så starkt argument.
