Kan ekojordbruken mätta en växande befolkning?

– Vissa säger att agroekologin kanske är mer hållbar, men att den inte är lika produktiv eller ekonomiskt bärkraftig. Men detta har visat sig vara fel, säger Emile Frison, medlem av Internationella expertpanelen för hållbara livsmedelssystem.

Han hänvisar till att det numera finns flera exempel i världen som bevisar detta.

Ett är delstaten Andhra Pradesh i Indien som sedan fyra år tillbaka driver en mycket storskalig satsning på ekologiska jordbruk – och som visat sig både leda till större skördar och en förbättrad ekonomi för lantbrukarna. Närmare en halv miljon småbönder ingår i satsningen, som är inriktad på ett naturligt jordbruk utan kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel.

Djupt skuldsatta

Delstatsmyndigheternas mål är att sex miljoner småbönder ska ingå i programmet inom fyra år. En orsak till lanseringen var att så många småbönder var djupt skuldsatta, vilket i sin tur ledde till ett stort antal självmord.

– Bönder som hamnat i en skuldfälla efter att ha köpt dyra insatsvaror och sedan drabbats av missväxt har lett till att hundratusentals bönder begått självmord under åren, säger Daniel Moss, ordförande för Agroecology Fund.

Målet med programmet i Andhra Pradesh är att bönderna ska komma ur sin skuldsättning genom att drastiskt kunna minska sina produktionskostnader, utan att behöva vara beroende av krediter eller kemiska insatsvaror. Enligt Emile Frison har en studie visat att produktiviteten ökade med 20 procent jämfört med konventionella jordbruk.

Lokala grupper

Ett annat exempel är en satsning som pågår i Kirgizistan, med stöd av Agroecology Fund. Där har den lokala federationen för ekologiska jordbruk, BiokG, utvecklat ett nätverk bestående av lokala grupper av bönder som bedriver hållbara jordbruk och som nu finns över hela landet.

Samtidigt har de nedstängningar som genomförts i stora delar av världen för att hindra spridningen av coronaviruset lett till problem med transporterna av mat till städer. Men försändelserna av mat som producerats av lokala bönder har i många fall fortsatt att fungera även i länder där restriktionerna varit som allra hårdast, som i Filippinerna.

Emile Frison menar att ifrågasättandet av agroekologins kapacitet att kunna få fram tillräckligt med föda åt en växande världsbefolkning också handlar om affärsintressen.

– Påståendena om att vi behöver mer gödningsmedel och bekämpningsmedel för att möta efterfrågan är felaktiga – och förs fram av de egenintressen som vill fortsätta sälja dessa produkter, säger han.