"Inte längre relevant att tala om baskraft"

Nyligen var en vanlig uppfattning att svenska kärnkraftverk var på väg att moderniseras, ges ökad produktionsförmåga och att de snart var redo att möta de nya säkerhetskrav som ställts efter Fukushimahaverierna. Under Almedalsveckan ändrades tonläget, skriver Tomas Kåberger.

Prata, lyssna, tänk; lyssna, tänk, prata, lyssna och tänk. Under Almedalsveckan snurrar diskussionerna fler varv än under flera, vanliga månader. Därför är det en vecka där idéer hinner utvecklas och etableras. Under årets energiseminarier och debatter försvann termen baskraft och förväntningarna på kärnkraften ändrades.
Före Almedalsveckan var det okej att säga att industrin behövde baskraft som levererade el jämt. Idag förstår de flesta att vad industrin behöver är ett elsystem som kan leverera el kontinuerligt till låg kostnad. Elen kan komma från en kombination av sol-, vind-, och andra kraftverk. Med allt vanligare överflöd av el från sol och vind kommer svårstyrda kol- och kärnkraftverk konkurreras ut. Det beror på att de har högre marginalkostnader än vind och sol, och samtidigt saknar förmåga att snabbt kunna starta och leverera då efterfrågan är större än tillgången på billig förnybar el. Vattenkraftverk och de mest flexibla elverken baserade på bioenergi och gas kommer klara sig bättre.
Redan den 1:a juli på basindustrins samarbetsorganisation SKGS:s seminarium tappade ”baskraft” sin relevans och den 3:e juli protesterade publiken både mot ett slarvigt uttalande om baskraft och sedan mot moderatorns förslag att frågan skulle redas ut. Publiken hade fattat: ”Baskraft” var inte längre en relevant term att använda!