Indonesiens gröna guld

Palmoljan kallas Indonesiens gröna guld. Samtidigt som världens behov av den ökar skövlas skogen för att ge plats åt plantagerna. I byn Dosan på Sumatra har lokalbefolkningen hittat sätt att öka produktionen av palmolja samtidigt som man bevarar den resterande regnskogen. 

Varje morgon efter att solen gått upp beger sig Dosans småbrukare ut till oljepalmsplantagerna i Sumatras Riauprovins, och denna söndag är inget undantag. Klockan är åtta och det är redan full aktivitet bland de raka linjer av palmer som plantagerna består av, och på stigarna mellan markstyckena kör motorcyklar med stora korgar på sidorna – fulla med klasar av de värdefulla frukterna. Stigarna går längs med kanaler som har grävts ut för att kontrollera vattennivån och förhindra översvämningar, och leder sedan ut till en grusväg där män jobbar febrilt med att väga klasarna innan de lastas ombord på de väntande lastbilarna. Sedan byns småbrukare började äga sina egna plantager har lönsamheten gått spikrakt uppåt. Tio dollar är en vanlig dagslön för mellan fyra och tio timmars arbete, och det räknas som en bra lön i ett land som Indonesien, där en stor del av befolkningen lever på en eller två dollar om dagen. Förmannen- och småbrukaren Rahman (indoneser har ibland bara ett namn) som övervakar vägnings-processen berättar om det teamwork som råder på plantagerna.