I boken argumenterar Pella Thiel och naturpedagogen Henrik Hallgren sakligt och underbyggt för att ett långsiktigt hållbart samhälle i respektfull relation till allt levande är fullt möjligt, självklart och inom räckhåll. Budskapet kunde knappast kontrastera mer mot den inrikespolitiska utvecklingen. Rent konkret handlar boken om naturens rättighet­er – alltså idén att naturen kan ges juridiska rättigheter, ha en egen agens och inte som idag, endast vara ett rättslöst föremål för mänsklig exploatering. 

Idén är egentligen inte särskilt radikal. Med tanke på att företag är juridiska personer är det snarare anmärkningsvärt att inte också planetens levande ekosystem åtnjuter samma erkännande. Kan man tycka. Men det är fort­farande ingen självklarhet även om tecknen på att något håller på att hända är många, enligt Pella Thiel.

– Under de sju år vi har skrivit på boken har det rasat in olika beslut i olika länder på olika nivåer om naturens rättigheter – så det är definitivt en idé vars tid har kommit, säger Pella.

En del av problemet

Att ge naturen juridiska rättigheter skiftar perspektivet, men det är också ett sätt att genomföra den systemförändring som många säger är nödvändig.

– Grundläggande för vår västerländska kultur är antagandet om mänsklig dominans över naturen. När vi bygger institutioner och lagar kring den idén får vi den utveckling vi ser idag, att vi exploaterar allt så långt det går. Det finns inget som sätter stopp, säger Pella Thiel.

Vi har visserligen miljölagstiftning på många håll, men dagens miljölagar hindrar inte miljöförstöring, de saktar bara ner den, enligt författarna.

Miljölagstiftningen kan till och med ses som en del av problemet, eftersom den bidrar till ett system som bygger på exploatering och enbart betraktar naturen som en rättslös resurs.

Ekologisk rättsfilosofi är ett centralt begrepp i diskussionen om naturens rättigheter. Hur skulle du definiera det?

– Rättsfilosofi handlar om hur vi förstår lagen. Vad lagen gör, var den kommer ifrån och hur vi ser på den. Dagens antropocentriska lag sätter människan i centrum och reglerar mest relationer mellan människor och mellan människor och deras ägodelar.

– Den ekologiska rättsfilosofin behandlar människan som en del av naturen. Det betyder att de mänskliga lagarna behöver respektera och jämkas samman med naturlagarna. 

Som alternativ till det antropocentriska synsättet argumenterar Pella Thiel och Henrik Hallgren i boken för vad de kallar ett multicentriskt synsätt. 

– Med det menar vi att vi har ett antropocentriskt perspektiv för att vi är människor, det kommer vi inte ifrån. Men vi kan samtidigt förstå att det finns många fler medvetanden här som upplever världen på väldigt olika sätt, och utgör den väv av relationer som vi är en del av.

Oro för ekofascism

2008 inkluderade Ecuador som första land i världen naturens rättigheter i konstitutionen.

Chile kommer med all sannolikhet snart bli det andra landet att ge djur och natur juridiska rättigheter.

Exemplet Ecuador visar att ett lagstadgat skydd knappast garanterar ett faktiskt skydd, men lagen har inneburit normförändring och landets författningsdomstol har börjat döma till naturens fördel.

Det finns ändå de som uttrycker oro för ekofascism i spåren av en utveckling som tar stark ställning för naturen, men ni tror mer på en utveckling mot fördjupad demokrati. Hur då?

– Den ekologiska rättsfilosofin förstår de mänskliga rättigheterna som en del av naturens rättigheter, och bygger på en respekt för och värdering av mångfald. 

– Nu börjar det bli tydligt att stora kränkningar av mänskliga rättigheter är en följd av att människors livsmiljöer förstörs. För att värna om de mänskliga rättigheterna måste vi se dem som en del av en helhet och också respektera alla andras rättigheter. 

Journalisten George Monbiot har sagt att den breda miljörörelsen har gjort ett ”fruktansvärt misstag” genom att jobba för små stegvisa förändringar inom ramen för rådande system istället för att kräva den riktiga systemförändring som krävs för att skapa en hållbar framtid. Håller du med?

– Ja, definitivt. Den skepsis jag har mött från miljörörelsen kring naturens rättigheter och ekocid i tio års tid har förundrat mig. Man har inte ens velat titta på det som reella alternativ. 

Ekocid innebär att göra storskalig miljöförstöring till ett brott. Det är en lågt hängande frukt har du sagt. Hur då?

– Jag gillar ekocid-idén så mycket för att den funkar jättebra i det rådande antropocentriska paradigmet. Vi har redan en internationell brottsmålsdomstol på plats, där det faktiskt förs en diskussion idag om att införa ekocid som ett brott, säger hon.  

Även FN har börjat röra sig i den här riktningen. Nyligen beslutade generalförsamlingen att göra god miljö till en mänsklig rättighet. 

Vad säger du om det?

–Att FN nu säger att en hälsosam miljö ingår i de mänskliga rättigheterna är väldigt viktigt, men det stora skiftet är att komma fram till att det inte bara är en mänsklig rättighet.

Ingen het svensk fråga

MP har vid ett par tillfällen utan framgång lagt motioner i syfte att integrera naturens rättigheter i svensk lag, men frågan är knappast på dagordningen i Sverige. Trots att världen, enligt Pella Thiel, redan är mitt uppe i ett systemskifte.

– Vi ser nu att det gamla systemet försöker hålla sig kvar med alla tillgängliga medel. Samtidigt så byggs nånting nytt, lite vid sidan av. Jag är inte så stressad över att vi inte ser så många viktiga beslut nu. Med den politiska kontext som finns så är det omöjligt, tillägger hon.

Däremot gäller det att vara redo med färdiga alternativa lösningar när krisen kommer och det gamla faller samman – en vetskap som länge funnits och utnyttjats av den den radikala högern.

Den systemförändring vi talar om här är knappast förenlig med dagens ekonomiska system. Hur kan en alternativ modell se ut?

– Det är bara att konstatera att naturens rättigheter är omöjliga att förena både med kapitalismens idéer om evig tillväxt och de socialistiska ekonomiska idéerna som också ser naturen främst som en resursleverantör. Jag vet inte hur ett alternativt system kan se ut. Det kommer att bli svårt, men min tro är ändå att vi kan ändra synsätt, säger hon.

Att erkänna naturens rättigheter är ett första steg.

– Det kan skapa juridiska principer som innebär att vi istället för vinstmaximering sätter livet i centrum för den ekonomiska verksamheten. Vi bor på en planet som har gränser. Förändringen är möjlig för att den är oundviklig, säger Pella Thiel.