I många år sågs förbränning som lösningen för det italienska avfallssystemet – och gör det fortfarande i Sverige. Men på 90-talet stoppade invånarna i Capannori, en småstad i Toscana, planerna på ett nytt förbränningsverk. Grundskoleläraren och barnboksförfattaren Rossano Ercolini ledde protesterna. Han organiserade möten där invånarna fick ställa frågor och visade hur en säck sopor kunde återanvändas.
– Först övergav de regionala myndigheterna byggnadsplanerna. Sedan antog Capannoris borgmästare det första nollavfallsmålet i Italien och bad mig att ställa om stadens avfallssystem, säger Rossano Erconlini när Dagens ETC träffar honom på en terrass i Lucca, några kilometer från hemstaden.
Idag bryter nollavfallsrörelsen mark över hela Italien. Fyra miljoner människor bor i någon av de 220 kommuner som vill minska sitt restavfall till noll.
– Alla når kanske inte målet men de arbetar i alla fall i den riktningen.
Rossano Ercolini påpekar att nollavfallshantering är mycket mer än bara återvinning.
– Det är en etisk och ekologisk princip, ett mål och en vision, men framför allt är det ett sätt att organisera människor i en gemenskap och sprida information. Målet är att undvika avfall genom att laga, lappa, återanvända och öka sakernas livslängd. Återvinning och industriell kompostering kommer in först som ett sista steg, när alla andra alternativ är uttömda.
Utvecklades av en engelsk forskare
Det är en engelsk forskare, Paul Connett, som utvecklade nollavfallstänkadet i USA. Varför slog det rot i Italien? Rossano Ercolini tror att sopkrisen i Neapel var en bidragande orsak. Några dagar före jul 2007 avstannade sophämtningen i staden – efter år av camorrans vanstyre var alla regionala tippar fulla. Gatorna började svämma över av stinkande och hälsovådliga sopor.
– Det fruktansvärda läget gjorde att folk blev öppna för radikala lösningar.
Nollavfall seglade upp som ett alternativ som var miljövänligt och bra för hälsan, men också för ekonomin och demokratin.
– När man bygger förbränningsanläggningar hamnar pengarna i fickan på ett enda företag. Vårt förslag tjänar hela det lokala samhället.
Systemet är självförsörjande för kommunen sparar pengar på att slippa förbereda sopor för förbränning och genom försäljningen av det återvunna materialet.
Rossano Ercolini säger att sopsystemet är en indikator på hur väl demokratin fungerar i kommunen.
– Om en borgmästare vill sina invånare väl är chansen stor att hen är öppen för våra förslag. Då kan vi hjälpa till med att lösa lokala problem genom att identifiera best practice på världsnivå – i Bogotá, San Francisco eller Shanghai. Dessutom kan man få EU-medel eller bli känd som en föregångare.
Har sponsrat ett lagförslag
Nu skiljer sig ambitionerna åt hos de italienska lokalpolitikerna, menar Rossano Ercolini. Italien har både det bästa och värsta i sopväg. På vissa platser är det ägarna till förbränningsverk som ansvarar för insamlingen av sopor, vilket innebär en intressekonflikt.
Därför har nollavfallsrörelsen sponsrat ett lagförslag som ligger i det italienska parlamentet. Samtidigt trycker systerorganisationen Zero Waste Europe på politikerna i Bryssel för att de ska främja avfallsfri design.
– Europa är fattigt på råvaror. Därför måste vi skapa en urban gruvdrift där vi kan utvinna ädla metaller ur gammal elektronik och andra sopor. Det är ett sätt för Europa att övervinna sina ekonomiska bekymmer.
Nollavfallsrörelsen är inga drömmare som kämpar i motvind – nu sipprar budskapet in hos företag som gör om sina produkter. Principen är på modet och företag ser möjligheterna till att skilja sig från konkurrenterna.
– De som är bäst på sopsortering har återvinningsgrader på 80–90 procent. Men vissa saker går inte att återvinna på grund av dess design. Att verka för att slopa sådana designmisstag är kanske det viktigaste vi kan göra just nu.
– Ta kaffekapslar som exempel. Tidigare gick de inte att återvinna. Vi gjorde en studie om detta, vars slutsatser publicerades i tidningarna. Jag skrev ett brev till kaffeföretaget Lavazza och dagen efter ringde de upp för att diskutera lösningar. För en månad sedan presenterade de biologiskt nedbrytbara kaffekapslar. Samtidigt har en konkurrent tagit fram en ännu bättre lösning, kaffekapslar av bambu.
”Skapar jobb och möjligheter”
Rossano Ercolini anser att företag bör utveckla sina produkter så som den italienska gelaton:
– Du äter glassen, sedan äter du förpackningen – det vill säga struten!
EU-kommissionen drog nyligen tillbaka ett lagförslag om cirkulär ekonomi (se fakta) under förevändningen att det inte var tillräckligt jobbfokuserat. Rossano Ercolini menar ändå att nollavfallstänkandet skapar jobb och möjligheter.
– I Treviso har de fått 300 välbetalda jobb inom återvinning. Capannori anställde 60 personer för att arbeta med hushållsnära sopinhämtning och fyra till, som alla har en svår bakgrund med psykiska störningar, jobbar med att laga föremål. Dessutom har tre unga personer börjat odla ostronskivling, Europas tredje mest använda svamp, på kaffesump. I Bologna har några unga personer startat ett tvätteri för tygblöjor. Det finns också jobbmöjligheter i byggbranschen för många kommuner saknar infrastruktur för att kompostera organiskt avfall.
Italien betalar fortfarande andra länder för att bränna delar av landets sopor. Vad tycker du om det?
– Norra Europa står inför stora problem. De byggde stora förbränningsanläggningar som måste matas med plast och andra sopor under de kommande 20–25 åren. Samtidigt blir européerna allt bättre på att återvinna. När anläggningarna saknar tillräckliga mängder inhemska sopor ökar konkurrensen om importerat avfallsbränsle. Men det är en farlig affär, en stor förbränningsanläggning i Karlsruhe gick i konkurs.
Vad skulle hända med soporna om de inte brändes?
– 20 procent av Capannoris sopor som inte återvinns sorteras och deponeras. Om man kontrollerar avfallet på rätt sätt blir dess miljöpåverkan stabil och nästan noll.
Sakta sprider sig nollavfallstänkandet till andra länder i Europa. Det har anammats av städer i Baskien, Katalonien och Wales. Två franska kommuner har just sällat sig till målet och i helgen organiserade Zero Waste Europe en stor konferens i Sofia för deltagare från hela Europa.
Rossano Ercolini tror på en strålande framtid för nollavfallsrörelsen.
– Som lågstadielärare ser jag att barn behöver mening, då blir de starka. De nöjer sig inte med pengar och en liten karriär, men kanske kan de finna mening i att rädda vår planet.
Fotnot: 2013 belönades Rossano Ercolini med Goldmanpriset, det som även kallas för Nobels miljöpris. I dagsläget går inga stora lass italienska sopor till Sverige, däremot betalar Norge och Storbritannien svenska företag för att bränna deras sopor.
