– För att vara ärlig, jag ryser fortfarande av skräck inför resultatet och de potentiella konsekvenserna, berättar Tim Jackson, brittisk professor i hållbar utveckling vid universitetet i Surrey, en halvtimmes tågfärd söder om London.

Tillväxtkritisk bestseller

För tio år sedan slog Jackson igenom med rapporten “Välfärd utan tillväxt”. Finanskrisen rullade över världen och klimattoppmötet i Köpenhamn stod för dörren. Myndighetsrapporten blev en bestseller – och Jackson ett världsnamn bland de forskare som kritiserar vår tids tillväxtmodell. 

Under de senaste åren har han agerat rådgivare till Labours skuggkabinett. Partiets valmanifest har liknats vid en Green New Deal, som den Alexandria Ocasio-Cortez lyft inom Demokraterna i USA, med omfattande satsningar för att tackla klimatkrisen och växande klyftor. Bland annat siktar Labour på en omställning mot en fossilfri ekonomi till år 2030 – ett betydligt mer ambitiöst mål än EU:s och Sveriges.

– Det är enormt ledsamt att det arbete som lagts ned inte kommer att se dagens ljus. Med en ny regering hade vi troligen sett de mest ambitiösa klimatmålen i världen. En omfattande plan för en snabb omställning till en fossilfri ekonomin som samtidigt kunde generera arbetstillfällen över hela landet. Så kommer det inte att bli nu, konstaterar Jackson bittert och tillägger:

– Tories valmanifest var det minst ambitiösa, näst Brexitpartiet. Och till skillnad från Liberaldemokraterna och de skotska nationalisterna gjorde Tories inga försök att utmana Labour om klimatet. De ignorerade frågan. Boris Johnson deltog inte ens i den tv-debatt om klimatet som anordnades av Channel 4.

”Extraordinärt ointresse”

Skräckscenariot är enligt Jackson att det moment och den politiska medvetenhet som byggts upp kring klimatkrisen, bland annat av rörelser som Fridays for Future och Extinction Rebellion, nu går förlorat.

– Hoppet är att den rörelse som vuxit fram kan repa mod igen och börja ställa regeringen till svars. Eller möjligen att nästa års klimattoppmöte i Glasgow kan bidra till att regeringen trots allt försöker göra något bra.

Men några större förhoppningar på Boris Johnson har inte Jackson. Kanske kan regeringen leverera en del kring klimatet. Men när det gäller frågor om tillväxt och hållbarhet betraktar han Tory som analfabeter.

– Tories har visat ett extraordinärt ointresse, närmast förakt, inför de ekonomiska konsekvenserna av Brexit. Kanske bryr de sig inte om tillväxt – så länge det inte skadar de mest välbärgade, tillägger han sarkastiskt.

– Samtidigt har premiärministern varit extremt tydlig: Det enda sättet att leverera välfärd är enligt honom att "belöna rikedomskaparna". Jag befarar att det här signalerar en återgång till den gamla nedsippringsteorin, omformulerad till en värld efter Brexit, där Storbritannien forcerar handelsavtal utanför EU, med sämre miljöskydd, sämre sociala klausuler och där vinsterna går till aktieägare och storföretag.

Ohållbar tillväxtjakt

Valresultatet kommer förvisso inte som en blixt från en klar himmel. Labours oklara hållning till Brexit fick opinionssiffrorna att dala redan under våren. Och högerpopulismens framgångar har det enligt Jackson bäddats för under lång tid. 

– På ett sätt är högerpopulismen en konsekvens av finanskrisen. Systemet kraschade och krisen och sättet att hantera den har lett till en enorm frustration. Till den grad att människor är beredda att säga, som de gjort i Storbritannien: “Varför ska vi bry oss om ifall Brexit är bra för tillväxt eller inte, vi har ändå inte fått ut något av tillväxten.”

– På ett djupare plan kan orsakerna spåras långt innan finanskrisen. Finanskrisen bottnade i försök att driva på tillväxten med finansiell avreglering – samtidigt som tillväxt blivit allt svårare att få till stånd i vår del av världen. Ju hårdare vi tryckt på, desto mer har vi destabiliserat systemet. Vi har destabiliserat det finansiellt, ekologiskt och – vilket är avgörande för vågen av högerpopulism – socialt.

– Fixeringen vid tillväxt och finansiell avreglering bär en stor del av skulden till vår tids problem. Det har hindrat oss från att investera i det vi borde för att lösa klimatkrisen. Det har gjort det finansiella systemet instabilt. Och det har skapat en ojämlikhet som destabiliserat politiken och hela samhället.

Green New Deal enda vägen

Labours valförlust till trots menar Jackson att partiet är på rätt spår. De förslag om en Green New Deal som både lyfts inom Labour och Demokraterna i USA är enligt Jackson det enda realistiska sättet att ta itu med klimatkrisen och de växande klyftorna.

– Vi behöver ställa om hela samhället extremt snabbt. Förmodligen behöver vi gå mot netto nollutsläpp på ett decennium eller lite mer i vår del av världen. Det enda sätt som du realistiskt sett kan åstadkomma det på är genom storskaliga offentliga investeringar. Green New Deal har byggt ett legitimt case för en omfattande, offentlig investeringsagenda för att klara omställningen på den korta tid vi har.

Det kan tyckas paradoxalt att en tillväxtkritiker stödjer ett storskaligt investeringsprogram. Men enligt Jackson betyder en Green New Deal inte ensidigt fokus på tillväxt.

– När förslaget om en Green New Deal lyftes efter finanskrisen så utgick det från 30-talets New Deal. Det sågs som ett stimulanspaket för att skapa tillväxt. Idag har förslaget börjat avvika från det här. Fokuset på tillväxt har falnat. Istället lyfts Green New Deal som ett sätt att få till stånd de investeringar som krävs för genomföra en grön omställning och styra dess inriktning, menar Jackson.

Förbered för nolltillväxt

Har det någon betydelse om ekonomin i slutänden växer eller inte? Jackson tillhör de som hävdar att så inte är fallet. Det avgörande är innehållet. Att de gröna delarna växer, de ekologiskt utarmande delarna krymper – och att frukterna av utvecklingen kommer betydligt flera till del.

– I princip vet vi inte svaret på den här frågan. Och vi borde inte bygga vår politik på ett sådant svar. Men sannolikt handlar det om en ekonomi som är långsammare än vad konventionella ekonomer talar om. Den skulle kunna vara stationär eller till och med krympande.

Trots valförlusten och högerpopulismens framgångar menar Jackson att det finns anledning till hopp idag. Jämfört med när han slog igenom för tio år sedan så finns numera en svårstoppad och växande insikt att dagens ekonomiska system är ohållbart.

– Hela diskussionen har förändrats. Av flera skäl. Finanskrisen och dess verkningar, en växande känsla av ett kristillstånd för klimatet och biologisk mångfald. Den här otåligheten mot politikens saktfärdighet och en allt bredare, kritisk inställning till den underliggande ekonomin – det är väldigt annorlunda från hur det var för tio år sedan.