Rysslands storskaliga anfallskrig mot Ukraina har bland mycket annat lett till kraftigt minskade ryska fossilgasleveranser till Europa. Det i sin tur har medfört höga och instabila priser på fossila bränslen och elektricitet. I försök att minska den ekonomiska bördan för invånarna har regeringar världen över på olika sätt subventionerat fossila bränslen, inte minst eftersom höga priser på olja och gas på många håll är den huvudsakliga anledningen till de höga elpriserna.
Internationella energirådet (IEA) konstaterar i sin senaste rapport över världens fossilbränslesubventioner att stödet till fossila bränslen 2022 slog rekord. För första gången någonsin översteg subventionerna riktade mot konsumentpriserna enligt IEA:s senaste uppskattning en biljon US dollar. Det motsvarar ofattbara 10 525 miljarder kronor, en nästan fyra gånger så hög summa som under 2020.
Utvecklingen står i skarp kontrast till överenskommelsen från Cop 26 i Glasgow 2021; att fasa ut subventionerna till fossila bränslen, vilket var en av få framgångar under klimattoppmötet i Skottland.
”Enormt tryck”
Regeringar har tagit till många olika åtgärder för att mildra effekten av prishöjningarna för medborgarna. Den peruanska regeringen beslutade exempelvis i april 2022 att inkludera ett flertal transportbränslen i den statliga prisstabiliseringsfonden för bränslen, för att förhindra prishöjningar. Thailand införde ett pristak på 30 THB (8,90 kronor) per liter diesel. Flera länder i Europa har också på olika sätt skyddat konsumenter från den fulla effekten av skenande gaspriser. I Sverige har regeringen beslutat att betala tillbaka en del av de flaskhalsinkomster på 86 miljarder som gått till Svenska kraftnät sedan elkrisen inleddes, i form av så kallat elstöd.
– Det finns ett enormt tryck på regeringar att reagera och skydda konsumenterna. När krisen väl är för handen är valmöjligheterna för regeringar begränsade. Strukturella förändringar tar tid, säger Toru Muta, som är energianalytiker på IEA.
IEA betonar i sin rapport att höga priser på bränslen och el inte ska utnyttjas som ett substitut för klimatpolitik för att driva på energiomställningar.
– Höga priser drabbar de fattiga hårdast, och kräver ofta dyra ingripanden från regeringar. En lärdom för framtiden är att det är bättre att lägga pengar på strukturella förändringar som minskar efterfrågan på fossila bränslen, än på nödhjälp, fortsätter han.
Stöd som inte räknas in
De allra flesta av subventionerna i IEA:s nya uppskattning har införts i tillväxt- och utvecklingsländer.
De är betydande även i Europa, men de svarar inte mot IEA:s definition av konsumentinriktade subventioner av fossila bränslen, som säger att medelpriset ska ligga under marknadsvärdet. Därför räknas de europeiska stöden inte in i de 10 525 miljarder som nämnts ovan.
I utvecklade länder räknar IEA med att mer än 500 miljarder US dollar (5 268 miljarder kronor) har lagts på att sänka energikostnader.
– Det finns även andra fossila subventioner som inte påverkar slutanvändarpriserna. Vi samarbetar med OECD för att spåra olika subventioner, som exempelvis stöd till produktionen av fossila bränslen. Men den fullständiga datan för dessa stöd 2022 är inte tillgänglig ännu, säger Toru Muta.
Siffror för 2021 visar dock att även kurvan för stöd till fossilbränsleproduktion pekar uppåt på senare år, med en dubblering 2021 jämfört med 2020.
