– Vi har undersökt hur mycket ultrakortkedjiga högfluorerade ämnen som finns i sjön Vättern och tittat på vart de kommer ifrån och hur de sprids, säger hon.

– Det var särskilt en av dem som stack ut, den så kallade trifluorättiksyran, TFA, som vi hittade i större koncentrationer och där ökningen var större än för de andra.

Ökar sedan 90-talet

TFA är en restprodukt som bildas när andra kemikalier bryts ner, däribland kemikalier som finns i nyare luftkonditioneringsanläggningar och köldmedier i kylar och frysar.

– När man fasade ut freon, som hade en negativ effekt på ozonlagret, så ersattes de av klorerade köldmedel. När dessa bryts ner bildas TFA.

– Vi har sett en ökning av dessa ämnen sedan tidigt 90-tal. Det största problemet är att de inte bryts ner i miljön. Vi vet inte vilka skadeeffekter det kommer att ha, säger Maria Björnsdotter.

Daglig exponering

Avhandlingen bygger på ett stort antal vattenprover i och kring Vättern, som sedan jämförts med regnvattensprover från en forskningsstation på Visingsö. Resultaten visar att de undersökta kemikalierna i Vättern huvudsakligen förs dit med regnvattnet.

Eftersom de inte bryts ner ökar mängden år för år. Det är ett problem, inte minst eftersom Vättern är dricksvattentäkt för 300 000 personer.

– Det har ansetts mindre farligt med vattenlösliga kemikalier som inte ackumuleras i kroppen, men det behöver inte betyda så mycket att de lämnar kroppen när vi exponeras för dem dagligen.

Global spridning

TFA-nivåerna i Vättern ligger fortfarande betydligt under de nivåer som anses skadliga, men enligt Maria Björnsdotters beräkningar ökar mängden med 120-170 kilo varje år.

– Den höga siffran förvånade mig. Om koncentrationerna fortsätter att öka kan vi nå skadliga nivåer.

De substanser – som med solljusets hjälp – bryts ner till TFA kan färdas långa sträckor i atmosfären. I sin forskning har Maria Björnsdotter tagit prover på Spetsbergen i Arktis, en plats långt från alla föroreningskällor, men även där fanns TFA. Det är med andra ord inte bara Vättern som förorenas, ämnet sprids över hela klotet.

– Det spelar kanske inte så stor roll om vi ser över våra utsläpp i Sverige eller ens inom EU. De största källorna kan finnas i andra delar av världen. Åtgärder måste vidtas på en global skala, säger Maria Björnsdotter.

Enligt kylteknikern Lennart Rolfsman, är HFC-köldmedierna på väg att avvecklas. De ska bland annat ersättas av syntetiska hydrofluoroolefiner (HFO), som också ger utsläpp av trifluorättiksyra, men däremot mindre växthusgasutsläpp.

– Men en del kommer också att ersättas med naturliga köldmedier som exempelvis koldioxid som används mer och mer, och inte ger syntetiska nedbrytningsprodukter. Det är en global utveckling, säger han.