Varje månad skänker du pengar till energibolagen och bankerna utan att veta om det. Pengarna ska gå till att producera mer förnybar el, men en stor del försvinner i spekulation, räntekostnader och avkastning till energibolagens ägare. Det visar en granskning som ETC gjort av de så kallade elcertifikaten.
– Om vi investerat de här pengarna direkt i till exempel vindkraft hade det blivit både billigare och gått snabbare, säger Roland Lundqvist, energianalytiker.
Vet du vad ett elcertifikat är? Det borde du veta, i genomsnitt köper du nämligen två stycken per år för totalt ungefär 500 kronor. Samtidigt är det inte så konstigt om du inte vet vad ett elcertifikat är. Inte ens under valrörelsen var detta ett ord som hördes särskilt ofta i debatten. Ibland fladdrade det förbi i en klimatdebatt eller i ett partiledartal, men sällan hördes någon politiker vare sig kritisera eller försvara elcertifikaten. Trots det är elcertifikat Sveriges främsta politiska strategi för att ställa om till en klimatneutral energiproduktion – en hörnsten i svensk klimatpolitik som hänger nära samman med om vi på sikt ska kunna avveckla kärnkraften utan att det blir strömavbrott i halva landet.
Löfven vill öka certifikaten
Elcertifikat fungerar lite förenklat så här: När elproducenter, exempelvis Vattenfall, producerar el från förnybara källor får de en belöning från staten i form av elcertifikat. Dessa certifikat kan de sedan sälja vidare på en öppen elcertifikatmarknad där priset, precis som på andra marknader, bestäms av utbud och efterfrågan.
Efterfrågan skapas genom att elleverantörerna, enligt lag, är skyldiga att köpa en viss andel elcertifikat i relation till hur mycket el de totalt levererar till abonnenterna, så kallad kvotplikt. Elleverantörernas kostnad för certifikaten adderas sedan på elräkningen så att det i slutändan blir elabonnenterna som står för notan.
Till år 2020 är det politiska målet att den förnybara elproduktionen ska ha ökat med 25 terawattimmar (TWh) jämfört med år 2002. I sin regeringsförklaring flaggade Stefan Löfven emellertid för att det målet nu kan komma att höjas till 30 TWh år 2020. Det politiska styrmedlet för att nå det målet är dock begränsat till att höja eller sänka kvotplikten för elleverantörerna och på så sätt höja eller sänka efterfrågan på elcertifikat på börsen.
Men att lägga ut våra investeringar i förnybar energi på finansmarknaden medför en rad olika problem. Det menar energianalytikern Roland Lundqvist, som räknat på vad som skulle ha hänt om abonnenternas pengar istället investerats direkt i gemensamt ägda vindkraftverk.
– Med nuvarande system kan man säga att vi elabonnenter betalar i snitt 5 öre per kilowattimme i ersättningsbonus till elproducenterna. Totalt blir det cirka 3 miljarder per år. Om man istället använder de pengarna för att direktfinansiera byggnation av exempelvis vindkraft gör pengarna mycket större nytta, både samhällsekonomiskt och sett till producerad effekt, säger Roland Lundqvist.
Pengar tas ut i riskpremie
Hans beräkningar bygger på att elkonsumenterna i nuvarande system är med och finansierar elcertifikaten utan att få något annat tillbaka än en förhoppningsvis hållbarare framtid. Samtidigt går en del av deras pengar till att generera vinst åt såväl de banker som lånar ut pengar som till de energibolag som tar en risk med sina investeringar. Det skulle man slippa om pengarna istället gick direkt till ett gemensamt ägt bolag som använde alla pengar till att tillverka förnybar energi utan inblandning av börsen.
Men Gustav Ebenå, enhetschef på Energimyndigheten, är skeptisk till att direktinvesteringar hade blivit så mycket effektivare och billigare.
– Spontant ser jag inte var man skulle kunna hämta hem så mycket pengar. Det tas ut en riskpremie från de här certifikaten, i form av ränta eller avkastning, men jag har svårt att se att den är så stor att man skulle få ut en större volym förnybar energi om pengarna gavs som direkt investeringsstöd, hävdar han.
”Systemet är ostyrbart”
Hittills har Sveriges elcertifikatsystem i första hand gått till ombyggd bioenergi och vattenkraft samt ny vindkraft, eftersom dessa tekniker än så länge är mest lönsamma.
– Till år 2020 förväntar vi oss en jämn fördelning av certifikaten mellan bioenergi och vind, och därtill finns det en liten del för vattenkraft, säger Gustav Ebenå.
Solenergin lyser dock med sin frånvaro. Även om tekniken gått fram med stormsteg de senaste åren är solceller fortfarande mindre lönsamma än vindkraftverk i stor skala. Det går emellertid att få elcertifikat även för småskaliga producenter och privatpersoner, vilket inte utnyttjas särskilt ofta idag.
Det här är ytterligare ett stort samhällsekonomiskt problem för Sverige, menar Roland Lundqvist.
– Systemet är ostyrbart. Vi har sju olika produktionssätt som är i behov av olika stöd, eftersom de kostar olika mycket. Certifikatsystemet främjar det som är billigast, vilket gör att bara den teknik som redan är kommersiellt gångbar och utvecklad kommer att få alla certifikatpengar.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.
Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.
