Den sista livlinan för Sumatras tigrar

Febri Anggriawan smyger försiktigt på den smala stigen, omgiven av gigantiska ormbunkar med vassa taggar som vill borra sig in i skinnet hos den som saknar skyddande kläder. Det gör emellertid inte 24-åringen, som specialisterat sig på Sumatratigern genom fem års universitetsstudier i Jakarta. Denna morgon ska Febri genom WWF, där han varit anställd i ett halvår, sätta upp ”kamerafällor” – digitala infraröda kameror som fotograferar kroppstemperade objekt som passerar på stigen i nationalparken Tesso Nilo i Sumatras Riau-provins, benägen mitt på den enorma ön.

Längs med stigen visar han vant upp spår av hjort, utter och vilda elefanter. Idag är dock ingen vanlig tigerspaningsdag för Febri. Med sig på stigen har han en grupp bestående av tjugotalet tungt beväpnade parkvakter och armémedlemmar. De har fått nys om att det ska finnas illegala skogshuggare i parken och har fått i uppdrag att arrestera dem. Plötsligt rasslar det till i den täta undervegetationen som den bitvis avverkade, bitvis orörda regnskogen består av, och en vildsvinshjord försvinner lika snabbt som den nyss visat sig. Gruppen smyger vidare på stigen och efter en halvtimme närmar de sig sektor två, eller den del av kärnan av Tesso Nilo som kallas ”The core”, när ljudet av motorsågar börjar höras. Parkvakterna och soldaterna osäkrar sina indonesiska k-pistar och när de kommer upp på en liten höjd ser de ner på fyra män som än så länge är ovetandes om att de är omringade.