Därför ger ett avtal från 1944 flyget en gräddfil

Det internationella flyget står för 4–5 procent av människans totala klimatpåverkan. Vore luftfarten ett land skulle det platsa på tio i topp-listan över länder med störst utsläpp. Samtidigt räknar flygindustrin med att antalet flygpassagerare år 2050 är dubbelt så många som idag. Det säger sig självt att även flygindustrin måste ställa om ifall målet om netto noll-utsläpp år 2050 ska kunna nås. Men hittills glider den internationella luftfarten fram i en egen gräddfil, utan seriösa krav på varken utsläppsminskningar eller klimatomställning. I bakgrunden spökar ett snart 80 år gammalt avtal – den så kallade Chicagokonventionen – som många år senare användes för att befria flyget från skatt på fossila flygbränslen.

– Chicagokonventionen togs fram under brinnande krig, 1944, för att garantera säker, civil, internationell luftfart. Den säger ingenting om skatt på flygbränslen, säger Therése Sjöberg, som tidigare arbetat i 15 år med frågor kring flygets klimatpåverkan på Transportstyrelsen.