Borde vi inte bli mer solidariska innan vi blir fler?

FRÅGA: Du skrev i ETC #4 om befolkningstillväxt. Jag tycker som frågeställaren Ulrika att det inte kan vara ett självändamål att människan ska översvämma planeten, eller som du beskriver det, bygga upp megastäder. Forskningen visar att våra storstäder inte är så ekologiskt hållbara som debatten ibland vill påskina. Storstäderna ger förstås möjlighet till energieffektivare transport- och uppvärmningssystem med mera. Men på minussidan finns de ekologiska bristerna, som är mycket stora i form av lokala utsläpp av förorenat dagvatten och avloppsvatten, som i bästa fall filtrerats på kväve och fosfor. 

Du skriver att livets mening är att vi människor ska ges möjligheten att föröka oss. Men – och det här är min poäng – borde vi inte vara mer solidariska? Inte bara mot varandra, utan också mot moder Jord, alla arter, livsformer, landskap och vattenmiljöer som finns här, och inte bara för vår skull utan för deras skull och för att de ska kunna föra evolutionen vidare till den dag vår stjärna falnar. Om planeten Tellus ska orka med oss framöver måste vi väl ta hand om denna vackra planet på ett bättre sätt än i dag? Din motivering, ”Jag tror att ju fler liv som kan leva på denna jord och leva värdigt, desto bättre”, känns lite som en religiös föresats. Borde vi inte i stället kunna säga att några miljarder människor som lever just nu på planeten räcker?
Göran B