Fråga: Kan någon reda ut vad Christofer Fjellner (M) skriver i sin debattartikel i DN. Är klimatpaketet Fit for 55 tillräckligt för att nå 1,5-gradersmålet? Kan Sverige bara köra på och öka tillväxten? Vad menar han?
Hans Schwieler, Göteborg
Svar: Hej Hans!
Du ställer relevanta frågor om debattartikeln där Christofer Fjellner skriver att vi ”måste ompröva den svenska klimatpolitiken” i ljuset av EU:s klimatpaket Fit for 55. En välvillig tolkning av hans text är att han menar att EU nu höjt ambitionsnivån i klimatarbetet och att det därför är viktigt att se till hur Sverige bäst kan hjälpa till att bidra till snabba utsläppsminskningar givet det antagna EU-ramverket. En annan tolkning (som reflekteras i DN:s rubriksättning), är att han menar att Sverige kan förlita sig på EU:s verktyg och därmed slopa nationella klimatmål och klimatinitiativ som är mer ambitiösa än det som är bestämt på EU-nivå. Föregångsrollen förändras enligt detta resonemang från att höja ambitionsnivån till att endast fokusera på genomförandet.
Det är viktigt att den senare tolkningen inte får fotfäste i debatten eftersom den bygger på flera sakfel. Dels stämmer det inte att EU:s klimatpolitik skulle vara i linje med 1,5-gradersmålet. Enligt Climate Action Tracker som utvärderar länders klimatpolitik, är EU:s klimatpolitik otillräcklig, särskilt om man tar hänsyn till rättviseprinciper. Om alla världens länder agerade i linje med EU skulle uppvärmningen bli över tre grader enligt deras analys. Detta stöds av IPCC:s senaste rapport. Under presskonferensen när rapporten släpptes fick forskarna en fråga om huruvida FN:s generalsekreterares uppmaning att rika länder bör sikta på att vara klimatneutrala till 2040 ligger i linje med vetenskapen. Svaret var ja. Alltså finns det gott om utrymme för att öka ambitionsnivån ytterligare. Det är inte lägen att slå av på takten i varken ambition eller genomförande.
Andra felaktigheter i debattartikeln är påståendena om att EU:s klimatpolitik effektivt garanterar att utsläppen kommer sänkas till nära noll och att nationell klimatpolitik i stort sett blir verkningslöst. Ännu återstår flera förhandlingar innan verktygen för att nå EU:s klimatmål fram till 2050 är klubbade. Ambitiösa nationella klimatmål kan därför bidra till att vässa verktygen i EU:s klimatpolitik. Därtill kan ambitiös nationell klimatpolitik inte bara ge viktiga sidonyttor lokalt, utan även leda till minskade utsläpp i EU genom annulleringar av utsläppsrätter.
Texten har alltså rätt i att samspelet mellan nationell klimatpolitik och EU:s klimatpolitik bör analyseras. Med det sagt är det tydligt att klimatpolitiskt ledarskap fortsatt är viktigt i alla världens länder för att Parisavtalets mål ska kunna nås.
