Besökare till judiska församlingens lokaler bakom Synagogan i Malmö måste passera genom en låst säkerhetssluss. Personal bakom tjockt pansarglas frågar efter namn och ärende genom högtalarsystem innan de släpper in någon.
– På 80-talet fanns inte problemen överhuvudtaget. I mitten av 80-talet gick jag ut med kippa och råkade aldrig ut för något i Malmö eller Lund. Sedan pluggade jag och bodde inte i Malmö på många år, men när jag kom tillbaka i början på 00-talet fanns ett reellt problem, säger Fredrik Sieradzki, ansvarig för informationscentret vid Judiska församlingen i Malmö.
Församlingen hade runt 3 000 medlemmar i slutet av 1970-talet, idag är de ungefär 540.
Malmö blev ökänt
För drygt tio år sedan fick Skånska Dagbladet i gång en medial snöboll då de i flera artiklar uppmärksammade antisemitismen i Malmö. Staden blev snart ökänd långt utanför landets gränser. Det handlade om allt från trakasserier och hot mot enskilda judar till rena attentat.
Och rapporteringen har efter det fortsatt. I början av oktober fick en fritidspolitiker i Lund med judiskt påbrå sitt hus nedbränt. I december förra året kastades brandbomber mot judiska kapellet bara dagar efter Donald Trumps beslut att flytta USA:s ambassad från Tel Aviv till Jerusalem.
Just konflikten i mellanöstern får ofta antisemitismen i staden att blossa upp, menar Fredrik Sieradzki.
– Det är en förevändning och ett bränsle för något som redan finns där. Det finns de som inte tycker om judar i allmänhet men som inte bejakar det. Sedan finns en liten grupp unga människor med rötter i Mellanöstern som inte har några problem med att hota och förolämpa. Sedan har vi hotet från högerextremismen och NMR, men från dem har vi, peppar, peppar, hittills inte sett någon större aktivitet i Malmö. Däremot har det uttryckts hot med den typen av förtecken, säger han.
Sieradzki berättar att judar som fått nog av Malmö ofta söker sig till Stockholm där den judiska församlingen är större. Enligt Ute Steyer, rabbin i Judiska församlingen i Stockholm, är situationen i huvudstaden inte lika illa som i Malmö, men rädslan är påtaglig även där.
– Klimatet överhuvudtaget har ju lett till att många församlingsmedlemmar, och även de som inte är medlemmar, är väldigt försiktiga med hur, var och när de outar sig som judar. Det handlar främst om att man är rädd för antisemitiska påhopp, men det är tyvärr också ganska vanligt att Israelkritik används som täckmantel för ren antisemitism, säger Ute Steyer som är Sveriges första, och hittills enda, kvinnliga Rabbin.
Uppvuxen i Tyskland
Hon är uppvuxen i Tyskland och kom till Sverige 1992. Innan dess bodde hon bland annat i New York i USA och hon menar att den ökande antisemitismen inte är unik för Sverige utan snarare en global trend som blivit allt starkare de senaste åren.
– Jag upplever att vi har en mer uttalad antisemitism från det islamistiska hållet idag, men numera är det också nästan rumsrent att vräka ur sig stereotyper som ifrågasätter om judar och samer är svenskar. Debatten har hårdnat.
I Göteborg har judarna varit hårt ansatta det senaste året. NMR arrangerade en stor demonstration i staden i september 2017, men i sista stund ändrades tillståndet så de åtminstone inte tilläts passera synagogan. I somras dömdes tre män för grov mordbrand efter en attack med molotovcocktails mot en fest där 30 ungdomar firade chanukka.
– Tittar man på det man betraktar som våldsbejakande extremism som islamism, högerextremism och delar av den autonoma vänstern, så är det där antisemitismen förekommer mest öppet. Det är också antisemitismen som förenar dessa grupper. Det är därför den är så farlig, eftersom den fungerar som förenande kitt. Den drabbar judar främst, men är också ett hot mot hela samhället, det vet vi av den historiska erfarenheten, säger Ingrid Lomfors, docent vid Göteborgs universitet, chef för Forum för levande historia och tidigare generalsekreterare för Judiska församlingen i Stockholm.
Påpekar att tolerans ökar
Liksom Ute Steyer tycker hon sig skönja en trend av ökande rasism och antisemitism i vissa delar av samhället.
Samtidigt påpekar hon att det även finns en motsatt trend med större tolerans och medvetenhet om problemen. Att nazister skulle marschera på Göteborgs gator år 2017 var dock inget hon kunde föreställa sig för 20–30 år sedan.
– Nej, det trodde jag nog inte. Jag tycker det är en märkbar förändring och ett svårt problem att lösa eftersom det kolliderar lagstiftningsmässigt. Vi har ju föreningsfrihet. Det har skett en förskjutning. En forskarkollega till mig myntade begreppet ”det antisemitiska bakgrundsbruset”. Det är inte ett brus längre utan en eld som brinner mitt i det offentliga rummet, och vi behöver hantera den.
Små steg åt rätt håll
Allt är heller inte nattsvart. Även om Fredrik Sieradzki bedömer att hoten och trakasserierna i Malmö fortfarande ligger på ungefär samma nivå som för tio år sedan tas små steg mot förändring. Polisen har intensifierat sitt arbete med hatbrotten, relationen till politikerna är bättre och tack vare att församlingen beviljades projektpengar kunde man arrangera en utbildning om antisemitism i stadens skolor.
– Sedan har vi fått hit en rabbin, Moshe-David Ha Cohen, och en del av hans tjänst är att han ska jobba med dialogarbete. Han har hittat en partner i den muslimska imamen Salahuddin Barakat. De har verksamhet där de går ut i skolorna, religiöst klädda, och signalerar väldigt tydligt att vi är vänner och för en respektfull dialog, säger Fredrik Sieradzki.
Inträffade i Tyskland natten mellan 9 och 10 november 1938 och var kulmen på en längre tids förföljelser av judar mellan 7 och 10 november, känd som Novemberpogromerna.
Iscensattes av nazistregeringen med mordet av tyske diplomaten Ernst vom Rath som förevändning. Vom Rath sköts till döds i Paris 7 november av polske juden Herschel Grynszpan som flytt Tyskland.
Mellan 20 000 och 30 000 personer arresterades och fördes till koncentrationsläger, 267 synagogor brändes ned och över 7500 butiker vandaliserades. Runt 400 judar dödades.
Drivande i förföljelserna var paramilitära styrkan SA men även många civilpersoner deltog. I vissa fall koordinerades civila förföljelser av nazistorganisationer som Hitlerjugend.
Fick sitt namn på grund av den stora mängd krossat glas som täckte gatorna i många tyska städer. Vissa menar att benämningen ”Kristallnatten” är förklenande då det egentligen handlade om en längre tids pogromer.
Blev startskottet för upptrappade förföljelser av judar som i förlängningen ledde till Förintelsen.
Antisemitiska hatbrott mellan åren 2008–2016:
2008: 159
2009: 250
2010: 161
2011: 194
2012: 221
2013: 193
2014: 267
2015: 277
2016: 182
Brottsförebyggande rådet, Brå, släppte sin senaste sammanställning av anmälda hatbrott förra året. Den omfattar brott begågna fram till 2016.
2016 anmäldes 182 antisemitiska hatbrott i Sverige. Det är en ökning jämfört med 2008 men en minskning jämfört med 2014 och 2015, då att antalet anmälda brott låg som högst sett till senaste decenniet.
Av de anmälda antisemitiska hatbrotten 2016 kategoriserades majoriteten, 49 procent, som olaga hot eller ofredande. Näst vanligast var hets mot folkgrupp med 27 procent. Våldsbrotten utgjorde fem procent.
Brå påpekar själva i sin sammanställning att statistiken över hatbrott är osäker och att det är troligt att ett stort antal brott aldrig anmäls. Nästa sammanställning över hatbrott släpps 2019.
