För dem med kontorsjobb eller som bor i mellanstora eller stora städer stannar lyckligtvis rubrikerna vid just rubriker. Det är en lyx som inte är alla förunnad. Till exempel för flera av fackförbunden Kommunals och Sacos yrkesgrupper – som oavsett väder helt enkelt måste göra sitt jobb.
Vilket många – åtminstone de personer som Dagens ETC talat med – tycks ta med jämnmod.
Ska klara allt
– Det är klart att det kan vara besvärligt ibland, men vi ska ju klara av vädret oavsett vad det är för väder, säger Anders Pålsson, brandingenjör vid räddningstjänsten i Kristianstad och medlem i Saco.
– Vi ska helt enkelt vara beredda på vad det än är vi möter. Är det inte vädret så är det olyckan vi åker ut på som ställer till det, eller utsläppet eller branden eller vad det nu kan vara.
Men ni måste väl vara beroende av andra för att kunna göra ert jobb? Vad händer när dessa andra, säg plogbilar, också drabbas?
– Ibland får man beställa extra plogning ja. Och sen beror det på om plogbilar finns nära dit vi ska. Hittills har vi alltid kommit fram i alla fall. Problemet är att allt kan ta längre tid och att tidsfaktorn är väldigt avgörande. När vi blir fördröjda blir ju skadan större.
Betyder det att ni ibland skulle behöva mer än vad ni får?
– Nja, samhället är uppbyggt så att det ska finnas ett visst antal resurser för alla möjliga händelser och det är ju så det fungerar.
”Man vet aldrig”
Cecilia Granström, huvudskyddsombud i Arjeplogs kommun där hon jobbar inom hemtjänsten, tycks inte heller hetsa upp sig alltför mycket över sakernas tillstånd. Trots att kvicksilvret i hennes trakter i veckan tagit sig under 35 minusgrader.
– Vi jobbar med människor och de måste ju få hjälp även om det är kallt och de bor utanför tätorten. Så det är bara att klä sig varmt och hoppas att bilen håller och så ha extra filtar med sig om bilen skulle strejka. Förhoppningsvis har brukaren det varmt hemma, säger hon.
Har det hänt att bilen lagt av och du blivit fast?
– Nej, men man vet aldrig, man kan ju råka ut för vad som helst, krocka med en älg eller nåt. Det gäller att ha sunt förnuft och ha med sig extra grejer så man inte fryser.
Och så hjälps de åt sinsemellan inom hemtjänsten. Till exempel med att dela på de sex bilar de har till sitt förfogande för att köra ut till brukarna.
– De som går brukar fråga om de får åka med någon annan om de ska åt samma håll. Det brukar funka ganska bra så det är väl ingen som blir strandad.
Vänjer man sig vid kylan?
– Nu är det ett bra tag sedan det var så kallt som 40 minus här. Det brukar väl ligga på minus 30. Nu har jag i och för sig just idag en arbetskompis som bor fyra mil utanför orten vars digitala termometer bara går till minus 50 och den slutade funka. Hon jobbar inte idag.
Saknar ni något från arbetsgivaren?
– Om vi saknar något? Hm. Nä.
För kallt för kontakt
Desto tuffare tycks hemtjänsten i Älvsbyn, nästan åtta mil från Arvidsjaur, ha det. När Dagens ETC försöker få tag på Kommunals lokala sektion för att fråga efter hemtjänstpersonal att tala med där är det först ingen som svarar.
Efter en dag får vi till slut en förklaring per mejl:
”Fram till ca 15.00 under gårdagen var Älvsbyn utan ström och varken telefoner eller mobildata fungerade. Jag har under morgonen försökt komma i kontakt med några medlemmar inom hemtjänsten som jag tror skulle kunna tänka sig att ställa upp och berätta om veckan som varit, men tyvärr får jag inget svar.”
Bandvagnar sattes in
Angela Klemedsson, också hon huvudskyddsombud men i blekingska Sölvesborg där hon jobbar inom hemtjänsten, har sluppit den riktigt sibiriska kylan men i stället upplevt samma snösmocka som drabbade trafiken på E22.
– Här har det varit fem minus. Det är mer snön som varit problemet. Och blåsten – det blåste ofantligt mycket igår och i natt. Det har inte blåst så mycket på flera år, säger hon.
Hur har det varit att arbeta?
– Äsch, det har gått bra, även om nattpatrullen har fått hjälp av militären med bandvagnar för att ta sig ut till Listerlandet där det fallit mycket snö. Och här inne i stan där vi vanligtvis cyklar har vi prioriterat om så att vi går eller skjutsar varandra med bil. Vi har fått ställa in några insatser, men inga som varit livsviktiga eller vad man ska säga.
Hur bistår arbetsgivaren om vädret blir för besvärligt?
– Vi brukar lösa det mesta själva, men ute på Lister kör de två och två för säkerhets skull och ställer in insatser som inte är livsnödvändiga. Det vill säga vi cyklar inte, man tar sig fram till fots istället och jobbar inte ensamma. Man hjälps åt helt enkelt.
