Maj Britt Theorin arbetade i många år som politiker och har varit ordförande för organisationen Operation 1325, döpt efter FN:s säkerhetsråds resolution om kvinnor, fred och säkerhet. Nu håller hon föredrag om feministisk utrikespolitik.

– Den feministiska utrikespolitiken skiljer sig påtagligt från den mansdominerade patriarkala som vi har haft i många år. Den handlar om kvinnors rättigheter, att verka för att kvinnor ska vara med och fatta politiska beslut, genusperspektiv på hur resurser ska användas. Den är unik i världen, väldigt glädjande och det är stor skillnad från den Bildtska Twitterpolitiken.

Rent konkret syns skillnaderna delvis i det uppsagda Saudiavtalet, som aldrig hade kunnat godtas av en feministisk utrikespolitik, säger Theorin. Men skillnader syns också i Sveriges agerande i Afghanistan.

– Efter tretton år i krig ska Sverige nu satsa på bistånd i Afghanistan, någonting som ska göras med genusperspektiv. Då är det viktigt att se till att biståndet går till kvinnors rätt till utbildning, möjlighet till arbete, sjukvård och bestämmanderätt.

– I fall som Afghanistan kan vi inte låta mottagarlandet bestämma hur biståndet ska spenderas, då tillfaller det bara klanherrarna. För att bryta klanväldet och stärka kvinnors situation måste vi specificera vilken typ av satsningar biståndet ska gå till. En genusinriktad biståndspolitik måste ställa krav.

”Jämställd representation”

Förutom biståndet säger Maj Britt Theorin att det är viktigt att en feministisk utrikespolitik frågar sig hur den kan bidra till att kvinnor är med i politiska processer, både på lokal nivå och i exempelvis FN.

– Det måste vara jämställd representation när beslut ska tas om krig eller fred. I varenda fredsförhandling ska det finnas lika många kvinnor som män. Det gäller också ambassadörsutnämningar – när jag satt i UD var elva procent av ambassadörerna kvinnor. Det har blivit bättre nu, men också där är det viktigt att fortsätta arbeta.

Theorin pekar också på Sveriges utrikesdeklaration, som använder termen ”gemensam säkerhet”.

– Det innebär att man inte kan få säkerhet på någon annans bekostnad, vilket är viktigt – då kan man inte skaffa säkerhet med militära medel. Konflikter måste alltså lösas, inte utkämpas, och det är en grundpelare i den feministiska utrikespolitiken.