I Afghanistan blev de förföljda av talibanerna, eftersom både Shafiq Rafat och hans pappa jobbade för den afghanska armén, som i sin tur samarbetade med den amerikanska armén. De är båda två byggnadsingenjörer, och Shafiq Rafat hann jobba i sju år innan de till slut lämnade Kabul.
– Hela vår familj fick visum och flyttade till USA för ungefär fyra år sen. Men jag hade ett bra jobb då, och jag och Robabeh hade just gift oss. Vi ville stanna, säger Shafiq Rafat.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Men till slut gick det inte. Sedan dess har de gått många mil och de kom till Serbien landvägen via Bulgarien. I Serbien bodde de i ett av de större och bättre lägren utanför Belgrad. Förhållandena var hanterbara, men liksom alla andra i Serbien kunde de bara vänta. Hittills i år har ingen fått asyl i landet. Innan de fick komma till Sverige var det många både intervjuer och papper som skulle bli klara, dokument skickades mellan svenska Migrationsverket, UNHCR och IOM.
Redan fått jobb
Shafiq Rafat har redan fått jobb som byggnadsingenjör. Enligt Heléne Kullberg på vidarebosättningsenheten är den största skillnaden på att komma via UNHCR på det här sättet att alla papper är i ordning, mottagandet välordnat och uppehållstillståndet permanent. Det gör stor skillnad för de det berör.
– Jag fick hjälp av Migrationsverket som pekade mig i rätt riktning, men sedan har jag gjort allt själv, med intervjuer och allt, säger Shafiq Rafat.
Både Shafiq och Robabeh Rafat tycker om Sverige. De berättar att de är glada över att vara i Östersund.
– Vi har startat ett nytt liv här nu, säger Shafiq Rafat.