Jag bor med mina två söner på tio och fjorton år, som jag har varannan vecka. Sedan jag nu, alldeles nyligen fick mitt nytt jobb som bibliotekariepedagog, har det varit skönt att jag äntligen kunnat gå upp litegrann i lön och livskvalitet, jämfört med innan. Tidigare har jag arbetat på timmar och på deltid inom förskolan. Men nu kanske jag faktiskt kan ta mig råd att köpa en begagnad bil, vilket skulle underlätta vardagen enormt mycket.
Efter att i hela mitt liv ha fått vända och vrida på varenda korvöre, klarar jag mig faktiskt rätt bra som det ser ut idag. Men skulle de införa marknadshyror är vi tillbaka på ruta ett igen. Den nivån vi har på hyran nu är vår smärtgräns, förutsatt att vi ska ha råd med något mer än att bara bo och överleva.
Hela det livsutrymme jag kunnat bygga upp med mina barn skulle försvinna igen. Ska det behöva vara så? Jag tycker det är ett sådant jävla svek mot samhället, och framförallt mot vanligt folk som inte har något annat val än att bo i hyresrätt.”
Fia Lien
Ålder: 40 år
Yrke: Bibliotekariepedagog och konstnär
Lön: 29 753 kr
Bor: Tvåa, 56 kvm, på Tobaksvägen i Stockholm
Huset byggt: 1949
Hyra idag: 5 835 kr
Hyra efter höjning med 39 procent: 8 110 kr
”Halva min inkomst i hyra”
”Jag skulle tvingas ta ett jobb vid sidan av mitt heltidspluggande. Det skulle påverka mina studieresultat. Det är en jättesaftig höjning, 3 000 kronor. Min sambo är arbetslös och vi skulle få skära ner på precis allt – kläder, mat – för att kunna bo kvar. Oklart om det ens skulle gå, ändå. Vi skulle nog göra allt vi kan för att bita oss kvar här vid Möllevångstorget eftersom vi precis flyttat hit då vi behövde något större. Lägenheten renoverades senast på 70-talet men har balkong och badkar.
Mitt liv, våra liv, skulle påverkas drastiskt med den hyreshöjningen. Ta bort hela vår marginal. Räkna in el och internet och annat man måste ha så blir det halva min inkomst i hyra, trots att vi är två. Och min inkomst är till stor del lån. Livet som student är knapert och jag har varit det länge, så det är klart att man är van vid låga utgifter. Det går. Men det vete fan om det här skulle gå. Möllan är en attraktiv adress för oss och vi är glada att bo här.
Malmöiter har en tendens att vara bekväma. Tio minuter på cykel är inget avstånd för en stockholmare men för en malmöit är det superlångt bort. Vi bor precis vid torget och jag har nära till tåget till Lund, där jag pluggar.”
Joel Nordström
Ålder: 29
Yrke: Juridikstudent
Lön: Studiemedel plus studielån, cirka 10 000
Bor: Tvåa, 67 kvm, på Simrishamnsgatan i Malmö
Huset byggt: 1935
Hyra idag: 7 700 kr
Hyra efter höjning med 39 procent: 10 700 kr
”Befolkningen skulle bytas ut”
”Jag bor tillsammans med min fru och min sjuåriga dotter i en fyrarumslägenhet i Hökarängen, i södra Stockholm, och här trivs vi väldigt bra. Eftersom jag är arbetslös sedan en tid tillbaka är det min fru, som jobbar som arbetsterapeut, som står för omkostnaderna för tillfället. Det är ganska precis så att vi klarar oss, men skulle hyran gå upp skulle det bli svårt. En tusenlapp skulle kanske gå, men absolut inte mer än så. Jag har ju inte tänkt att jag ska vara arbetslös för evigt, men det är svårt att få tag på ett nytt jobb när man är över 55, och jag tycker ju om Hökarängen och vill helst inte behöva flytta härifrån heller. Jag har bott här sedan 1993 och vill inte att det ska bli som på Södermalm.
Jag tycker om att det är en blandad miljö med olika typer av människor här, och många av dem som jag lärt mig att hälsa på genom åren skulle nog inte ha råd att bo kvar om området gentrifierades mer än vad som är fallet nu. Om hyrorna gradvis skulle åka upp, skulle ju befolkningen så småningom bytas ut, så är det bara. Den utvecklingen är man ju orolig för i ett större perspektiv med, för vart ska min dotter ta vägen den dagen hon vill flytta hemifrån? Det här med att det skulle byggas fler hyresrätter om hyresvärdarna fick sätta hyresnivåerna själva, är ju bara rent skitsnack! Jag blir provocerad av hur borgarna fortsätter hävda det där, trots att det inte har fungerat någon annanstans.”
Fredrik Cerha
Ålder: 58 år
Yrke: Arbetslös
Lön: 0
Bor: Fyra, 75 kvm, på Tobaksvägen i Stockholm.
Huset byggt: 1949
Hyra idag: 7 029 kr
Hyra efter höjning 39 procent: 9 770 kr
”Var ska vi ensamstående föräldrar bo?”
”Mitt område heter Bergsnäset och ligger tre kilometer från centrum. Här finns Luleås enda kommunala lägenheter och vi trivs bra. Jag brukar säga att jag bor med fattiglapparna bland alla rika eftersom det är hyreshus bredvid en otroligt dyr villastad, där kåkarna kostar en åtta miljoner. Där anses det fint att bo medan mina kvarter är ganska nergångna, man har inte gjort så mycket. Jag har inte en aning om när min lägenhet renoverades senast. Det faller lös kontakter och annat och det tar en jäkla tid innan man får det fixat. Området har många socialt utsatta och är inte prioriterat. Jag har bott här i tre år och hade ren flax när jag fick tag i lägenheten efter min skilsmässa. Det var en himla tur då jag inte hade någon kötid alls eftersom de förr tog betalt för bostadskön. Och jag hade inte råd eftersom jag var sjukskriven utan sjukpenning.
Om min hyra höjdes med flera tusen skulle jag behöva flytta. Jag får knappt ihop det som det är, med skulderna från separationen och sjukskrivningen. Allt som går att skära ner på har jag skurit ner på. Det skulle väl vara att flytta till något mindre och klämma ihop oss, jag och min 13-åring. Det kanske anses lyxigt att ha var sitt rum men han är ändå tonåring. Det är jättesvårt att hitta bostad i Luleå. Flyttar man utanför staden klarar man sig inte utan bil då kollektivtrafiken knappt finns. Bil är en jädra kostnad, det med. Kraftiga hyreshöjningar skulle drabba främst ensamstående föräldrar som redan är väldigt utsatta. Var ska vi bo? Bidrag och löner höjs inte. Många kommer nog fastna med ännu större skulder bara för att få tak över huvudet.”
Ida Koch
Ålder: 41
Yrke: Administratör på en begravningsbyrå
Lön: 20 600 kr
Bor: Trea, 79 kvm, på Stengatan i Luleå
Huset byggt: 1967
Hyra idag: 6 200 kr
Hyra efter höjning med 64 procent: 10 168 kr
”Skulle tvingas flytta direkt”
”Jag vet att jag bor centralt och på en attraktiv adress. Å andra sidan har jag ingen bil och cyklar eller promenerar överallt. Jag hamnade här av en slump efter en separation, tack vare mitt kontaktnät. Visst, jag vet att jag får skylla mig själv för att jag inte stod i kö. Man tänker inte att det ska ta slut, right? Och då sitter man i en rävsax och får ta det som finns när det är omöjligt att hitta billigare och äldre. Då ser det ut så här.
Jag kan inte heller få bostadsbidrag eftersom min lön är för hög. Trots lönen är min ekonomi ändå rätt tajt och om hyran höjdes med över 5 000 kronor blir det ännu tajtare. Svårast blir det med min 14-åring som jag har delad vårdnad om. Hon bor på annan ort och jag betalar resorna hit. Jag skulle få ta bort allt det sociala, allt utanför vardagslivet, för egen del. Inga restaurangbesök och inga resor.
Jag tycker att jag redan är en rätt så medveten konsument och försöker köpa så få kläder som möjligt. Den dyrare ekologiska maten försvinner också, det får bli sämre kvalitet på livsmedlen. Förmodligen tvingas jag flytta direkt om det blir marknadshyra. Samhället är uppbyggt på att man är ett par så lån får jag inte, trots fast jobb. Jag vet att flera lägenheter i mitt hus står tomma då hyran är hög. Kanske studenter kan gå ihop och bo kollektivt? För en vanlig knegare som mig fungerar det i alla fall inte om de höjer ännu mer.”
Aleksandra Vladusic
Ålder: 49 år.
Yrke: Lärare på vuxenutbildning.
Lön: 35 000.
Bor: Tvåa, 69 kvm, på Klostergatan i Uppsala.
Huset byggt: 2019
Hyra idag: 13 172 kr
Hyra efter höjning med 41 procent: 18 572 kr
”Blir jag sjuk är det kört”
”Livet skulle bli mycket tråkigare om min hyra höjdes med nästan 3 000 kronor. Så stor del av min inkomst efter skatt skulle gå bara till att bo – nästan hälften! Kassan efter alla fasta utgifter skulle halveras. Jag skulle inte kunna gå ut och äta eller ta en tjej på dejt. Klart jag klarar av hyran och räkningarna men det blir svårt att spara, man får jobba för att bara hålla sig flytande. Och blir jag sjuk eller arbetslös är det kört. Jag bor mitt i Eskilstuna eftersom jag växte upp långt ut i utkanten. I många år bodde jag sedan i Barcelona och gillar större städer, pulsen. Okej, nu har Eskilstuna inte så mycket puls kanske, och det är inte en stad man åker till utan bara hamnar i. Men det händer i alla fall mer i mitten än utanför. Och jag har nära till båda mina jobb och allt annat med, för den delen.
Jag får förmodligen flytta om hyran höjs så saftigt. I Barcelona hade vi stora protester mot gentrifieringen som gjort att vanligt folk tvingas lämna city. Nej tack till marknadshyror! Min granne, som har två år till pension, hur skulle hon klara sig? Hon har bott här i 30 år. Det går inte sätta pris på människors liv och vardag även om vissa partier vill det.”
Robin Zolfagary
Ålder: 28 år.
Yrke: Bartender, lärarassistent, futsalspelare.
Lön: Kring 30 000.
Bor: Tvåa, 47 kvm, på Noachsgatan i Eskilstuna
Huset byggt: 1978.
Hyra idag: 6 700 kr
Hyra efter höjning med 41 procent: 9 447 kr
