Orden är Jimmie Åkesson och uppmaningen riktad till Moderaterna och Kristdemokraterna efter att talmannens förslag till M-KD-regering röstades ner i november 2018.

Någon sådan är ännu inte på plats, men frågan är hur nära den rycker efter KD:s utspel i veckan om att partiet tänker sträcka ut en samtalande hand till Sverigedemokraterna i frågor där KD tror sig kunna hitta samsyn med dem.

”Kanske” och ”inte särskilt”, är svaren från Lisa Pelling, vänsterdebattör hos Arena idé, och Karin Svanborg-Sjövall, vd på högersmedjan Timbro.

– Att KD nu sträcker ut en hand är inte särskilt förvånande. Ebba Busch Thor har tidigare markerat att hon är på väg dit samtidigt som hon är en oerhört populär partiledare för ett litet, sammansvetsat parti och kan därför diktera partiets riktning, säger Lisa Pelling.

– I fallet M är det nog svårare. De är ett parti i kris och med en Reinfeldtfalang som absolut inte kan tänka sig samarbete med SD. Å andra sidan finns Christian Sonesson (M) i Skåne som redan samarbetar med SD samtidigt som SD totalt lagt om sin ekonomiska politik och blivit ett parti som är attraktiva för M att samarbeta med.

För Karin Svanborg-Sjövall är tvekan om vilken väg M ska gå mindre. För det första eftersom partiet redan meddelat att de inte tänker isolera SD och att det mycket väl kan tänka sig att förankra beslut hos dem, om än inte föra direkta förhandlingar. Med andra ord att skillnaden mellan partiets inställning och KD:s utspel är akademisk. Hennes ”inte särskilt” handlar snarare om risken för att ett socialkonservativt block ser dagens ljus.

– Den stora positionsförflyttningen är redan skedd. Det finns varken strategiskt eller ideologiskt intresse hos vare sig M eller KD för att bilda ett socialkonservativt block med SD. För det första för att socialkonservatismen hos partierna skiljer sig åt på avgörande punkter, säger hon.

Ideologiska skillnader

Karin Svanborg-Sjövall påminner om att anledningen till att M klarat balansgången mellan liberalism och konservatism är att partiet i grund och botten är utåtblickande, inte alls reaktionärt som SD. Medan de sistnämnda vill tillbaka till svunna tiders folkhem.

– Och för det andra för att det inte torde ligga i M:s egenintresse att ingå i ett sådant block. SD är helt enkelt för stora och inget man kan köra över. Det är inte självklart vilka som skulle ha ledartröjan, säger hon.

Båda debattörerna ser dock ett annat hot i horisonten, en ofrånkomligt annalkande lågkonjunktur, med folkliga rop på en ny politik, vilket skulle bereda väg för en mörkblå koalition i regeringsställning, åtminstone enligt Lisa Pelling.

– Om det händer något dramatiskt – vi är ju inte skyddade mot nya finanskriser, så en ny ekonomisk kris kan mycket väl uppstå – kan SD utnyttja det läget och få med sig M, säger hon.

Karin Svanborg-Sjövall tror dock att en kris inte nödvändigtvis är till SD:s fördel.

– En kris skulle vara bra för dem på så sätt att kriser ofta leder till impopulära beslut, vilket skulle kunna dra väljare till dem. Samtidigt kan också en kris sätta fokus på frågor om ansvarstagande och resursfördelning. GAL-TAN blir mindre intressant och höger-vänsterskalan återigen viktigare.