Mustascher upprör. Så sent som för en vecka sedan blev det rabalder då den syrisk-ortodoxa kyrkan i Hallunda hängde upp en banderoll med bild på Hitlers mustasch och en turkisk fez i samband med 100-årsdagen av folkmordet 1915 i nuvarande Turkiet. Islamiska kulturföreningen i Bredäng har krävt en miljon kronor i skadestånd.

Samtidigt har politiker i Sverige alltid försökt gå hem hos folk. Det ligger högt på deras prioriteringslista att bygga ett förtroende hos väljarkåren, men det är en tvehövdad orm att göra det, enligt psykologen Mattias Lundberg.

– Å ena sidan har du vad väljarkåren verkligen bryr sig om, å andra sidan har du vad politikern tror att väljarkåren bryr sig om. Dessa två korrelerar inte alltid så bra med varandra. Väljarkåren är nämligen inte så homogen som många politiker tror, säger han.

Vad hände med Brantings skägg?

Nämnde Hjalmar Branting är ett tydligt historiskt exempel på hur en politiker försöker passa in genom sin skäggväxt. Som son till en professor och med adligt blod på moderns sida gjorde Branting vad han kunde för att skapa ett förtroende hos arbetarna – han rakade av sig skägget och sparade mustaschen.

– Det var ett sätt att markera sin lojalitet med arbetarklassen, berättar Axel Naver som driver Skäggbloggen och arbetar som pressekreterare för Miljöpartiet i EU-parlamentet.

– Generellt visade helskägg att man tillhörde borgerskapet och mustaschen var mer en arbetarfrisyr i början av 1900-talet. Olika skäggfrisyrer kan markera olika tillhörigheter även i dag. Frisyrer och klädval är olika i olika grupper i samhället, fortsätter han.

Men i mitten av 1900-talet hände något. Mustascherna började fasas ut och blev omoderna. I bästa fall förknippades mustaschen med hippies och musiker, i värsta fall med Josef Stalin och Adolf Hitler.

– Ansiktsbehåring generellt är och har alltid varit en modegrej. När det kommer till förtroende handlar det om igenkänning. Kan man identifiera sig med politikern är man mer benägen att få förtroende så visst går det hand i hand med rådande mode, säger Mattias Lundberg.

Mustaschen spelar roll

Det kan låta trivialt att ansiktsbehåring skulle ha någon betydelse, men faktum är att både politikerna själva, medierna och väljarkåren visar ett närmast osunt intresse för mustascher. Det fick Socialdemokraternas förre partiledare Håkan Juholt erfara.

Söker man på ”Håkan Juholt mustasch” får man runt 10 000 träffar på Google. När Juholt tillträdde som partiledare 2011 sågs flera skyltar med en mustasch på, vilket fick nuvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson att i Expressen kritisera sin partikollegas utseende.

– När Håkan Juholt valdes till partiordförande så stod man och viftade med mustascher. Jag fick en obehaglig känsla av det. Mustaschen är en manlighetssymbol, sa hon då.

Håkan Juholt själv har fått försvara och svara på frågor om sin mustasch så gott som dagligen och vill inte ställa upp på en intervju, men kommenterar ändå i korthet uppståndelsen.

– Mediernas intresse för mustaschen har roat mig och är snarast ett uttryck för att övriga partiledare var färglösa. Från borgerligt håll gjordes snabbt narr av min mustasch från ledarsidor till troll på sociala medier. Under hela partiledartiden fram till dags dato har jag nästan dagligen fått brev eller kommentarer på sociala medier om att jag ska vara rädd om min mustasch och inte raka av den, säger han till Dagens ETC.

Rakade av sig mustaschen

Max Andersson sitter som EU-parlamentariker för Miljöpartiet. Han har mustasch och berättar att han faktiskt rakat av den då och då för att göra ett bättre intryck när han varit med i tv-sända debatter.

– Ibland i vissa sammanhang så passar det inte att ha ansiktsbehåring, till exempel när man ska göra gott intryck i tv för en bred allmänhet som kan ha fördomar mot skäggiga miljöpartister. Då tar man på sig slipsen och kan vid vissa tillfällen raka av sig skägget. Det var länge sedan jag gjorde det, men jag har gjort det, berättar han.

Men Mattias Lundberg tror att politiker tänker fel när de försöker klä sig i en roll som ska gå hem.

– Max Andersson tror att han uppfattas på ett vis utan skägg men där överdriver han den uppfattningen, jag tror snarare att man ska vara målgruppsinriktad och förstå vad målgruppen vill se, istället för att se till populationen generellt, säger han.

Tror du att skägg och mustascher kommer bli på modet bland politiker igen när samhället i stort går mot en sådan utveckling?

– Politiker hänger med, även om det tar tid. Men politiker är också livrädda för att förändra någonting för att det kan bli sämre. Man är mer rädd för bestraffningen än att chansa för belöningen. Det kommer säkert att ändra sig, men det som är riktigt intressant är att vi har så många kvinnor som partiledare nu. Det tror jag kommer påverka utseendet i politiken. Kvinnor har alltid tillåtits att variera sig mycket med färger och följa moden och det tror jag kommer göra att även männen får lite friare spelrum.