– Tiggeri låser in människor i fattigdom. Vi skulle aldrig acceptera att tusentals svenska medborgare började bygga upp sin försörjning på tiggeri. Tiggeri leder till att människor utnyttjas. Det gäller inte alla som tigger, men tillräckligt många för att staten bör agera, säger han.
Förslaget får kritik från bland annat Hans Swärd, professor vid Socialhögskolan på Lunds universitet. Han menar att debatten om ett tiggeriförbud återkommer med jämna mellanrum i Sverige och jämför med en liknande diskussion som fanns på 1990-talet.
– Då skar man ned mycket på välfärdssystemen och vi såg svenskar som tiggde på gatorna. Även då hördes röster från bland annat handelsmän och Moderaterna om ett förbud. Men det skulle bara sopa problemen under mattan, säger han.
Än så länge är det bara Moderaterna och Sverigedemokraterna som ställer sig bakom ett nationellt tiggeriförbud, enligt en enkät som ETC har låtit partierna svara på. Kristdemokraterna vill att tiggeri ska kunna förbjudas på vissa platser, och att det ska vara upp till varje kommun. Socialdemokraterna svarar att de inte utesluter att fler åtgärder kan behövas. Enligt Dagens Nyheter förbereder Socialdemokraterna ett förslag på hur tiggeriet ska tacklas, som ska presenteras före valet.
Civilminister Ardalan Shekarabi (S) vill inte berätta vad förslaget går ut på, och enligt källor till DN skapar frågan konflikt med samarbetspartnern Miljöpartiet, som motsätter sig ett nationellt tiggeriförbud.
– Vi kommer att återkomma, jag vill inte gå in på detaljerna, säger Shekarabi till tidningen.
”Antiziganistiskt” enligt Fi
Soraya Post, EU-parlamentariker för Feministisk initiativ, är förvånad över Socialdemokraternas svängning.
– Stefan Löfven var den första statsministern som i sin regeringsförklaring 2014 tog upp kampen mot antiziganismen. Debatten i Sverige är felriktad och borde i stället handla om mänskliga rättigheter. Riktar sig ett förbud också mot frivillighetsorganisationer och andra personer som ber om hjälp, eller är det främst mot romer från Rumänien och Bulgarien? Ett sådant förslag är antiziganistiskt, säger hon.
Enligt en opinionsundersökning från Novus är 62 procent av svenska folket positiva till ett förbud mot tiggeri. Hans Swärd menar att de förslag som nu kommer från partierna är en konsekvens av opinionen.
– Det har blåst sådana vindar under ganska lång tid och de högerpopulistiska partierna i Europa har sannolikt fått sätta agendan väldigt mycket. När den tidigare nationella tiggerisamordnaren Martin Valfridsson ändrade åsikt i frågan förra sommaren och sade att han tyckte att tiggeri ska förbjudas, var det många som ändrade åsikt. Partierna vänder sig efter opinionen och efter vad man tror kan ge röster, säger han.
Men att förbjuda tiggeriet löser inga problem, menar Hans Swärd. Förutom risken att tiggandet bara skulle flytta till andra länder och platser, visar utvärderingar av tiggeriförbud under 90-talet att situationen för tiggarna försämras när de stämplas som kriminella. Det skulle också bli dyrt att övervaka och driva rättsprocesser. Och om tiggarna försvinner från gatubilden, kan viljan att hjälpa de utsatta och fattiga minska.
– Ser vi inte problemet så tror vi inte att det finns. Vid mina resor i Rumänien har jag intervjuat politiker och borgmästare och de tycker att det är besvärande när hela Europa pekar finger åt dem. Om vi slutar att hjälpa till och sätta tryck på hemländerna berövar vi en fattig och redan diskriminerad grupp sin sista livlina, säger Hans Swärd.
Bötfälla givarna
Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, driver en annan linje än den som M och SD vill se. Han drar paralleller till sexköpslagen och menar att det är inte är tiggandet som borde förbjudas, utan att det i stället ska vara olagligt att ge pengar till tiggare.
– Man kan ju inte bötfälla de som tigger eftersom de rimligen inte har pengar att betala några böter med. Och det förefaller helt orimligt att sätta folk som tigger i fängelse. Så det enda som återstår är för polisen att försöka transportera bort dem från där de tigger, men vart? De har ju rätt att vistas i landet. Moraliskt sett är det rimligare att straffa den starkare parten, det vill säga den som gör tiggeriet och människohandel möjligt genom att ge pengar, än den svagare parten, den som tvingas tigga, säger Bo Rothstein.
Men Hans Swärd tycker att jämförelsen med sexköpslagen haltar.
– Det går det inte att jämföra prostitution och tiggeri. Man kan inte jämställa de som ger pengar till tiggare, vilket ofta är äldre kvinnor, med svenska män som köper sexuella tjänster av prostituerade. Det blir ju väldigt konstigt. Dessutom skulle det vara svårt att övervaka en sådan lagstiftning, säger han.
Även Soraya Post är kritisk.
– Jag tycker inte att givmilda medmänniskor som ger en gåva till någon som ber om hjälp ska straffas, lika lite som den som ber om hjälp ska straffas. Att vara en medmänniska ska inte vara olagligt, säger hon.
Minska klyftorna enda lösningen
Så hur kan vi då stoppa tiggeriet? Hans Swärd återkommer till den svenska historien och påminner om att tiggeriet var utbrett i hela Europa i början av 1900-talet, då Sverige var ett av de fattigaste länderna i Europa.
– Man måste jobba på flera olika plan samtidigt, precis som vi har gjort här i Norden. I takt med att vi har byggt upp välfärden har tiggeriet försvunnit, säger han.
Han nämner den allmänna pensionsförsäkringen som infördes 1913 som en viktig åtgärd, och menar det tagit många årtionden att bekämpa fattigdomen i Sverige. Att förändra strukturer och attityder, och att bygga en välfärd som ger trygghet åt alla människor är ett långsiktigt arbete. Lösningen är att fortsätta stötta länder som Rumänien och Bulgarien med att bygga upp ett trygghetssystem som omfattar alla, även romer. Han nämner utbildning, arbete och fungerade socialförsäkringssystem som några viktiga exempel.
– Det pågår många projekt både via EU och insatser som den svenska regeringen jobbar med i till exempel Rumänien. Men det tar tid och vi måste ha tålamod, säger Hans Swärd.
Samtidigt kommer ju rapporter om att EU:s pengar inte når fram till de mest utsatta.
– Vi måste sätta krav på hemländerna, så att de bygger upp sina välfärdssystem och integrerar de fattiga. Tar vi Rumänien som exempel så har de väldiga problem, efter Ceausescus fall 1989 raserades ju hela banksystem och all den trygghet som varit knuten till den kommunistiska regimen försvann. Nu börjar de bygga upp sina trygghetssystem igen, men det går inte över en natt, det tar lång tid där precis som det gjorde i Sverige under första halvan av 1900-talet.
Vad är ditt budskap till politikerna?
– Ibland måste man lyssna på sin moraliska kompass och våga satsa mot folkopinionen. Vi som är en av världens rikaste välfärdsdemokratier behöver inte göra det sämre för de mest utsatta. Det är fattigdomen som ska utrotas och inte de fattiga som ska förbjudas, säger Hans Swärd.
