Enligt SKL:s senaste prognos innebär befolkningsutvecklingen att 200 000 personer kommer att behöva anställas i offentlig sektor framöver, utöver de 300 000 som ska ersättas för att de går i pension. Fler än hela befolkningen i Södermanlands län och i princip samtliga arbetslösa i Sverige just nu.

– På papperet är utmaningarna ännu större nu än på 90-talet. Demografin ser betydligt tuffare ut än den gjorde då, säger Annika Wallenskog, chefsekonom på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

Enligt SKL räcker inte ens 200 000 nyanställningar. För att klara försörjningsbördan måste även stora effektiviseringsåtgärder sättas in, med alltifrån förslag på kameraövervakning av äldre för att avlasta hemtjänsten, till fjärrundervisning i skolan för att kunna undervisa fler elever samtidigt. Förhoppnings kan 70 000 tjänster effektiviseras bort de kommande tio åren.

– Vi måste förändra sättet vi arbetar på och bli bättre på att utnyttja tekniken. Och så måste fler arbeta heltid och kanske arbeta ett par år längre än idag, säger Annika Wallenskog.

Att effektivisera går bara till en viss gräns. Inom till exempel barnomsorgen är det svårt att slimma organisationen mer idag utan att låta barnen vänta i en sandlåda de sista timmarna innan mamma eller pappa slutar jobbet. Alla välkomnar heller inte en robot som hjälper till att duscha istället för ett vårdbiträde.

Oavsett har de politiska styren som tar över landets kommuner och landsting efter valet en grannlaga uppgift framför sig. Var ska ytterligare drygt 200 000 människor i välfärden komma ifrån?

Redan idag råder extrem brist på arbetskraft i offentlig sektor. Två tredjedelar av arbetsgivarna uppger att de har svårt att hitta arbetskraft. Och än värre kommer det att bli.

Enligt SCB:s prognos kommer det att saknas så många som 160 000 med gymnasiekompetens inom vård och omsorg om tjugo år. Över 70 procent av de specialistutbildade sjuksköterskorna är idag 45 år eller äldre och de flesta av dem väntas gå i pension fram till 2035. Svårigheter att få tag på utbildade lärare eller sjuksköterskor gör att kommunerna och landstingen redan idag tvingas sänka kraven på utbildning och yrkeserfarenhet.

– Bristen i offentlig sektor är på de högsta nivåerna någonsin. I stort sett alla inrikes födda som står till arbetsmarknadens förfogande har ett jobb, säger Håkan Gustavsson, prognoschef på Arbetsförmedlingen.

Han poängterar att brist på personal i offentlig sektor inte kommer att resultera i bilder på tomma lärarkatedrar eller operationssalar utan kirurger, det är en förenklad analys. Däremot innebär det att vi kommer att tvingas kompromissa med kvaliteten och utbudet i högre utsträckning. Det leder också till att ekonomin blir överhettad snabbare och att tillväxten bromsas när utbudet av arbetskraft är begränsat, vilket det nu finns indikationer på.

En annan utmaning är finansieringen. Förra veckan gick SKL ut och larmade för stora hål i kommunernas budgetar under kommande mandatperiod. Om inte mer pengar skjuts till kommer 62 miljarder kronor att saknas årligen från och med 2022, menar arbetsgivarorganisationen. Finansieringsgapet upp till en långsiktigt sund ekonomi bedöms vara 80 miljarder.

Hur stor del av underskottet beror på kostnader för flyktinginvandringen?

– Det är en väldigt liten del. Ibland kan jag känna att debatten handlar mer om känsla än fakta. Invandringen har betydelse för ekonomin, men det är inte den som är den stora frågan, säger Annika Wallenskog.

För de som är vana att blicka längre bort än nästa valrörelse eller budgetdebatt är det här inga nyheter. Alla stora myndigheter är medvetna om de demografiska förändringarna och den ökande bristen på arbetskraft.

Till och med ekonomiprofessor Lars Calmfors, ordförande för Svenskt Näringslivs arbetsmarknadsekonomiska råd, som konsekvent propagerat för sänkta löner i 25 års tid, argumenterar i den här frågan för höjda löner och höjd skatt.

– Jag kan inte se hur någon regering ska kunna undvika en höjd skattekvot med den personalbrist vi ser de närmaste åren för sjuksköterskor, vårdbiträden, lärare, poliser och andra delar av offentlig sektor. Men det vill inget politiskt parti utom möjligen Vänsterpartiet erkänna öppet, säger han till DN.

Ur det här perspektivet kan den stora flyktinginvandringen de senaste åren ses som ett lyckosamt sammanträffande rent samhällsekonomiskt. Något som såväl Arbetsförmedlingen, SKL som Konjunkturinstitutet också påpekat i en rad, ofta ganska torra, arbetsmarknadsrapporter.

Till exempel har utrikesfödda de senaste åren stått för mer än 80 procent av sysselsättningsökningen i Sverige. Sedan 2008 handlar det om ett tillskott på en kvarts miljon arbeten. Fram till år 2025 beräknas utrikesfödda stå för hela ökningen, enligt Arbetsförmedlingens senaste rapport.

Utan invandringen skulle den svenska ekonomin med andra ord få stora problem. Arbetskraften skulle till och med krympa, säger Håkan Gustavsson på Arbetsförmedlingen. Enligt myndigheten beräknas Sveriges arbetsmarknad ha behov av en årlig invandring på runt 100 000 människor i arbetsför ålder för att kompensera för den åldrande befolkningen. Samtidigt uppskattar Migrationsverket att flyktinginvandringen minskar till drygt 40 000 i år.

Den senaste tidens debatt om invandringens kostnader kan därmed te sig lite märklig. Både Socialdemokraterna och Moderaterna har de senaste månaderna signalerat en hårdare linje i migrationspolitiken inför valet. Före jul sade Magdalena Andersson att asylsökande och migranter borde söka sig till andra länder än Sverige. Och för två veckor sedan gick Moderaternas ekonomiskpolitiska talesperson Elisabeth Svantesson ut och krävde tydligare redovisning av vad invandringen till Sverige kostar. Enligt Moderaterna är dagens nivåer ”inte hållbara” och partiet överväger ett ”asyltak” om de kommer till makten. Varför?

Elisabeth Svantesson vill inte svara på ETC:s frågor om hur partiet tänker möta en ökad försörjningsbörda samtidigt som invandring och skatter ska minska. Och Socialdemokraternas arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson vill inte heller kommentera frågan i dagsläget, även om hon i ett debattinlägg i riksdagen 2016 tillstod att ”vi behöver fler personer i arbetsför ålder och jag anser att invandringen kan bidra till det”. Istället svarar Annelie Karlsson (S) från riksdagens arbetsmarknadsutskott i ett mejl att det ”pågår stora satsningar på att hitta arbetskraft till den offentliga sektorn”.

– Vi behöver göra mycket för att kunna tillsätta alla de vakanser som kommer uppstå i välfärden under kommande år. Samtidigt är det svårt att se att en allmän, ospecificerad ökning av nettoinvandringen i sig skulle vara lösningen, skriver Annelie Karlsson.

Både Annika Wallenskog och Håkan Gustavsson anser att debatten som förs just nu är för snäv och problemorienterad.

– Den politiska debatten är helt frikopplad från forskningen, säger Håkan Gustavsson. Jag välkomnar en diskussion utifrån det demografiska perspektivet och att man kopplar det till utbildningssystemet. De som har utbildning går det bra för, men för dem som det inte går bra för är situationen väldigt svår idag och där krävs mycket större satsningar på utbildning.

Annika Wallenskog håller med om att det finns stora utmaningar med invandringen, men framhåller samtidigt att majoriteten av de nyanlända är unga.

– För de flesta tar det ju mycket kortare tid än för en nyfödd i Sverige att komma i arbete. Många vill måla upp invandringen som ett problem, men det finns väldigt många fördelar också, så det är inte ensidigt.