Det finns en vitt spridd uppfattning att människor blivit allt mindre religiöst aktiva i Sverige, att allt fler överger sin gudstro och att Svenska kyrkan därför tvingas avyttra sin egendom, stake för stake. En ny sociologisk avhandling, What Counts as Religion in Sociology? från Uppsala universitet, visar att den bilden inte riktigt överensstämmer med verkligheten.
En historisk sammanvägning av Svenska kyrkans besöksprotokoll visar att cirka 17 procent av Sveriges befolkning gick i kyrkan en vanlig söndag under 1880-talet. I början av 1900-talet var den siffran nere på cirka 5 procent. Minskningen berodde till stor del på att sättet att räkna hade förändrats och att uppgiften från 1880-talet förmodligen var i överkant.
”Saknas analys som problematiserar”
Idag visar enkätundersökningar på liknande resultat som räkningarna från 1900-talets början. Det vill säga: cirka 95 procent av de som bor i Sverige besöker mycket sällan gudstjänster eller annan religiös ceremoni regelbundet.
– När jag upptäckte detta insåg jag att det saknas en analys av svenskarnas religiositet som problematiserar de konventionella sätten att mäta religion, säger Erika Willander, som nyligen disputerat med en avhandling i ämnet.
– Vi har utgått ifrån att den som är religiös är en person som aktivt deltar i alla ritualer och gör allt som förväntas enligt dogmerna. Men om man studerar hur det sett ut historiskt kan man konstatera att även förr i tiden var det normala att gå i kyrkan ganska sällan.
Erika Willander menar att svenskarnas attityd till religion i själva verket varit väldigt statiskt och att inställningen till tidigare generationers påstådda gudfruktighet har hängt med länge, trots att den föreställningen sedan länge saknar grund.
– Det finns en bild att religionsutövande förr i tiden var mer plikt och tvång, vilket inte är acceptabelt idag, men jämför man religions-utövningen från tidigt 1900-tal med den idag framgår det tydligt att vikten av att framhäva sin religiösa självständighet fanns även då.
Ett aktivt religiöst utövande och bindande vid dogmer har alltså även historiskt setts som avvikande, menar Willander. Samtidigt har normen för vad som anses vara en sund religiös inställning befästs och blivit så pass normerande att den idag närmast slutat att betraktas som religiös. Med andra ord har människors relation till det religiösa varit mer stabil än föränderlig de senaste 100 åren, trots att samhället under samma tid radikalt förändrat sitt förhållningssätt till det religiösa genom exempelvis förändrade lagar och separation av Svenska kyrkan från staten.
– Även undersökningar från 1930-talet pekar på att människor hävdade att de inte trodde på dogmer och hade sin egen princip om religionsuppfattning, säger Erika Willander.
”Tror på något”
Genom att analysera en kvarts miljon blogginlägg på nätet har hon gått vidare för att identifiera nya måttstockar på religiositet med utgångspunkt i hur människor själva relaterar till och pratar om sin tro.
– Man pratar om religion som om någon sådan inte finns i Sverige, men ska man sammanfatta de studier som jag har gjort finns det väldigt många som utövar sin religiösa tro utanför de traditionella, kristna institutionerna, precis som förr i tiden.
Visst finns det en växande kategori människor som går ur samfund och kyrkor, men de fortsätter att hävda att de ”tror på något” i lika hög grad som de som stannar kvar i exempelvis Svenska kyrkan, fortsätter hon.
– Jag försöker inte säga att folk är mer religiösa än de själva tror att de är. Det jag vill sätta fingret på är att vi inte lever i något religiöst vakuum. Exempelvis kan man se att många av de islamofoba åsikter som uttrycks på olika bloggar angriper en stereotyp bild av själva religionsutövningen, snarare än religionen i sig.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.
Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.
