Rigorösa säkerhetskontroller och total isolering för de intagna. De omstridda svenska superfängelserna kan bryta mot lagen. I dag börjar rättegången som kan avgöra deras framtid.
Fångarna på Sveriges superfängelser lever bakom flerdubbla murar och under total avskärmning från världen utanför. Vid besök tillåts de inte krama eller ha annan kroppskontakt med sina anhöriga utan ett särskilt skriftligt intyg.
Platserna på Fenixavdelningarna, som de kallas internt, är avsedda för Sveriges absolut farligaste brottslingar. De infördes 2004 av dåvarande justitieminister Thomas Bodström efter flera uppmärksammade rymningar och finns i dag på tre svenska fängelser.
Men platserna är omstridda. I dag börjar en rättegång som kan avgöra bunkerfängelsernas framtid. Den före detta fången Torgny Jönsson har stämt staten för brott mot Europakonventionen. Samtidigt har han lämnat in ett symboliskt skadeståndskrav på en krona.
– För mig är det inte en fråga om pengar. Vad det ytterst handlar om är att jag är en ordentlig motståndare till säkerhetsavdelningarna. De tillkom i ett läge när man kände sig politiskt tvingad att ta itu med ett antal rymningar, säger han.
Jönsson har kallats maffians bankir och dömdes i november 2009 till sju år fängelse för grovt bedrägeri. Förra året släpptes han fri efter att ha avtjänat straffet på Saltviksanstaltens Fenix-avdelning.
”Godtyckliga placeringar”
Han menar att placeringarna på Fenixavdelningarna görs godtyckligt och saknar rättssäkerhet.
Han säger också att det är omänskligt att isoleras så hårt som fångarna gör på Fenix.
– Du blir fråntagen alla dina civila rättigheter och hindras att upprätthålla kontakten med din familj, med dina barn. Du kan få tillstånd att ringa fyra samtal i veckan till dina absolut närmaste anhöriga. Men samtalen är avlyssnade och du får inte prata mer än 20 minuter, och det spelar ingen roll om samtalet handlar om någon nära som har gått bort. Efter 20 minuter bryts det helt sonika, säger han.
Det är inte första gången superfängelserna är i blåsväder. Förra året kritiserade JO, justitieombudsmannen, Kriminalvården för brott mot fångars rättigheter på Saltviksanstalten och på Kumla. Men man konstaterade också att det fanns tecken på systemfel i besluten, bland annat att besluten inte är tillräckligt tydligt skrivna för att kunna värderas och bemötas i ett överklagande.
Möjligt att överklaga
Elisabeth Lager, chefsjurist på Kriminalvården, håller inte med om att placeringarna är godtyckliga. Hon betonar även att besluten är möjliga att överklaga. Samtidigt har hon förståelse för kritiken som handlar om att besluten om placeringarna är för kortfattat skrivna.
– Jag kan förstå att man vill veta vad man behöver göra för att komma till en annan avdelning. Men det är svårt att säga i förväg, vi gör en totalbedömning av personen och riskera. Men det är rättssäkert så till vida att man har möjlighet att överklaga beslutet, säger hon.
”Avdelningarna behövs”
I dag står många av de 72 platserna tomma, och Elisabeth Lager menar att det är ett bevis för att Kriminalvården inte placerar fångar där i onödan. Samtidigt tycker hon att det är uppenbart att avdelningarna behövs.
– Det finns intagna som vi och lagstiftaren menar att vi behöver ha den här graden av övervakning och kontroll på, säger hon.
Motparten i Torgny Jönssons mål är Justitiekanslern, JK, som företräder staten i domstolstvister. Ralf Järtelius, som handlägger ärendet säger att staten bestrider stämningen.
Omotiverad rädsla
Men kritiken mot superfängelserna handlar också om att debatten om hårdare övervakning utgår från en omotiverad rädsla för rymningar. Henrik Tham, professor i kriminologi och expert på kriminalpolitik, menar att rymlingar felaktigt utmålas som oerhört farliga.
– Man ska inte bagatellisera rymningar, men de som rymmer vill ju ligga lågt. Media beskriver det gärna som att en person som har begått mord rusar ut och begår ett nytt mord, men så är det ju inte. Personen begår möjligen ett inbrott för att klara sitt uppehälle. Det är oklart vad det är för värde som hotas så till den grad att fången måste övervakas så här hårt, säger han.
Torgny Jönsson kallade samtliga intagna på Fenix-avdelningarna, vid tillfället 14 fångar, som vittnen till dagens förhandling men fick avslag hos tingsrätten. Istället kommer flera tidigare intagna och anhöriga att finnas på plats.
– Det är en viktig fråga för dem och de vill förstå varför, säger han.
Stämningsansökningar
Om han vinner målet tror han att det kommer att få konsekvenser. Till en början genom att det lär strömma in stämningsansökningar mot staten från andra fångar som suttit på Fenix-avdelningarna.
– Då kommer det inte att handla om en krona utan om helt andra belopp. Det är den första konsekvensen. Det andra är att Kriminalvården har fått en ny ledning som förefaller ha ett mer humant synsätt än den tidigare. Jag tror att de kommer att ta sitt förnuft till fånga och anpassa innehållet och verksamheten vid säkerhetsfängelserna till betydligt mer mänskliga förhållanden, säger han.
Fotnot: Dagens ETC har, utan resultat, sökt Thomas Bodström och nuvarande justitieminister Beatrice Ask.
