Inrikes

Stundtals knivskarpt om svenska välfärdsstaten

Publicerad 30 juli, 2014

Irene Wennemo förklarar ingående det smarta med generell välfärdspolitik i sin bok Det gemensamma. Bild: Bild: Lars Pehrson/TT

Dagens ETC

Välfärdsstaten har kritiserats från både höger och vänster men ändå blivit en historisk framgång. Aftonbladets ledarskribent Irene Wennemo reder ut hur det har gått till i sin nya bok Det gemensamma.

Rasmus Landström

Välfärdsstaten – älskad i praktiken, hatad i teorin. Så skulle man kunna sammanfatta dess 101-åriga historia här i Sverige. 1913 införde Sverige ett obligatoriskt pensionssystem för alla medborgare – det första i världen – och sedan dess har välfärdsstaten kallats för en omöjlighet men betraktats som en självklarhet. Det tåls att minnas att för bara några decennier sedan kallade vår statsminister den för just en ”omöjlighet”. Numera påstår han sig försvara den med näbbar och klor. Även från vänster har välfärdsstaten utsatts för stenhård kritik. Marxister har betraktat välfärdsstaten som ett sätt för den härskande klassen att behålla sin makt.