Vad drev dig till att skriva boken Folk dör här – en pappa, två äldreboenden och välfärdens framtid?

– Det hela började i kölvattnet av min granskning av Caremaskandalen, då jag kom fram till att mediebilden varit felaktig. Detta möttes av mycket kritik och jag blev bland annat anklagad för att ha varit köpt av Carema, något som var omskakande. Sedan sammanföll allt det här med en personlig resa då min pappa flyttade in på ett kommunalt äldreboende.

I förordet till boken skriver du att ”vinstfrågan är förvisso viktig på en principiell nivå men saknar relevans när det handlar om den faktiska kvaliteten”. Finns det inga risker med privat ägande i vården?

– Det finns inget som tyder på att privat drivna äldreboenden är sämre än kommunala. Jag tror att det är en återvändsgränd att diskutera vinster i välfärden när man pratar om kvaliteten på äldreboendena. Man kommer ingenstans. I min värld går det att vara kritisk mot vinster i välfärden, och ändå se att Caremaskandalen var ett medialt haveri.

Men kan du förstå att vissa är misstänksamma mot att privata aktörer, som till exempel risk­kapitalister, driver bolag inom vård och omsorg?

– Självklart fattar jag det, och det är klart att det finns en anledning att vara vaksam. Men jag tycker att man ska hålla huvudet kallt och se att det finns en skillnad på företag och deras ägare. Hur riskkapitalbolagen använder skattelagstiftningen är en sak, vad bolagen faktiskt lyckas åstadkomma är något annat.

I boken pekar du på att det finns problem också på de kommunala äldreboendena. Vad är det som saknas i debatten om äldre­omsorgen tycker du?

– De som drar den största sucken av lättnad när debatten helt fokuserar på vård- och omsorgsbolagen är landets kommunpolitiker av alla färger. De slipper bli synade. Man måste komma ihåg att oavsett vem som driver vården, så är det alltid politikerna som är ytterst ansvariga. Detta faktum har slarvats bort. Det är ingen som har någon riktig koll på hur kommunerna följer upp äldreomsorgen.

Hur har det påverkat dig att skriva boken?

– Den personliga resan med en förälder som blir gammal har för mig varit lika viktig som att få barn. Det har gett mig insikter om mig själv och samhället som jag inte hade tidigare. Och erfarenheten med mediegranskningen har gett mig en annan bild av hur journalistik fungerar. Många debattörer har i mitt tycke uppträtt utan att visa spår av intellektuell hederlighet.