– Ganska ofta i den svenska debatten pratas det om yrke. Det vi visar är att det lika mycket handlar om den specifika arbetsplatsen. Genom att avskräcka kvinnor från att jobba på högavlönade mansdominerade arbetsplats­er, och män från att jobba på lågavlönade kvinnodominerade arbetsplatser, kan man säga att sexuella trakasserier bidrar till att upprätthålla löneskillnaderna mellan könen, säger Johanna Rickne, till Dagens ETC. 

”Personlig kostnad”

Genom att jämföra enkätsvar, i vilka man frågat om upplevelsen av sexuella trakasserier på arbetsplatsen, med registeruppgifter om hur könsfördelningen ser ut på samma arbetsplatser samt löne­kartläggning och enkät­experiment, har forskarna kommit fram till sitt världsunika resultat.

Studien visar att den könsrelaterade löneskillnaden och risken för att utsättas för sexuella trakasserier ökar parallellt med andelen personer med motsatt kön på arbetsplatsen. För att undersöka hur en sökande reagerar på ett rykte om tidigare sexuella trakasserier som förekommit på en arbetsplats, utfördes enkät­experimentet. 

– Om du eller jag ska gå in på en sådan arbetsplats innebär det en personlig kostnad i en sämre arbetsmiljö. Att jobba för att förbättra den givna situationen blir då oerhört viktigt, säger Johanna Rickne. 

Viktig pusselbit

Det hon och Olle Folke fann när de i sin studie följde personer över tid, var dock att många valde att byta arbetsplats då det förekom sexuella trakasserier och/eller könsdiskriminering. 

– Den här pusselbiten, om varför det är så svårt att ta tag i de här problemen, är viktig! Det handlar nämligen om hur man relaterar till sexuella trakasserier. Om du själv är en av dem som befinner dig i könsminoritet på arbetsplatsen, ser du trakasserierna som ett stort problem. Men om du är en av dem som befinner sig i majoritet, är risken överhängande att du ser mer bagatellartat på dem – och det här gäller för både män och kvinnor, säger Johanna Rickne.

”Det finns ­inget skydd i lagen”

Hur ska samhället komma åt sexuella trakasserier och ojämlik lönesättning? Joa Bergold, utredare på LO inom välfärds- och ­jämlikhetspolitik, menar att vi framför allt måste fortsätta att prata om det. 

– Då måste man vara väldigt konkret.

– I ett samverkansprojekt med Kantar Sifo, ett antal fackliga organisationer och arbetsgivarparter, har vi på LO nyligen undersökt förekomsten av sexuella trakasserier i yrkeslivet. Bland det viktigaste vi kom fram till är att man måste vara väldigt konkret när man pratar om det som sker. Hur förhåller vi oss till varandra egentligen? Arbetsgivarna har ansvaret för arbets­miljön, och det är viktigt att de ser till att det finns ett aktivt ­arbete och samtal bland alla på arbetsplatsen, för att minska risken för trakasserier, säger hon.  

”Finns inget skydd”

Framför allt menar Joa Bergold att lagen brister då arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier från tredje part, alltså brukare, klienter, eller kunder. 

– I diskrimineringslagen finns inget skydd mot det här, den avser bara saker som sker mellan anställda. Även arbetsmiljölagstiftningen är otydlig i de här frågorna. Vi från LO har varit tydliga med att lagstiftningen behöver skärpas upp, men fram till att det är gjort ligger ansvaret på arbetsgivaren. Från fackligt håll behöver man vara mer konkreta, våga tala om det och lyfta problemet, säger hon.