Saga Piilola Öster från Karlshamn har både adhd och bipolär sjukdom. Utifrån sin egen kamp med skola och Bup för att få dem att ta hennes svårigheter på allvar, kan hon förstå tvivlet som de flesta ungdomar känner.
– Det började redan när jag var i 12-13-årsåldern. Jag misstänkte att jag hade adhd eftersom jag fick kämpa så mycket för att hänga med. Men skolan sa att det kunde jag inte ha, för jag hade alldeles för bra betyg, berättar hon.
Saga berättade för sin mamma, som själv har adhd, att hon kände sig annorlunda från de andra i klassen.
– Jag kände att jag hade dålig impulskontroll och massor av överskottsenergi ena stunden, för att i nästa stund känna mig helt utmattad.
Men Barn och ungdomspsykatrin, Bup, gav samma besked som skolan – Saga hade för bra betyg. En utredning om adhd var därmed utesluten.
– Vi kände att vi nått vägs ände och kom inte längre. Det fanns helt enkelt ingen hjälp att få.
Den känslan delar hon med fler än åtta av tio ungdomar, enligt Röda korsets undersökning.
Började skada sig
När Saga Piilola Öster mådde allt sämre började hon skära sig själv i armarna.
– Men på Bup ansåg de att jag bara rispade, inte skar på djupet, och därför inte mådde dåligt på riktigt.
För att hålla uppe sina höga betyg i skolan hade Saga ansträngt sig till det yttersta och ofta varit helt slut när hon kom hem efter skoldagens slut. Men nu gick hon in i väggen ordentligt.
– Jag blev hemmasittare och hamnade i en djup depression.
Vid 15 fick Saga Piilola Öster till slut sin adhd-diagnos, efter att ha fått träffa en annan läkare på Bup.
Mamma kliver in
Idag är Saga 21 år och har förutom sin adhd-diagnos fått medicin mot bipolär sjukdom. Vardagen fungerar bättre, men när det var som värst kändes suicid som den enda utvägen.
– För ett år sedan hade jag en sådan kris att jag kände att jag inte orkade fortsätta leva. Jag ringde till Bup:s journummer 53 gånger under en dag utan att komma fram. Jag lämnade meddelanden, men ingen ringde tillbaka.
”Oj då, vi förstod inte att det var så allvarligt”, svarade de. Jag tycker det är lite konstigt om man jobbar på Bup.
Istället ringde Saga till sin mamma, som tog tag i saken.
– Mamma blev riktigt förbannad och fick tag på dem. Hon sa det till dem att ”hittar jag min dotter livlös på golvet kommer jag att lägga skulden på er”. ”Oj då, vi förstod inte att det var så allvarligt”, svarade de. Jag tycker det är lite konstigt om man jobbar på Bup.
Nu får Saga den hjälp hon behöver, men hon förstår de ungdomar som känner att hjälpen inte finns där och inte räcker till.
– Om jag inte haft min mamma, vad hade jag gjort då? Vad hade min utväg varit i den akuta krisen? Jag vet inte. Jag tycker inte man ska behöva slåss så hårt för att få hjälp.
Vill hjälpa andra
Idag pluggar Saga Piilolo Öster på Komvux, samtidigt som hon jobbar som barnskötare på en förskola.
– Mitt mål är att utbilda mig till elevassistent för att kunna hjälpa andra som har det svårt.
Li Nester, som är ordförande för Röda korsets ungdomsförbund, menar att det är precis den typen av förebyggande insatser som behövs.
– Hur alarmerande det än är med den psykiska ohälsan bland unga och att suicid är den näst vanligaste dödsorsaken bland tonåringar, så är det inget nytt. Det som är nytt är att vi upptäckt ett fel i systemet när så många ungdomar upplever att det inte finns stöd och hjälp att få, för att de inte mår tillräckligt dål
Samhället måste satsa på den psykiatriska vården för unga och förebyggande insatser, säger hon.
– Unga upplever att systemet inte finns där för dem. Vi måste åtgärda det genom satsningar på skolan, elevhälsan, vården, fritidsaktiviteter i vardagen. Samhällets olika aktörer behöver fånga upp barn och unga där de är, men också göra dem delaktiga, så att de själva känner att de är med och skapar en trygg och meningsfull vardag.
