– Det handlar om människor. Om mig. Titta i kameran. Jag är utrikesfödd, jag bor och betalar skatt i kommunen. Jag tänker bli gammal här. Om jag då behöver språkhjälp, kommer det att nekas mig? Ni moderater som vill se till individens behov, svara på frågan för er själva. Är det signalen ni vill skicka till folk som vill integreras?

Ett vanligt småtråkigt och segdraget kommunfullmäktige­möte i en skånsk småstad ballar ur. Babak Rahimi, Vänsterpartiet, går rakt genom den coronasäkra dataskärmen. Utan manus.

– Ska jag sparkas ut från kommunen när jag blir gammal för att jag har behov som ni inte vill tillgodose? Har ni inte själva medlemmar med samma behov? Kan ni titta oss i ögonen och säga att ni inte tänker hjälpa oss? Jag blir verkligen upprörd över det här. Men visst, det är er politik och ni står för den. Grattis.

Genom hela det tre minuter långa anförandet sitter Johan Bolinder, Moderaternas starke man i Skurup, bortvänd från kameran, en suddig profil i vit skjorta bland 41 pixliga och uttryckslösa ledamöter. Svaret till Babak Rahimi kommer istället från Bolinders partikamrat, Loubna Stensåker Göransson: ”Vi ska besluta. Inte personifiera och tala i egen sak. Politik handlar inte om känslor, utan om fakta.”

Polisanmälde ensamkommande

På den skånska lands­bygden, en ynka halvtimme från krim­debattens projektionsyta ­Malmö, har politiken blivit infekterad. Djupt. Skurups­politiken har länge varit oerhört ­bråkig och rörig, till och med mätt med kommunalpolitiska mått. Det är skandaler kring kommunala bolag, anklagelser om svågerpolitik, polisanmälningar, vänskapsband som väger tyngre än partibok, dubbla och trippla stolar som man sitter på. Och så anledningen till att Dagens ETC rullat till Skåne: Moderaternas kärleksinvit till Sverigedemokraterna.

Den här mandatperioden handlar bråken ofta om allt som på minsta sätt rör människor med annan kulturell bakgrund än Nils Holgersson. Ibland, som med förbudet mot slöja och när kommunens ledning polisanmälde ensamkommande, blåser flyglarmet ända upp på den mediala riksnivån. Public service! Aftonbladet! Dagens Nyheter! Svenska Dagbladet! Men oftast blir det knappt en notis i lokaltidningen. Kanske ett ledarstick i Sydsvenskan av Moa Berglöf. Mötet beskrivet ovan är ett sådant tillfälle.

17 ord som ströks

På ytan, en bagatell. En mening på 17 ord i ett omfattande planeringsdokument för äldrevården i en kommun med 16 000 in­vånare: ”Då andelen utrikesfödda äldre ökar, kan även språkskillnader och kulturella skillnader vara faktorer att ta hänsyn till.”  Ärendet har beretts av en grupp i åtta månader, samsyn över partigränserna råder, till och med mellan social- och sverigedemokrater, alla är glada och nöjda där sent i april.

När dokumentet så ska klubbas i fullmäktige yrkar Åsa Ekblad, hetluftsmoderat inne på sitt andra mandat, att meningen om språk och kultur ska bort. Ett principbeslut:

”Minoriteter ska följa majoriteter, inte tvärt om. Vår organisation ska inte anpassa sig efter andra kulturer. Det är orimligt att ta från det allmänna för att hjälpa människor som vid demens återfaller till det egna språket.”

Vilda Västern pangar igång. En sverigedemokrat som hunnit berömma och bifalla dokumentet, och sagt att alla i beredningen varit eniga om just den formuleringen, ändrar sig efter den moderata linjen och tycker det är ”väldigt klokt” att stryka. Sedan följer två timmar bitter debatt med personangrepp och svordomar innan Moderaterna, Sverigedemokraterna och den lilla missnöjesförsamlingen Skurupspartiet driver igenom sin linje. Meningen raderas. De små stegens anpassning.

Ännu ett beslut i raden där moderater gjort gemensam sak med sverigedemokrater i att bekämpa allt som kan andas av mångkultur i Skurup. Måhända signalpolitik, kan man ut­värdera, för att fånga de ­främlingsfientliga rösterna 2022.

Vem kan ge flest förslag som gör det svårare för människor från andra länder att känna sig välkomna, som vänsterpartisten Babak Rahimi formulerar sin analys.

”Som en våt filt”

– Migrationsfrågan breder ut sig som en våt filt. Den tar för stor plats. Jag får väl på skallen för det. Men jag har ingen ambition att klättra. Vi har ingen mass­invandring, som de snackar om, frustar Lena Axelsson syrligt framför ett oöppnat paket syltkex.

Hon är sossen som 2019 hamnade i nationella nyheter då hon tog strid för sitt fosterbarn, en då elvaårig pojke från Afghanistan. Han och 16 andra ensamkommande polisanmäldes av SD:s och M:s politiker, med stöd av Johan Bolinder, för att de skulle ljugit om sin ålder och då gjort sig skyldiga till bidragsbrott. Utredningen lades ner eftersom samtliga var minderåriga – och aldrig fått några bidrag. ”De barnen fick aldrig någon ursäkt”, minns Lena ­Axelsson, heligt förbannad.

Nyligen krävdes hennes avgång, påeldat av redan nämnda Åsa Ekblad, då hon i sitt första maj-tal sagt att ”styret visar sitt fula tryne” som kritik mot att man höjt simskolans avgift med 300 kronor.

Hon och partikollegan Magnus Alm, med potent energi som en facklig påläggskalv, tar emot i Röda rummet, Socialdemokraternas högkvarter på andra sidan gågatan mitt emot stadens betongkantiga och 70-talsgråa kommunhus.

De är två av det dussintal anonyma och namngivna röster – politiker, före detta politiker, experter – som Dagens ETC har pratat med för att försöka få svar på frågan: Vad fan är det som händer med politiken i Skurup?

Där Moderaterna, efter att man fimpat Centerpartiet, av allt att döma regerar ihop med Sverigedemokraterna, kommunens största parti. Och numera är ”mer bruna än SD själva”, som en person uttrycker det. Man snor politik för att sno väljare.

M-nej till Dagens ETC

Några som dock valt att inte prata är Moderaterna. Kommunstyrelsens ordförande Johan Bolinder skriver i ett långt mejl att han ”finner utgångspunkten så pass anmärkningsvärd att en intervju inte är intressant”, och förklarar omständigt med många ord att det absolut inte finns något samarbete med SD – oppositionen.

I en stor Expressen-intervju förklarar M-pampen sedan att det inte är en tillfällighet att Expressen och Dagens ETC hör av sig ungefär samtidigt. Det är ”någon kampanj på gång från oppositionsblocket”. Bolinder anar ”en konspiration”. Förutom Dagens ETC, berättar han för ­Expressen, bojkottar han Flamman och Skurupsposten, en tidning som görs av journalist­studenter vid den lokala folkhögskolan. SVT och SR brukar han allt som oftast också ducka när de jagar kommentar.

Moderaterna lägger helt enkelt locket på om sin politik i Skurup. De vill inte snacka om staden där man förra veckan fick igenom en hundraprocentigt gemensam budget ihop med SD och Skurupspartiet.

Åsa Ekblad, fullmäktigeledamot och ordförande i kommunens samtliga operativa utskott och flitigt synlig i lokalpressen, ger först en kort telefonintervju och ett löfte om att mötas. Det backar hon ur med hänvisning till Bolinders svar. Hon vill inte ställa upp på en intervju med Dagens ETC.

För fem år sedan blev det turbulent i Skivarps byalag då Ekblad kuppade ut tre kvinnor ur styrelsen eftersom de öppet tagit ställning mot främlingsfientlighet. Kvinnornas antirasism skapade ”splittring i föreningen” och istället tog man in en anhängare till Soldiers of Odin i byalagets styrelse. Åsa Ekblad och hennes parti har också kraftigt motsatt sig att Skurup ska hbtq-certifieras. ”Absolut inte”, har hon sagt till Skurupsposten.

Kommunstyrelsens vice ordförande Nicklas ”Niffe” Olsson fick mest personröster – 299! – av alla politiker i hela stan, trots att han började med politik precis innan valet 2018. En ”hyfsat välkänd figur i Skurup”, enligt honom själv, citerad av Ystads Allehanda. Men Dagens ETC vill han inte prata med.

Sten Hamberg, fullmäktiges vice ordförande, tackar för frågan men säger att Bolinder och ingen annan hanterar journalister. Ytterligare en kommungubbe med skinn på näsan men längre ner på listan ber oss ringa tillbaka senare för han är upptagen. Svarar sedan inte. Ringer inte tillbaka.

”Spelar på känslor”

Magnus Alm (S) beskriver landskapet i Skurup och andra skånska småkommuner – ­Staffanstorp, Kävlinge, ­Vellinge – som trumpifierat.

– I debatter målar man upp bilder som inte stämmer om främst migration och trygghet. Då tror folk att det är så. Sedan kommer man med förslag utifrån den bilden, så människorna tycker att förslagen är bra. Man spelar på känslor hellre än att förändra politiken i grunden. Lite som… eh, man ska vara försiktig med jämförelser, men Mussolini…

Det var inte alls en försiktig jämförelse.

– Nej, men Mussolini var bra på få människor att uppleva att samhället var på ett sätt som det inte är. Det är man duktig på här i Skurup. Vilket är ett ­problem då man missar de ­politiska utmaningar man ­måste ta tag i. Fokus faller på oviktiga frågor som sedan ­väljarna går till urnorna för.

Vilka är då de här frågorna som beskrivs som meningslös, tom signalpolitik, tänkt att suga röster från ytterhögern? Ofta är det SD-motioner från början. Det vida omskrivna förbudet mot slöja på elever och skolpersonal är det tyngsta och mest kända, och det som Moderaternas Johan Bolinder och Loubna Stensåker-Göransson blivit de främsta ansiktena utåt för.

– De stödjer ju det, så givetvis får de försöka ta åt sig äran av det om de vill. Vi för vår politik, kommenterar Skurups SD–ledare Lars Nyström stolt till Dagens ETC.

I kontroverserna petades en rektor 2020 av kommun­ledningen eftersom han motsatte sig att porta slöjor på sin skola. Samma rektor hade året innan backats upp av M då de rödgröna ifrågasatte hans ledarskap. Men att inte acceptera den nya ordningen blev för mycket för de blåa.

Förra veckan föll domen i Göte­borgs kammarrätt: för­budet är lagvidrigt. Skurups M-styre och SD har lovat att överklaga. Det får gå till Europadomstolen, om det så krävs.

Bara svenska på rasterna

I skuggan av den här mediauppståndelsen har den SD-färgade blåa, grått vardagliga kommunpolitiken tickat på i det lilla sedan valet 2018. Strykandet av den misshagliga ­meningen i äldrevårdsdokumentet. Halal­kött i skolor är förbjudet efter en SD-motion. M-Bolinder har slagit sig för bröstet över att tiggeriförbud är infört, också det efter en motion av det påstådda oppositionspartiet SD. Förra året beslutade den dynamiska partiduon att barn som bor i familjehem där vårdnadshavarna inte talar barnets språk inte heller ska ha rätt till modersmålsundervisning. Det har överklagats till kammarrätten av L och V.

Det finns ett förslag om att elever inte ska få prata annat än svenska på rasterna – det ligger och flyter i byråkratins kanaler just nu. Ett beslut om något så torrt som riktlinjer för föreningsstöd spårade ur i oktober förra året, då – ja, ni gissade rätt – M och SD inte ville att de föreningar som får kommunal cash ska behöva redovisa hur de jobbar med värdegrund. Ett socialt bokslut kring saker som jämlikhet, jämställdhet, mångfald och inkludering, det var flum. Ärendet återremitterades. En motion om att kommunanställda måste ta i hand sköts faktiskt ner för ett par år sedan men är nu på gång igen då SD slipat till sitt förslag för rond två. Samma motion gick igenom i Trelleborg 2020 tack vare Moderaternas stabila stöd.

– Det har hänt mycket i politiken i landet sedan vi lade motion om handskakning 2019. Det är en annan syn på saker. Moderaterna har omvärderat sina ställningstaganden. Kanske fler partier, grunnar SD:s Lars Nyström med tillförsikt.

SD förnekar förhandlingar

Han har inrett sitt kommun­trista kontor sparsmakat med tidnings­urklipp om Jimmie Åkesson. Lars Nyström sitter som andre vice ordförande i stadens styrelse, en stol traditionellt vikt för oppositionen, och har till skillnad mot det styrande partiet inga problem att möta Dagens ETC: ”Jag tycker det är kul att prata med media. Vi folkvalda ska vara tillgängliga.”

De 17 orden om språk- och kulturskillnader som SD först ansåg behövdes, men sedan tyckte borde skäras bort när ­Moderaterna lyfte frågan, kommenterar Lars Nyström så här:

– Den meningen påverkar inte slutprodukten. Ett dokument ska vara så kort och enkelt som möjligt. Då är det lättare för tjänstemän och medborgare att ta till sig dem.

Invandring och besvikelse över Fredrik Reinfeldt drog in Nyström i politiken. Nu, elva år efter sin första valrörelse, svarar han trevligt och rakt utan att linda in svaren i allt för mycket politikerlingo. Nej, det fanns inga som helst förhandlingar för att släppa fram minoritetsstyret Moderaterna, Center­partiet och Skurupspartiet 2018. Ja, M sträckte ut handen i mars efter att de tröttnat på C. Nej, det gäller enbart budgeten. ­Inget annat. Oavsett var politiska tyckare och de andra partierna säger. Frågan om – eller kanske mer påståendet att – M i Skurup är mer SD än SD själva, får honom att spontanskratta ogenerat. SD är SD. De driver sin egen politik. Och de sitter i opposition. Punkt.

Budgeten är han mycket nöjd med även om det var hårda förhandlingar. Vad de bråkade om och på vilka punkter de var oense, det är en hemlighet.

– Vi fick igenom våra tre viktigaste punkter: satsningar på skola, äldre, trygghet, med fler kameror i samhället. Sedan fick vi igenom en återvandringspeng. Kommunen ska ge pengar till flyktingar som vill flytta hem till sina länder.

Är det verkligen en kommunal fråga?

– Vi vill skjuta till en extra slant för att hjälpa de som kommit hit. De behöver kanske ny bostad och nya husgeråd? Vi har tagit emot en hel del.

383 flyktingar – på tio år

De senaste tio åren har Skurup tagit emot 383 flyktingar. Jo, att prata invandring med en sverigedemokrat kan tyckas meningslöst då alla siffror blir relativa. Nyström säger att Skurup tagit emot för många och saknar resurser, till exempel bostäder, men erkänner själv att vad som är ”för mycket” såklart är en definitionsfråga beroende av ideologi. På det här kontoret står sig SCB:s och Migrationsverkets statistik slätt. 2010, samma år som Nyström lockades in i SD av just flyktingfrågan, tog Skurup emot en (1) flykting. Idag utgörs kommunens befolkning på 16 000 själar till 0,9 procent av flyktingar som kom 2015. I år vill staten att man ska ta emot 19 nyanlända. Förra året var siffran 23. Året innan det 37, samma år som SD la en motion om ett stopp för all migration i Skurup. Något som är bortom en kommuns bestämmanderätt.

– Det borde ligga på vår nivå att bestämma. Att vi tycker det är alldeles för stor invandring är ingen hemlighet. Den motionen fick ett avslag av den snällare sorten eftersom flera partier yrkade på att den i alla fall skulle besvaras. Bland annat Moderaterna.

Kritiken från de andra partierna, som jag pratat med, är att Moderaterna använder allt som ens är i närheten av att gälla mångkultur, för att väcka och engagera SD.

– Vi driver SD-politik. Och jag företräder dem. Jag förutsätter att Moderaterna företräder Moderaterna. Annars borde de gå med oss om de tycker att vi är bättre.

De säger att ni och M delar samma rasistiska grepp.

– Det får stå för dem. Jag uppfattar inte att det är så.

”På väg mot Ungern”

Skurup består till största delen av välmående villaområden med massor av prunkade grönt. Ann-Helen Nilsson bor i ett sånt. Norr om järnvägsspåret som går genom centrum har hon en stor, välskött vacker trädgård och ett rymligt treplanshus i tegel, fyllt med loppis­fynd. Efter ett helt liv inom Centerpartiet har hon nu för första gången landat på positionen som ordförande i kommun­fullmäktige. Ett i dagsläget knivigt kneg. En utmaning, som hon skrattande säger.

Nilsson var med om att med tre C-mandat bilda minoritets­styre ihop med M:s tio och Skurups­partiets ynka enda. SD med sina elva mandat, 26 procent av rösterna, släppte fram den bräckliga koalitionen.

Om de var införstådda med att SD, på papperet ett oppositionsparti, skulle stödja styret? Nilsson skruvar på sig. Är tyst några extra sekunder.

–  Vi sa väl så här, att för att det inte skulle bli ett M och SD i majoritet så gick vi in för att vi ville ha ett borgerligt styre. Vi räckte ut en hand. Det var inte så mycket att välja på. Men inte till SD.

C-ordföranden säger att det blev tydligt efter hand att M och SD förhandlat i hemlighet direkt efter valresultatet blev känt.

– Mycket skedde bakom vår rygg, det var som att frågorna redan var avgjorda när vi fick dem på bordet.

Frågorna de var oense om, främst migrationsrelaterade, blev fler och fler. Det var också i de ämnena som de varit mest oense under förhandlingarna. Och för fyra månader sedan blev gruset i maskineriet för ­mycket, gnisslet för högt. M gjorde brutalt slut med C och frågade budgetchans på SD, som glatt sa ja.

– I Skurup är det nu som att Moderaterna är mycket längre högerut än SD när det gäller migration. Titta på deras argumentation. Som när man strök meningen ur äldrevårdsdokumentet. Vi är på väg mot Ungern. Det sättet att rensa vissa formuleringar har blivit systematiskt, formuleringar som rör människor med utländsk härkomst. Det är ju lag på att indi­viders behov ska tillgodoses. Man är rädd för att skriva in sånt som ändå är lagstadgat.

Varför då?

– Jag har grubblat på det. Mycket. Det är politik och man vill visa något för att plocka väljare. Ofta kommer förslagen från SD, men de står bara bakom och nickar medan M frontar i media och driver frågorna, säger Nilsson, och uttrycker rädsla för 2022.

Hon hoppas att Skurups­borna läser på och inte bara lyssnar på plakatfrågorna.

Vill åt SD-rösterna

På riksnivå är det kaos och kris. Här nere på den stadiga skånska småstadsnivån, där Mode­raterna styr med SD-politik samtidigt som SD ska utgöra opposition, har man avverkat sista fullmäktigemötet på ett tag. Sommarlov.

Babak Rahimi, vänster­partisten som inledde det här reportaget med sitt känslo­samma debattsvar, rundar av ett möte som jobbcoach och visar in Dagens ETC på sitt ljusa och kala kontor. Ner längs samma gata från hans jobb är kommunhuset där högerextremister i en aktion en tidig morgon för ett och ett halvt år sedan, hängde en docka. Och på andra sidan den stora parkeringen, bortom mytomspunna Ljung’s grill, ligger tatueraren som upp­repade gånger fått sitt fönster vanda­liserat av nazister eftersom han skyltar med Prideflaggan. Skurups centrum är inte stort.

– Jag blev väldigt upprörd på mötet av det Åsa Ekblad och de andra Moderaterna sa. Det är en sådan uppenbar uppdelning av vi och dom. Individerna blev en klump utifrån hjärnspöket att invandring endast är en kostnad. Jag har suttit på alla dessa möten där man bara pratar om invandring som en belastning och visst, ibland tar jag det personligt, säger Babak Rahimi, som kom till Sverige 1986 som politisk flykting från Iran.

Till Skurup flyttade han 2010, samtidigt som han gick med i Vänsterpartiet, eftersom han tröttnat på storstaden Malmö. Då, när ”bara” 13 procent röstade på SD, skakade hans vänner i Malmö på huvudet. ”Hur ska du klara dig?”, undrade de. Idag är det 26 procent. Rahimi tänker själv på att så många han möter på gatan är flyktinghatare.

– Fast det var absolut inte lika polariserat då som nu. Mode­raterna styrde i tolv år. Sedan, 2014, blev det rödgrön S-styrd minoritet med oss. Under förra valet gjorde M det tydligt att de inte lyckats ta tillräckligt med röster från SD, så nu ska de tävla med samma poli­tik. Systematiskt hävdar man att all invandring är en kostnad för att piska upp stämningen.

Rahimi tycker att det är en ”rasistisk approach”. Han tar ett exempel: kommunen är skyldig­ enligt lag att erbjuda bostad åt nyanlända. Den processen har höjts från tjänsteman till politiker.

– Men det är inte ett politiskt beslut! Nu är varje bostad ett ärende för kommunstyrelsen där vi sitter och läser handlingar för att besluta om personen ska få hyra eller ej. Man gör signalpolitik av det för att man i all kommunal service ska kunna särskilja vad som är invandring och vad som inte är det. Samma sak med modersmålsundervisningen där det nu finns en policy att vi inte erbjuder det till alla av olika anledningar. Trots att utbildningsförvaltningen säger att de har rätt till det. På så sätt gör man allt som har med invandring att göra till en politisk fråga.

”Vi blir en murbräcka”

Rahimi är den enda i den här ­artikeln som inte pratar utpräglad skånska. Istället har han en lätt bruten svenska där ”kommunen” blir ”komonen” på ett runt och behagligt sätt. Nu lutar han sig tillbaka i stolen, funderar och spekulerar kring den markanta armkroken mellan SD och M. Rahimi gissar att SD ser just Skurup som strategiskt viktigt. Att det måste hålla till varje pris för att framstå som en trovärdig samarbetspartner.

– Vi blir en murbräcka. Riksintresset är att se effekten på Moderaterna. Ulf Kristersson menar att de står för borgerlig politik oavsett Sverigedemokraternas stöd eller ej. Att de inte kommer att påverkas. Här säger man att det bara är budget­samarbete och inget annat. Men titta på hur retoriken förändras. Hur man försöker ta bollen och slå varandra i rasistiska budskap, och att skuldbelägga nyanlända för allt som inte funkar i samhället. Det blir tydligt att man inte står långt ifrån varandra. Slutligen vet man inte vem som lånat vems retorik. Nu kör man med öppna kort, här i Skurups kommun.