BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Min förhoppning är ökat samiskt inflytande och självbestämmande, sade Alice Bah Kuhnke till Sameradion och SVT Sápmi och framhöll att hon tycker att det är ofattbart att Sverige inte haft en så kallad konsultationsordning på plats tidigare. Förslaget har nu skickats på remiss och föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.
– Det är ett litet steg på vägen, men det är långt ifrån vad vi egentligen vill ha. Det innebär ju ingen vetorätt för samer på något sätt, det handlar om en konsultation. Det betyder att landsting och kommuner med flera inte får besluta om till exempel inverkan och åverkan på land och vatten utan att man har konsulterat Sametinget, säger Lars-Jonas Johansson, politiker i sametinget och partiledare för Landspartiet svenska samer.
Mycket arbete återstår
Han är positiv till de framsteg som görs från regeringens sida att få igenom en konsultationsordning har drivits i Sametinget, men frågan om samers självbestämmande och framförallt landrättigheter återstår. En viktig del i det arbetet är undertecknandet av ILO-konventionen 169, konventionen om urfolks rättigheter, som Sverige och regeringen har sagt att de ska arbeta för att skriva under. Trots internationell kritik från flera håll har frågan lyst med sin frånvaro sedan Vänsterpartiet våren 2015 lade fram ett förslag om att Sverige ska ratificera konventionen och riksdagen enhälligt röstade nej. Sedan dess har inga nya förslag lagts fram, och regeringen har varit och är tysta i frågan.
Lars-Jonas Johansson tror att det beror på att politiker i riksdagen är oroliga för att utvinningen av Norrlands rikedomar i form av skogsbruk, gruvdrift och vindkraftsnäringen ska begränsas om samernas markrättigheter stärks i och med ett undertecknande av ILO 169.
– De är rädda för att vi samer ska få för stort självbestämmande i Norrland och inskränka på ekonomiska strukturer, det tror jag är själva grunden till att de inte skriver under ILO-konventionen 169, säger Lars-Jonas Johansson.
– Det jag ser som största motståndet är striden om markerna och de ekonomiska intressena.
Han berättar att bland annat gruvnäringen i Sverige har varit en stor fråga som påverkat livet och tillgången till land mycket för svenska samer.
– Gruvdriften påverkar inte bara de renskötande samerna utan det påverkar i allra högsta grad de bofasta samer som finns runtomkring de här gruvorna. Man omöjliggör ju att man kan fortsätta bruka landet på samma sätt man gjort tidigare. Det finns en stor oro för det här. Och det går förlorat stora områden, som kanske har varit heliga platser, som varit andligt betydelsefulla för oss.
– Det är känslomässigt framför allt. Tänk om någon kom och smällde upp en gruva på ditt hem. Och sedan har du ingenting att sätta emot, säger Lars-Jonas Johansson.
Ett stort problem han ser är att det i dag endast är samebyar som har möjlighet att påverka och utöva inflytande, eftersom de ägnar sig åt renskötsel.
– Om ILO 169 skulle ratificeras skulle även den bofasta samiska befolkningen som inte hör till någon sameby kunna påverka och få stärkta landrättigheter, säger Lars-Jonas Johansson.
Små möjligheter till påverkan
John Stauffer, chefsjurist på Civil Rigts Defenders, delar samma bild som Lars-Jonas Johansson.
– Situationen i dag är att samer har väldigt små möjligheter att påverka i frågor som rör dem. Det är samebyar som överhuvudtaget har någon chans att få sin röst hörd. Men samer som inte är renskötare, som inte tillhör samebyar, de har ingen möjlighet att föra fram sina åsikter, säger John Stauffer.
Han anser att ILO-konvetionen 169 är viktig och skulle innebära stärkta landrättigheter för de svenska samerna som urfolk.
– Ett allvarligt problem är bristen på inflytande som samer har över frågor som rör deras traditionella marker som de använder. Och vi ser att det krävs att de ges ett sådant inflytande för att Sverige ska följa internationell rätt.
– Nu har Sverige sagt att man ska arbeta i riktning mot en ratificering så vi ser en positiv utveckling. Men det har tagit lång tid att komma hit, och det verkar som att det tar lång tid att komma vidare.
Han menar att det är svårt att säga varför det är så tyst om frågan om ILO 169 i regeringen men tror att det beror på att frågorna inte är prioriterade, att inga röster vinns på att driva de frågorna och att det finns starka intressen som står emot samers rättigheter.
– Samernas situation är ingen stor och viktig fråga och därför drivs de här frågorna inte speciellt aktivt heller. Regeringen och flera olika regeringar har under lång tid saknat en framåtsyftande samepolitik, det finns inga röster att vinna på en politik som handlar om att stärka samers rättigheter.
