Rasismen i Sverige samlar 31 texter från svenska skribenter som har publicerats tidigare i olika former och fem nyskrivna texter med fokus på framtiden. Texterna kommer från åren mellan 2010 och 2014 och de flesta är indelade i sex teman – SD:s intåg i riksdagen, terrorattentaten på Utøya, polisens Reva-insatser, indelandet i rasstereotyper, den utbredda antiziganismen och de antirasistiska protesterna. Att det var så texterna skulle delas upp var ganska självklart, säger Lawen Mohtadi, som är en av bokens två redaktörer.

– Vi ville titta på vad som har hänt mellan det senaste valet och årets val. Då blev SD:s intåg i riksdagen en naturlig utgångspunkt, också som någon slags tidsram. Från det rörde vi oss bara framåt år för år och stannade vid stora saker som har hänt, tog upp dem som teman.

Allvarlig normalisering

Bokens andra redaktör, Devrim Mavi, förklarar att det var viktigt att ge en bild av vad rasismen gör med människor och samhälle. Den förståelsen vill hon att de som läser boken ska kunna ta med sig.

– Rasismen går inte att relativisera bort. Vi har ett allvarligt problem med att rasismen normaliseras, inte bara av människor som röstar på SD utan också av opinionsbildande röster från högern. Läget är allvarligt och kommer leda till ett uppdelat och polariserat samhälle om det fortsätter i den här riktningen.

Hur borde normaliseringen och retoriken bemötas?

– Den kan bemötas med en antirasistisk politik som är på allvar, det är inte tillräckligt att säga att man är antirasister eller att man är för mångfald. Det är det många som gör och visserligen är det bra, men det är viktigt att ha en egen antirasistisk politik. Det kan jag sakna i politiken – man är bra på att bråka med Jimmie Åkesson, men inte lika bra på att skapa antirasistiska alternativ, en antirasistisk politik.

Hon menar att oppositionen missade ett sådant tillfälle när Fredrik Reinfeldt i sitt sommartal bad svenska folket att öppna sina hjärtan och förbereda för ett ökat flyktingmottagande samtidigt som han ställde kostnaderna för flyktingmottagandet mot välfärden.

– Svaret från vänstern måste vara att vi vill öppna gränserna ännu mycket mera. Det hade jag hoppats att Löfven skulle göra, istället för att säga ”aj aj, det här kommer bli en blåbrun sörja”. Politiken bör istället bli en tävlan i vem som ska ta emot flest flyktingar och samtidigt stärka välfärden.

Mycket har hänt

Under arbetet med boken har både Mavi och Mohtadi förvånats av hur mycket som har hunnit hända bara under den senaste mandatperioden. Att boken släpptes strax före ett riksdagsval är ingen slump, berättar Mohtadi.

– Vi får inte glömma allt som har hänt – och allt detta bara inom loppet av fyra år. Fortsätter det i den här riktningen kommer samhället att förändras på ett mycket obehagligt sätt. Jag tror att vi ville säga att det finns vissa saker som står på spel här.

Mavi tycker också att det är viktigt att vi tar rasismen på allvar och inte avfärdar hur polariserande den kan vara i samhället.

– Det är mycket som står på spel. De rasistiska rörelsernas och organisationernas framväxt och normalisering kommer drabba det här samhället helt, inte bara vissa grupper. Det här berör oss alla.

Växande organisering

Men allting som tas upp i boken är inte nattsvart. Här märks också en växande antirasistisk organisering.

– I takt med att rasismen har blivit mer synlig och mer omdiskuterad, så har det skapats en respons, en motreaktion. Hela det antirasistiska uppvaknandet, om man nu kan säga så, ville vi självklart ha med i boken. Vi ser det som något viktigt, att människor inte vill låta det här passera, att man organiserar sig och att man höjer sin röst, säger Lawen Mohtadi.

Devrim Mavi håller med och pekar på att det just nu finns en bred antirasistisk rörelse, som fungerar vid sidan om organiseringen mot utförsäljning och sociala nedskärningar.

– Den senaste tidens händelser har fått människor att mobilisera sig och då handlar det om en bred mobilisering, där alla från svenska kyrkan och folk på arbetsplatser till skolelever och vanliga medborgare har tagit ett steg och bestämt sig för att ta ställning. Det är oerhört avgörande i det här läget när vi har nazister som får marschera på våra gator igen.