Inrikes.

2021-07-15 14:00
  • Bild: Hossein Salmanzadeh
  • Högerdebattören Ivar Arpi har skrivit om stöket på Strandvägen i sin blogg ”En rak höger med Ivar Arpi” Bild: Malin Hoelstad/SVD/TT
    Högerdebattören Ivar Arpi har skrivit om stöket på Strandvägen i sin blogg ”En rak höger med Ivar Arpi”
Puffetikett
Dagens ETC

Rädslan på lyxiga Strandvägen: ”Unga från länder med skägg”

Boende slår larm om farliga alfahannar från förorten. Men vad är sant? Dagens ETC har granskat nattlivet längs Sveriges dyraste gata. Ungdomarna som pekas ut har själva svårt att förstå att de skulle sprida skräck: ”Om de som bor här skulle komma fram och be oss sänka? Ja då skulle vi göra det. Det är klart vi visar respekt.” 

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Prenumerera digitalt

Från

39 kr

Beställ här!

Beställ senast 26 september så får du en hel månad för bara 39 kronor. Avsluta när du vill.

Prenumerera på papper

Från

327 kr

Beställ här!

Få tidningen både på papper och digitalt. Betala per månad.

– Det har varit helt fruktansvärt! Alla jag pratat med har känt likadant. Man har inte vågat gå på kajen när de är där.

Mannen med chow chowen döljer inte sin avsky för de ungdomsgäng som sedan flera månader kvällstid kommit hit till en av de mer eleganta delarna av Stockholm för att ”skräna, köra runt, parkera på kajen och spela hög musik”.

– Det är ju inga vita ungdomar det där, snarare från såna där länder med skägg. Inga svenska ungdomar gör så där. Det är klart att de får vara här, men då får de uppföra sig! Att de inte fattar svenska värderingar?

Vi befinner oss på Strandvägen, chica Östermalms skyltfönster mot omvärlden. Klockan har passerat 23 och under paradgatans lindar är det “äntligen” lugnt, enligt chow chowens ägare. Från och med ikväll den 8 juli är parkeringen längs kajen avstängd från 19.00 till 07.00. För att hålla störande element borta har staden satt upp bommar vid parkeringens infarter och 1,5 ton tunga betonglejon – mindre men av samma slag som de som sattes upp på Drottninggatan efter terrordådet i april 2017 – har placerats ut för att hindra bilar från att ta sig in via cykelbanorna.

Streetrace och knark

Bakgrunden är numera riksbekant. ”Larmet från lyxgatan: Streetrace, klockstölder och droghandel”, löd Aftonbladets rubrik den 19 juni. I artikeln berättar både boende och näringsidkare att något hände förra året. Det började dyka upp bilar och gäng. Klock- och mobilstölderna blev ovanligt många. Folk började ta omvägar hem. Droghandel pågick öppet. Det kördes streetrace från Dramaten till Djurgårdsbron. Och det sägs att situationen i år har eskalerat.

– Jag fattar inte att inte polisen följer pengarna. Att leasa en sån där miljonbil kostar säkert 40-60 tusen per månad – brutto! Var får de pengarna ifrån? Ja, det kan du ju räkna ut själv. De är runt 25 år, det är bara att gissa! Såna bilar är det ingen som har råd med här, säger chow chowens husse.

Han bor inte själv på Strandvägen – en gata uppdelad på tre olika postnummer, med en snittinkomst på mellan 1,1 och 1,8 miljoner kronor om året – men ”alldeles i närheten” och rastar därför gärna hunden här kvällstid.

– Det har varit fruktansvärt! De sitter på parkeringen, kör runt med sina bilar och spelar hög musik, säger en annan kvällsflanör, en kvinna i 60-årsåldern, även hon på hundpromenad i allén mellan de ståtliga byggnaderna och kajpromenaden.

Så fort hon ser Dagens ETC:s fotograf fräser hon att hon inte vill vara med på bild. Mer tillmötesgående är hennes sällskap, ett par i 65-årsåldern, mannen med vänliga ögon och svag norrländsk dialekt, kvinnan med en brytning möjligen från Medelhavet.

– De har varit överallt, varje kväll, från Dramaten ända upp till Djurgårdsbron, ibland har det varit långa köer med bilar. Vi bor inte just här men vi kommer och spanar lite då och då, säger kvinnan.

”Det är ju skitfint här”

Några minuter senare dyker några av huvudrollsinnehavarna upp. Sju-åtta stycken. Mest killar men också två tjejer. I sena tonåren, kanske äldre. De står och hänger vid en port mellan Torstenssonsgatan och Banérgatan. Sociolekten är en annan än hundflanörernas men oviljan att uppge namn eller vara med på bild lika stark.

– Det är skitlöjligt. Vi gör inget. Vi bara hänger här. Och det är ingen som kommit fram och klagat, säger en av dem.

– Det är överklassen som är rädd för oss, ropar en annan som står lutad mot en elsparkcykel.

De säger att de brukar komma hit på helgerna, på vardagarna hinner de inte, då jobbar de. Men visst, det spelas musik från bilarna och ja, det är på parkeringen det mesta händer.

– Det är ju skitfint här. Så fort det blir varmt så kommer vi hit och hänger. Men nu? Helt dött!

– Om de skulle komma fram och be oss sänka? Ja då skulle vi göra det. Det är klart vi visar respekt, säger han.

Rapporterna om att de dragit med sig kriminalitet till området fnyser de åt.

– Vadå knark, jag har aldrig sett nån som säljer knark här? Och streetrace? Vi bara kör runt. Om man vill se streetrace finns det andra ställen som har sånt.

”Det är en blandning”

Att de boende på Strandvägen stört sig på hög musik, ungdomar i drivor och vrålande motorer är inget att orda om. Mer tveksamt är om kriminaliteten verkligen ökat så mycket som rapporterna i media vittnat om.

Statistiken över anmälda brott i maj i år – den senaste period det finns siffror ifrån – jämfört med samma period i fjol tecknar en annan bild. Fickstölderna är ungefär lika många. Brotten mot allmän ordning, mot trafikbrottslagen och mot narkotikastrafflagen likaså. Rånen är färre och skadegörelsebrotten betydligt färre.

Å andra sidan är jämförelser åren emellan svåra med tanke på pandemin. Maj månad 2020 var dessutom en period då Sverige var på väg in i en andra smittvåg, medan årets maj månad kännetecknats av stadigt dalande smittotal.

Men även med detta i åtanke säger sig Östermalmspolisen inte ha noterat någon ökad kriminalitet på Strandvägen.

– Nej, vi ser ingen koppling mellan kriminalitet och bilträffarna, inte mer än de ordningsböter och fortkörningsböter vi gett. I och med corona har folk sökt sig mer till de öppna restaurangerna, och där det finns folk, där hittar vi också narkotikabrotten, säger Louise Bovin, kommunpolis på Östermalm.

Angående ungdomarnas påstådda aggressivitet säger Louise Bovin att det är som med de flesta ungdomar.

– Vissa är trevliga och gör som vi säger, andra har lite svårare att förstå vad de gör för fel. Det är en blandning.

”Nummer ett är bilarna”

I en annan tid, med andra på de anklagades bänk än ungdomar med invandrarbakgrund, hade problemen på Strandvägen kanske betraktats som en krock mellan ungdomlig respektlöshet och en vuxenvärld som tycker att yngre ska veta sin plats. Eller åtminstone vara tystare.

Högre växlar finns förstås att dra. I ett reportage i Sveriges Radio om problemen på Strandvägen intervjuar reportern några av dem som stör ordningen. ”Nummer ett är att visa upp sina bilar. Nummer två är att vara rebell mot den svenska staten”, säger en av dem och påminner därmed om de integrationsproblem och klassklyftor som stora grupper i samhället drabbas av.

Sedan finns de som möjligen lägger i en för hög växel, som högerdebattören Ivar Arpi som i konflikten på Strandvägen hittar bevis för folkutbytesteorin – samma idé som Brenton Harrison Tarrant angav som motiv till varför han mördade 51 människor och skadade ytterligare 50 i två moskéer i nyzeeländska Christchurch 2019.

”I grunden handlar inte Strandvägen eller Hornsbergs strand om högljudda bilar”, skriver han i ett blogginlägg den 3 juli. ”Det handlar om hur samhället förändras till något helt annorlunda, något oigenkännligt. Det handlar om att svenskar knuffas undan på område efter område, plats efter plats, hur det offentliga rummet tas över av grupper med det som kallas antisocialt dominansbeteende.”

Det sistnämnda låter som en diagnos på en ouppfostrad pitbull men är ett uttryck som lanserades av Stockholms finansborgarråd Anna König Jerlmyr (M) 2018 i samband med att huvudstadens moderater presenterade ett antal åtgärder för att komma till rätta med att det offentliga rummet upplevts allt mer otryggt.

”Svenskar snart i minoritet”

Ivar Arpi hänvisar till siffror från SCB som sägs visa att de etniska svenskarna är på väg att bli en minoritet i sitt eget land. Huruvida alla olika grupper med utländsk bakgrund, även de 9 procent i Stockholm med bakgrund i övriga Norden, de 27 procent med europeisk bakgrund och de 3 procent med nordamerikansk bakgrund, ingår i hotet mot svenskheten framgår inte.

Bloggläsarna är med på noterna. En delar Ivar Arpis frustration. En annan slår fast att folkutbytet inte är en konspirationsteori utan bevisbar fakta. En tredje anser att ”fängelse är det enda som fungerar”. En fjärde tjänar som påminnelse om att Sverigevänner inte nödvändigtvis ser lika vänligt på sina landsmän som på sitt land:

”Till alla svenskar: ni röstade för detta i allmänna val under 30 år. Era tröga djävlar, det var detta ni röstade på: Ett världs-libanon, balkanisering, våld, krig, förfall.”

Ivar Arpi kommenterar inget av det som skrivs.

Kontinental känsla

På Strandvägen har det blivit lördag. Klockan är strax efter 21 och den 1,3 kilometer långa boulevarden är livligare än i torsdags. Från restaurang Glashuset dundrar Fames 18 år gamla schlagerdiscohit Give Me Your Love. Ur folkmassan hörs en handfull språk – tyska, engelska, ett låter ostasiatiskt, ett fjärde borde vara turkiska, ett femte måste vara franska. Tvåmastarna längs kajen guppar lätt när Ladugårdslandsvikens vågor slår emot dem.

På restaurang Strandvägen 1 – inte ens 20 meter från Dramatens pelare bakom vilka en uteliggare hukar bredvid en svart sopsäck och en ihoprullad gul skumgummimadrass – går det att beställa en klick Caviar Polanko på smörstekt bröd för strax under 900 kronor. För den törstige erbjuder samma etablissemang bland annat en Chablis Grand Cru Valmur från 2016 – troligtvis kyld till strax över 10 grader – för 7 200 kronor. Gatan gör sannerligen sitt bästa för att tävla med kontinentens puls.

Då och då överröstas det mondäna sorlet av motorvrål som enligt ljudmätaren peakar på 88 decibel, mer sporadiskt av motorcyklars rytanden som nosar på 100-decibelsgränsen. Att uppfatta de snabbt förbisusande sportbilsförarnas härkomst är svårt men gissningsvis är det jämnt skägg mellan ”svensk” och ”icke-svensk”. Åtminstone så här dags. Saker kan förstås ändras när mörkret faller på.

I ett fall är det definitivt ingen tvekan. I en vit cabriolet som stannat för rött ljus sitter två vita män i ljusblå skjortor med vita kragar, två vita kvinnor i mörka solglasögon och en vit dvärgpudel med framtassarna hängande ut över bildörren och tungan glatt flämtande i värmen. Alla skrattar och har det uppenbart gott, även hunden.

Vägrar namn och bild

En bit bort hänger ett nytt ortengäng, också dessa i sena tonåren, kanske äldre. De babblar i mun på varandra och plingar frenetiskt, uppskattande och dessvärre också öronskärande gällt på elsparkcyklarnas ringklockor så fort en bil av dyrare modell svischar förbi. Precis som gänget i torsdags är de besvikna på att staden blockerat ingångarna till kajen.

– Är du polis eller?, svarar en av dem på min fråga om de upplevt något stök här.

– Tro inte på media, de överdriver, säger en annan samtidigt. Det är gamla människor som bor här och klagar för minsta lilla. Det brukar vara lugnt när vi kommer hit.

– Du vet, om man har köpt en fin bil vill man inte ha den hemma i garaget. Man köper inte bara en bil för sig själv, man vill visa upp den för andra. Så vi brukar komma hit och kolla snygga bilar.

– Är du Tik Tok-stjärna eller?, bryter den första något oväntat in.

När jag förklarar att jag är journalist och ber om att få ta bild på dem svarar de precis som det första gänget – och tydligen varenda människa på Strandvägen – nej.

– Ingen bild, inga namn. Du vet, om vi finns på bild härifrån vet man aldrig vad som kan hända. Dig händer det inget, men om vi syns på bild kan polisen komma efter oss bara för att vi varit här.

”Man vet aldrig”

En stund senare dyker mannen med de snälla ögonen och den norrländskt klingande dialekten och hans fru med sydländsk brytning upp i korsningen Strandvägen-Torstenssongatan.

– Vi kollade upp din tidning. Det är en sån där vänstertidning va?, säger kvinnan, lika vänlig som i torsdags.

– Du vet, folk har fel bild av Strandvägen, fortsätter hon. Ja, det finns rika tanter, men de är också vanliga kvinnor som är gamla och blir störda och vill ha det lugnt. Det måste inte vara helt tyst, men det har varit överdrivet med alla bilar och all musik. Vi är helt vanliga människor, min man och jag. Vi är inga rasister. Vi tycker om alla människor.

Två dagar har gått sedan parkeringen stängdes av och paret tycker sig ha märkt av en skillnad.

– Det har nog varit lite lugnare, säger kvinnan och berättar ännu en gång om den aggressiva stämningen tidigare, om hur obehagligt det har känts kvällstid.

– Man vågade inte gå där. Tänk på vad som hände den där tolvåriga flickan i Hallunda, hon som blev skjuten av misstag. Det kan hända här också.

Inte heller denna gång kan paret tänka sig att säga sina namn, inte ens förnamnen.

– Nej, nån kan se oss och kanske vill hämnas. 

Anmälda brott på Östermalm 2017-2021

Brottsrubricering         2017    2018    2019    2020    2021

Misshandel                    49        47        63        50         31

Fickstöld                      179       99       116        10         13

Rån                                 8         4           6          9           5

Skadegörelse              150      905      664      555       296

Trafikbrott                      46        29        27        28         35

Narkotikabrott                22        51        48        44         55

(Statistiken gäller för maj månad ovanstående år)

Upplevelse av trygghet på Östermalm 2017-2020

Nyckeltal                            Upplevelse     Minskning
                                           oförändrad     med 25-50
                                           sedan 2017   procent
                                                                 sedan 2017

Oro i bostadsområdet                                    X

Otrygghet utomhus                  X

Utsatthet för våldsbrott                                  X

Utsatthet för misshandel                                X

Utsatthet för rån                                             X

Utsatthet för sexuella              X
trakasserier            

Utsatthet för stöld                                          X

Utsatthet för brott                                          X
i allmänhet            

Källor: Stockholms stad, DN, Brå, Expo 

Myten om folkutbyte

Teorin om ”det stora folkutbytet” utvecklades av den franske författaren Renaud Camus i en bok med samma namn från 2011. Liknande tankar har dock framförts sedan årtionden av författare som Guillaume Faye, Enoch Powell och Jean Raspail.

Enligt teorin pågår det en av ”eliterna” orkestrerad konspiration med syfte att ersätta majoritetsbefolkningen i västvärlden genom massiv invandring från i första hand Afrika och den muslimska världen.