Konspirationsteoretikernas syn på invändningar och källkritik sammanfattas väl i följande citat av Camilla Eriksson:
– Vi är så hjärntvättade av massmedia att vi inte ser den massiva korruption som pågår mitt framför ögonen på oss. Vi måste utveckla ett högre medvetande för att se detta, och då måste vi först befria oss från mainstreammedia. Känn efter, vad känns sant för dig. Håller du med om det som sägs, eller känner du ett motstånd?
Håkan Järvå, legitimerad psykolog och författare, som själv har tagit sig ur scientologerna efter 15 år och idag hjälper andra att lämna liknande rörelser, jämför tron på konspirationsteorier med att uppslukas av en sekt eller en fundamentalistisk ideologi.
– Den enda egentliga skillnaden är att de konspirationstroende inte samlas under en stark, auktoritär ledare, utan under en gemensam idé, säger han.
Vad är det då som gör att vissa människor dras till sekter, fundamentalistiska ideologier eller konspirationsteorier? Svaret på den frågan är långt ifrån enkelt, ska det visa sig.
Riskfaktor att vara ung
Håkan Järvå menar att det främst är unga, sökande människor med brist på social erfarenhet som lockas av de förenklande, men ofta också spännande idéerna om hur världen är uppbyggd kring ett scenario likt en strid mellan gott och ont.
– Jag skulle inte säga att det finns någon given personlighet som dras till dessa rörelser. Det handlar snarare om riskfaktorer som går att utnyttja av dem som vill dra in dig, för i 95 procent av fallen är det någon som söker upp dig och drar in dig i rörelsen.
En sådan riskfaktor är i sig att vara mellan 16–26 år, poängterar han.
– Man är på väg ut i livet, söker sin egna identitet och vill frigöra sig från den auktoritet som utgörs av ens föräldrar. Man är av naturen också mer riskbenägen i den åldern.
En annan avgörande riskfaktor är enligt Håkan Järvå att sakna en känsla av mening och egen betydelse i tillvaron.
– Det man dras till är något spännande som ger ens liv mening och sammanhang. Ska man motverka det här måste man därför erbjuda något som de här individerna saknar, säger han.
Brist på mening
Så sent som förra veckan kom Håkan Järvås senaste bok: ”Radikalisering – vägar in och ut ur extremism och fundamentalism”, som berör just detta ämne.
– Det finns en skriande brist på mening för många i vårt konsumtionssamhälle idag, speciellt om man är en sådan person som vill utforska världen och sätta ett avtryck. Att bara åka till Ikea och handla nya saker till hemmet, det blir tomt till slut.
Det konspirationsteorierna då erbjuder är en genväg till spänning och betydelse, menar han.
– Helt plötsligt, utan att behöva göra något förarbete, befinner du dig mitt i en äventyrsroman. Du erfar en känsla av att stå över alla andra, vilket kan vara väldigt lockande för någon som tidigare befunnit sig längre ned på statusstegen. Du vet något om hur världen fungerar som de andra inte känner till. Det erbjuder en enorm egotripp.
Idén om den ondsinta konspirationen som styr i skymundan erbjuder utöver en förklaringsmodell och någon att skylla allt på, dessutom en exklusiv samhörighet med de människor världen över som ser samma samband.
– Precis som i sekter har man en väldigt svartvit bild av verkligheten, säger Håkan Järvå.
Tätt sammanbunden med samhörigheten inom gruppen är också idén om att alla som kritiserar teoribildningen är en del utav konspirationen.
– Därmed är konspirationsteorin som en app som inte går att avinstallera när den väl har installerats i hjärnan.
Som en drog
Håkan Järvå jämför effekten med drogmissbruk. Även om missbrukaren rent logiskt förstår att drogen är skadlig, reagerar den kraftigt om någon försöker ta den ifrån densamme.
– För substansen ger dig en kick som du mår bra av. Det är samma sak med de här idéerna. De ger dig något du mår bra av.
Den här funktionen poängterar Håkan Järvå att vi måste förstå om vi ska kunna närma oss en vän eller nära anhörig som uppslukats av konspirationsteorier av något slag.
– Att försöka resonera, lägga fram fakta, eller argumentera med en konspirationsteoretiker är helt meningslöst. Det har snarare motsatt effekt, eftersom det bara bekräftar det de redan tror på. De ser dig som förbunden med fiendesidan, vilket får dem att dra sig undan och sluta sig ännu mer.
Som psykolog förordar han istället motiverande samtal, en samtalsmetod som han förklarar används för att nå fram till bland annat missbrukare.
– Det är en samtalsmetod som går ut på att ställa öppna frågor, inte rätta människor i deras resonemang och absolut inte skuldbelägga. Samtalet går helt enkelt ut på att inte idiotförklara den du har framför dig, utan istället skapa en nära relation och ett förtroende. Först då går det att nå fram till drivkrafterna bakom det skadliga beteendet, säger Håkan Järvå.
När man sedan etablerat ett förtroende samt en över tid varaktig relation kan man börja ställa frågor om hur man mår i rörelsen och hur man kom i kontakt med idéerna från första början. Håkan Järvå berättar hur det gick till när han själv insåg att han måste lämna scientologirörelsen.
– Jag minns att jag plötsligt bara insåg: ”Fuck, det är ju bara en stor bluff alltihop”. Det kom väldigt plötsligt, även om det säkert byggts upp omedvetet under en längre tid. Men då lämnade jag i alla fall gruppsykosen.
