Inrikes

"På 1950-talet sågs kortare arbetstid som en investering"

Publicerad 27 maj, 2016

Dagens ETC:s ekonomikrönikör Linn Spross är aktuell med en avhandling om arbetstidsförkortning. Bild: Bild: Vilhelm Stokstad/TT

Dagens ETC

Från nödvändighet till något otänkbart – och ständigt ett dilemma. Frågan om arbetstidsförkortning har varit levande i över 100 år, men inställningen till den har förändrats. Det visar den ekonomiska historikern Linn Spross i sin nya avhandling.

Karin Annebäck

Text

Det är den första maj 1890. Den blivande statsministern, socialdemokraten Hjalmar Branting, håller tal. Han pratar om arbetarens tunga vardag, och behovet av åtta timmars arbetsdag. Arbetaren behöver få tid för att vila och för att utvecklas. Men först 30 år senare blev hans förslag verklighet – då införs 48 timmarsveckan – arbete i åtta timmar, sex dagar i veckan. Men bara för vissa yrkesgrupper. Under årtiondena som följde fortsatte frågan om arbetstidsförkortning att debatteras och fler lagar kom till.

– Fram till 1950-talet argumenterade man utifrån det statliga ansvaret att skydda arbetarna, som ansågs vara en svagare part gentemot arbetarna. Kortare arbetstider sågs som en investering som kunde höja produktiviteten. Med tillräcklig vila kunde arbetaren bli en bättre arbetare, säger Linn Spross.