Skälet som uppgetts för avhysningarna och rivningarna av lägren har oftast varit att bosättningen varit en sanitär olägenhet. Men att inte erbjuda tillgång till vatten och toaletter strider samtidigt mot de mänskliga rättigheterna, anser professor Martha Davis på Raoul Wallenberg-institutet.
– För mycket fattiga som inte kan ordna det själva finns det en viss skyldighet för kommunen att erbjuda det, säger hon till Sveriges Radio.
Hanteringen kritiseras av FN
Vräkningen av de runt 150 EU-migranterna vid Sorgenfri-lägret i Malmö är en av de händelser som fått störst uppmärksamhet i medierna. Men rapporten visar att tillvägagångssättet, med polisingripanden och bulldozers, är långt ifrån unikt. Framför allt i Göteborg och Stockholm har ett flertal läger jämnats med marken på liknande sätt, utan att de boende där har fått hjälp att hitta nya boendeformer.
– Och det är bara toppen på isberget. Det finns dussintals, kanske hundratals fler avhysningar som genomförts av lokalpolisen, säger rapportförfattaren Martha Davis.
Sveriges hantering av de oftast romska tiggarna har vid flera tillfällen fått utstå kritik, bland annat från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och FN:s särskilda rapportör i minoritetsfrågor.
Beslagtar madrasser och filtar
Men regeringens utredare Martin Valfridsson, som presenterade sin tiggerirapport i januari, tycker inte att kommunerna ska anvisa alternativa boplatser med vatten och toalett.
Nu demonstrerar EU-migranterna återigen utanför stadshuset i Malmö med kravet att kommunen ska anvisa dem en laglig plats att bo på.