– Jag fick sjukpenning och påbörjade min rehabilitering hos en sjukgymnast på eget initiativ, berättar Pia Toremar.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Men så snart dag 180 närmade sig ändrades tonen från Försäkringskassan.

Vid det laget hade Pias tillstånd förbättrats och hon hade börjat arbeta halvtid på sitt gamla jobb. Nya läkarintyg, nya kompletteringar, men inga pengar på ett par månader.

Kritiserade metoder

Pia Toremar tillhör Försäkringskassan Globen i Stockholm. I gårdagens tidning vittnade en handläggare om att kontoret tillämpar kritiserade metoder för att få ner sjuktalet. Exempelvis premieras handläggare som gör många avslag med lönepåslag. Sedan 1 december ska dessutom en grupp handläggare, som är kända för att ge många avslag, granska samtliga beviljanden efter dag 180 som kollegorna gör.

– Den 3 oktober gjorde en handläggare bedömningen att jag hade rätt till halv sjukpenning från den 25 augusti till som längst den 10 oktober. Senare i samma månad bedömdes jag av samma handläggare som tillräckligt frisk för att klara ett ”mindre rörligt” heltidsarbete, med mindre ”kognitiva krav” och jag fick beskedet att kassan övervägde att inte bevilja sjukpenning från den 11 oktober, berättar Pia.

I samma veva påbörjade Pia en behandling för posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, en diagnos som också har fastställts av läkare med sjukintyg.

– Sjukintyg från två läkare visar att jag inte klarar att arbeta heltid på ett nytt arbete, men Försäkringskassan hävdar ändå att jag klarar heltid på ett ”normalt förekommande arbete” och därför inte har rätt till sjukpenning. De anser att jag borde säga upp mig från min halvtidstjänst och skriva in mig på Arbetsförmedlingen, säger Pia Toremar.

Avbryta rehabiliteringen

Den 15 december kom så till sist avslagsbeslutet. Ingen sjukpenning mellan 11 oktober och 22 januari i år. I beslutet står det trots intygen från läkarna bara att kassan ”bedömer att du kan klara av att arbeta med arbetsuppgifter som inte utgör fysisk belastning eller ställer större krav på kognitiva förmågor på heltid ”. Eftersom Pia Toremar var utan ersättning under ett par månader tvingades hon avbryta rehabiliteringen.

–  Om rehabiliteringen fått fortsätta hade jag antagligen kunnat jobba 80 procent nu. Men istället har oron över ekonomin och att bli ifrågasatt av Försäkringskassan gjort mig sämre, både fysiskt och mentalt, säger Pia Toremar.