Örebro sörjer de dödade i tisdagens skolskjutning

När brandkår och polis anlände till skolan stod det klart för Susanne att något allvarligt hänt. 

– Jag gick ut och då började folk säga att någon sprang omkring med automatvapen och sköt.

Därefter höll hon sig inomhus. Polisen gick ut med att man skulle hålla sig borta från fönster. 

Masskjutning på hemmaplan

Susanne är märkbart skakad av det som hänt. 

– Det är på hemmaplan liksom. Man trodde kanske att någon enstaka hade blivit skjuten. När de gick ut med att tio hade dödats satt jag bara och gapade i soffan. Det var för mycket att ta in. 

Sanningen sjunker in en bit i taget, förklarar hon. 

– Det är en sorglig dag. Man frågar sig varför – varför går man in i en skola och mejar ner folk?

Susanne rycker på axlarna. Hon har ett uppgivet ansiktsuttryck. 

– Förhoppningsvis är det en isolerad incident och ingenting större. Annars blir det jäkligt otryggt. 

”Skulle blivit lärare och läkare”

Shams dröjer sig kvar framför skolan. Han trycker på att de som blivit skjutna är människor som ansträngt sig för att bidra till samhället. 

– Det som är döda eller skadade skulle bli lärare, läkare undersköterskor och lastbilschaufförer. Men nu hamnar de i graven.

Nu vill han att politikerna avstår från att dela upp befolkningen efter bakgrund. 

– Sverige är mitt land nu. Jag utbildade mig här, jag jobbar här, mina barn är födda här. Jag hoppas att politikerna tar en väg som stärker och försvarar Sverige, inte delar Sverige.