Inrikes.

2019-08-13 12:30
  • Återbördandet av de samiska kvarlevor som                            grävdes upp på Gammplatsen i Lycksele på 50-talet är den största repatrieringen i Sverige.  Bild: Maritha Sandberg Lööf
    Återbördandet av de samiska kvarlevor som grävdes upp på Gammplatsen i Lycksele på 50-talet är den största repatrieringen i Sverige. 
  • Åsa Nyström, biskop i Luleå stift, Krister Stoor, och Roland Sjögren, kommunalråd i Lycksele, med de näveraskar som innehåller de samiska kvarlevor som nu har återbördats till begravningsplatsen i Lycksele.  Bild: Maritha Sandberg Lööf
    Åsa Nyström, biskop i Luleå stift, Krister Stoor, och Roland Sjögren, kommunalråd i Lycksele, med de näveraskar som innehåller de samiska kvarlevor som nu har återbördats till begravningsplatsen i Lycksele.
Puffetikett
Dagens ETC

”Nu måste ­staten erkänna övergreppen mot samerna”

Näveraskar med kvarlevor som grävdes upp på 50-talet, och användes i rasbiologisk forskning, återbördades till begravningsplatsen i Lycksele i fredags.

Det är den enskilt största repatrieringen av samiska kvarlevor hittills. Många hoppas att det är en början på en bredare försoning.

”Det betyder inte att vi stryker ett streck över det som hänt. Det är viktigt att det kombineras med att staten erkänner övergreppen”, säger Sara Leoni från Stockholms sameförening.

Det var en sorgsen men värdig tystnad som låg över alla som hade samlats på Gammplatsen i Lycksele i fredags. Kvarlevorna som grävdes upp av rasbiologerna på 1950-talet återbördades till sin ursprungliga gravplats.

Repatrieringen genomfördes under namnet Återbördande i försoning. Ordet försoning har provocerat många samer, berättade deltagare i ceremonin.

– Det är svårt. Vi är öppna för att ta emot en utsträckt hand om den är ärlig. Är den det? Många gånger har jag varit så sorgsen och besviken, men det är upp till oss nu att försöka, säger Aina Jonsson från Rans sameby, Ammarnäs, som har lång erfarenhet av samernas kamp för sina rättigheter.

– Man måste försonas. Det finns inget alternativ, säger Jörgen Stenberg från Malå sameby. Men det bygger på att båda sidor kommer till tals. Ytterst är det en fråga om rätten till land och vatten. Landskapet är stulet från oss och borde ersättas. Men vilka perspektiv ska prioriteras? I dag är det bara BNP som gäller och man negligerar det andliga och själsliga.

Vill ha erkännande

Sara Leoni, från Stockholms sameförening med släkt från Tärna-området, betonar att försoning inte är samma sak som att glömma.

– Vi samer skulle behöva tänka att vi kan försonas med det som har skett för att kunna gå vidare. Det betyder inte att vi stryker ett streck över det som hänt. Det är viktigt att det kombineras med att staten erkänner övergreppen.

Kyrkans representant är försiktig med begreppet.

– Jag är försiktig med att för tidigt tala om försoning. Det är en lång process fram till det. Man måste ta reda på fakta, visa ånger och att man vill ha förändring, säger biskop Åsa Nyström, Luleå stift. Kyrkan har i sin vitbok erkänt sin del i övergreppen, nu vill vi att staten följer efter och gör en granskning.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Ett tjugotal samer från en rad olika sameföreningar är i ett skriftligt uttalande kritiska till sättet som ceremonin genomfördes på. De skriver att ceremonin genomförts ur ett kolonialistiskt perspektiv, inte ett samiskt, som hade varit önskvärt.

”Samernas inflytande över projektet har varit under all kritik. Vi är trötta på politikers tomma ord och bristfälliga handlingskraft. Dagens återbördande av mänskliga kvarlevor sker utan försoning”, skriver man.

Från regeringen öppnar man nu för en sanningskommission i samarbete med Sametinget. Det berättade Helen Öberg (MP), statssekreterare vid Kulturdepartementet under ceremonin i Lycksele. Då kom applåderna.

Användes i rasbiologi

Det var under en arkeologisk utgrävning sommaren 1950-51 som kvarlevorna på Gammplatsen grävdes upp och skickades iväg för analys. Västerbottens museum var ansvarigt. Kvarlevorna skickades med tåg ner till Historiska museet i Stockholm.

Utgrävningen väckte intresse hos etnologen Ernst Manker från Nordiska museet, hos rasbiologen Bertil Lundman som arbetade vid Uppsala universitet och hos Historiska museets chefsosteolog Nils-Gustaf Gejvall. Trots återkommande krav från dåvarande landsantikvarien på Västerbottens museum återlämnades inte kvarlevorna.

Bevarade brev och anteckningar visar att det fanns rasistiska tankegångar bland några av forskarna. Magasinet ETC berättade för ett par veckor sedan om hur förberedelserna inför repatrieringen avslöjade tidigare okända rasbiologiska tankar hos Nils-Gustaf Gejvall. Hans särskilda intresse för samiska kranier framgick i ett brev ”Jag ville ta tillfället i akt att meddela att jag sedan någon tid (…) samlar på lappkranier” men att det är ”föga troligt” att skallarna från Lycksele ”äro rena lappar”.

Vid ceremonin i fredags på urfolkens dag kom en ursäkt från Historiska museet.

– Det fanns rasbiologiska motiv till insamlingen. Det är helt självklart att vi ska be om ursäkt, sa chefen för Historiska museet i Stockholm, Katherine Hauptman.

I svenska kyrkans vitbok från 2016 ”De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna” beskrivs hur dåtidens forskare, lokala myndighetspersoner och kyrkliga företrädare deltog och bistod i insamlandet. ”Även nyligen begravda personers kvarlevor togs utan anhörigas tillstånd och ofta i lönndom.”

– Att samiska kvarlevor har förvarats på elva museer i Sverige är en skändning, säger Anna-Karin Hammar, präst i Svenska kyrkans samiska råd.

Hon hoppas att repatrieringen i Lycksele är första steget mot att alla kvarlevor snart återbördas.

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

Repatriering av samiska kvarlevor

25 samiska kranier återbegravdes på Gammplatsen i Lycksele på urfolkens dag den 9 augusti.

De grävdes upp 1950-1951 och togs till Historiska museet i Stockholm. De användes i rasbiologisk forskning.

Endast två repatrieringar har skett tidigare i Sverige, i ­Tärnaby och i Jämtland och då har det handlat om enstaka kranier.

Sametinget krävde 2007 att samtliga samiska kvarlevor ska återlämnas.

Fortfarande finns en stor mängd kvarlevor kvar på statliga museer och institutioner. En rapport från Riksantikvarieämbetet utreder hur man ska hantera dessa kvarlevor.

1998 bad dåvarande same­minister Annika Åhnberg å regeringens vägnar samerna om ursäkt för hur staten behandlat dem genom historien. Sedan dess har inte mycket hänt.

Regeringen ska i samarbete med Sametinget etablera en sanningskommission som ska undersöka vilka övergrepp som skett mot samerna.