När Marie-Hélène Lahaye födde barn 2012 kände hon sig respekterad och starkare än någonsin. Efteråt frågade hon sin barnmorska hur hon kunde tacka henne och fick svaret: “Berätta för andra kvinnor att det kan vara så här”. Den positiva upplevelsen visade sig vara ganska unik – de flesta kvinnor hon fick kontakt med kände sig i bästa fall överkörda men ofta värre än så.
– Det finns ingen statistik eftersom ingen frågar mammorna efteråt. Men på sociala medier vittnade en lavin av kvinnor om obehag och rena övergrepp, säger Marie-Hélène Lahaye.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
2013 startade hon en blogg på dagstidningen Le Monde för att diskutera mödravården. Där samlade hon även vittnesmål om utsatthet, ingrepp utan samtycke och övergrepp. Bloggen blev välbesökt och omdebatterad.
– Det påminde mycket om #metoo-upproret. Övergrepp som en följd av våldtäktskultur.
Anpassning till läkaren
Hon är aktuell med boken “Förlossning – kvinnor förtjänar bättre”. Där kritiserar hon att graviditet behandlas som ett patologiskt tillstånd i Belgien och Frankrike. Hela graviditeten följs av en obstetriker (förlossningsläkare) som sedan förlöser kvinnan i en operationssal – vare sig det uppstår problem eller ej.
– Detta trots att bara tio procent av förlossningarna är patologiska. Det beror på den dogm som säger att kvinnokroppen inte kan sätta barn till världen för egen maskin. Kvinnan försätts i passivitet trots att det rör sig om ett ögonblick av maximal kvinnokraft, säger hon.
Förlossningen är anpassad till läkaren, menar hon. Kvinnan ska ligga orörlig på rygg med benen i klykor för att läkaren ska se bättre, trots att andra positioner är mer gynnsamma. Och den psykologiska dimensionen saknas helt, enligt Marie-Hélène Lahaye.
– Förr antog jag att medikaliseringen visserligen var empatilös men i alla fall vetenskapligt förankrad för mammors och barns säkerhet. Jag hade fel, man går emot all vetenskaplig expertis.
Kvinnans vilja körs över
Boken tar stöd av rigorösa vetenskapliga referenser från bland annat Världshälsoorganisationen WHO.
Men är du kritisk till smärtstillande som ryggbedövning vid icke-patologiska förlossningar också?
– Jag är inte kritisk till någonting en informerad kvinna önskar. Och sjukvård behövs naturligtvis när något är fel. Det har funnits två feministiska strömningar: en som kräver rätten till en smärtfri förlossning och en som hävdar kvinnans kraft att föda barn naturligt. Jag vill ena dem – det handlar om att tro på kvinnans kapacitet att fatta beslut, i nuläget körs hon över.
Gäller detta bara Frankrike och Belgien eller kan till exempel Sverige inkluderas?
– I Sverige finns en större fysiologisk medvetenhet och barnmorskan har en större roll. Ni har kommit längre. Men det är fortfarande sjukhusnorm och standardiserad medikalisering. Ni har problem med sjukhusplatser och att födande kvinnor kan få resa långt. Det skulle kunna leda till ett onödigt medicinskt påskyndande av den naturliga processen precis som här. Det leder i alla fall till stress och oplanerade hem- och vägförlossningar – det sämsta av två världar, säger Marie-Hélène Lahaye.
Hon menar att det franska systemet följer en “Fordistisk löpandebandlogik” och kallar sjukhusen “bebisfabriker”. Igångsättning och ingrepp som snitt i mellangården och kejsarsnitt standardiseras. Hälsovårdslagen kräver informerat samtycke för dessa ingrepp men massvis av kvinnor vittnar om beslut fattade över deras huvuden.
Förnekar alla problem
Franska jämställdhetsministern Marlène Schiappa bjöd in Marie-Hélène Lahaye som sakkunnig i juli 2017 då den statliga utredning om obstetriskt våld som pågår nu annonserades.
– Hälsoministern däremot förnekar alla problem och få läkare stöttar initiativet, säger Marie-Hélène Lahaye.
2015 signerade hon ett offentligt brev som uppmärksammade hur läkarstudenter vid Lyons universitet larmat om att de fick göra vaginala undersökningar på nedsövda, ickeinformerade patienter. Lärarna förnekade det först men fakultetens dekan försa sig med orden: ”Vi skulle kunna fråga dem men då skulle de säkert vägra”
Fakulteten fälldes i etiknämnden.
– Ännu ett exempel på att kvinnokroppen inte anses tillhöra henne själv. Förlossningsläkare ser sig själva som ädla riddare som kvinnor okritiskt bör tacka. Men kvinnor vill inte bli räddade när det inte behövs – vi vill bli respekterade.
