Redan i augusti 2017 introducerade Alliansen ett förslag om så kallade ”inträdeslöner”. Många ansåg att det strider mot principerna på den svenska arbetsmarknaden. Tanken med förslaget var att nyanlända flyktingar och ungdomar (upp till 23 år) som saknar gymnasieutbildning skulle kunna anställas för en lägre kostnad. Dels skulle arbetsgivaravgiften tas bort under de första tre åren vilket är en ganska vanlig form av subvention.

Det nya var att lönen dessutom genom ett statligt ingripande skulle sättas trettio procent lägre än den lägsta lön som kollektivavtalen tillåter.

I ett yrke med en lägsta lön på 20 000 kronor i månaden skulle den nya lönen alltså hamna ungefär vid den högsta a-kasseersättningen, 14 000 kronor.

Försvagar arbetarrörelsen

Att arbetslösa erbjuds att arbeta för en lägre lön än på arbetsmarknaden är dock i sig inte nytt. Allt från trettiotalets ”AK”-arbeten till 80- och 90-talens KAS och dagens ”praktik” i utbyte mot ersättning från a-kassa eller socialförvaltningen handlar det om ersättningar långt under vad den reguljära arbetsmarknaden ger.

Det nya med det här förslaget var att det skulle handla om arbeten (visserligen ”enkla”) på den reguljära arbetsmarknaden och att staten skulle gripa in och bestämma en lön som är lägre än den parterna kommit överens om.

– Det förslag som senast Centerpartiet lanserade, om att sänka lönerna för de nyetablerade, är något helt nytt, poängterar LO:s Torbjörn Johansson. Det innebär egentligen att våra kollektivavtal blir olagliga. Man vill tränga bort den nivå som två fria parter träffat och göra den överenskommelsen per definition olaglig. Det är det värsta övergrepp på den svenska modellen som jag har sett någonsin.

Han gör tolkningen att förslaget läggs i syfte dels att försvaga arbetarrörelsen och dels att tillse att det finns billig arbetskraft för arbetsgivarna.

Sätter press på parterna

Men Siri Steijer, programansvarig för arbetsmarknadsfrågor på tankesmedjan Timbro, menar dock att förslaget snarare är avsett att sätta press på parterna i lönesättningen.

– Vi har en stor grupp invandrare som inte har tillräckliga kvalifikationer för att ta sig in på arbetsmarknaden med de löner och villkor Sverige har idag. Parterna har inte lyckats förhandla fram avtal som gör det möjligt för de här personerna att ta sig in på arbetsmarknaden. Politiker har under den svenska modellens historia hotat parterna med lagstiftning när de inte lyckats lösa arbetsmarknadens problem.

Men erfarenheten från andra länder visar samtidigt att de minimilöner som satts av statliga myndigheter är så låga att de inte går att leva på.

– Som verkligheten är nu, är den lagstadgade minimilönen inte tillräcklig för en hygglig levnadsstandard någonstans, säger Ellen Nygren på den LOs internationella enhet. Därför driver fackföreningsrörelsen krav på höjda lägstalöner, ­oavsett om det är genom ­kollektivavtal eller genom lagstiftning. En utveckling som man kan iaktta inom den fackliga rörelsen, är att allt fler kräver ”living wage”, lön att leva på, och inte bara minimilön.

Trend på många håll i världen

Torbjörn Johansson konstaterar att man rör sig mot statliga ingripanden på många håll i världen:

– Det handlar inte bara om kollektivavtal utan också om statliga garantier för kollektivavtalen, som till exempel Finland rört sig mot. Det sker i takt med att organisationsgraden sjunker. Det finns en rörelse mot statlig reglering i hela Europa.

Men arbetarrörelsen i Sverige håller emot, till försvar för den svenska modellen. Ett undantag från detta var dock när fackförbundet Transport för några år sedan slog fast att de var intresserade av en allmängiltigförklaring (statlig garanti) för att hantera de problem som rörligheten i Europa för med sig.

– Men jag har inte hört något se senaste åren. Vi är inte lika hotade av den europeiska rörligheten i Sverige. Minimilönerna finns för att skydda mot marknaden och den köparpress som arbetsgivarna annars kan utnyttja mot arbetstagarna, säger Torbjörn Johansson. Vi har det inte i Sverige eftersom vi har haft och har en fantastiskt hög organisationsgrad, säger Torbjörn Johansson.

Att mer lagstiftning skulle försvaga facket är dock inte självklart, betonar Siri Steijer – vilket är hennes bärande argument mot den väg Centerpartiet och flera andra borgerliga partier vill slå in på:

– Att ge Socialdemokraterna makten över minimilönernas nivåer är inte per automatik dåligt för LO. Det är därför farligt att försöka lösa integrationsproblemet med mer lagstiftning. Löner ska förhandlas mellan arbetstagare och arbetsgivare, säger hon.