Maj-Britt Theorin visade mig vad systerskap i praktiken kan vara

Under Maj-Britt Theorins hårt principfasta yta av ständig kamp fanns också värme. Det var den som mötte mig när jag som 25-åring valdes till Europa­parlamentariker. Bland allt skrämmande som skedde den där första veckan, när vakterna vägrade tro att jag var vald ledamot trots att jag fått passerkort, sa Maj-Britt en dag helt självklart ”Och så kommer du hem till mig och äter lite ikväll, så kan vi prata.” Hon gav mig en lapp med en obegriplig adress på franska.

I sin övernattningslägenhet bjöd hon sedan på hel kokt kronärtskocka med bröd, röror och Alsace-vin. Förutom att menyn var mer konstig än lyxig för en 25-åring så var Maj-Britt inte skrämmande alls. Snarare mot­satsen. Hon pratade på. Behandlade mig som den folkvalda, vuxna politiker jag faktiskt var. Berättade hur det gick att göra skillnad och få sin röst hörd i Bryssels massiva byråkrati. När kvällen var slut var jag modigare och väldigt mycket tryggare i min roll än när jag för lånade pengar köpte flygbiljetten ner till min första vecka som heltidspolitiker. Maj-Britt visade mig vad systerskap i praktiken kan vara.