Organisationen Ownershift har i en ny rapport kartlagt ägandet efter skilsmässa bland heterosexuella par. I genomsnitt ökar könsskillnaderna för fastighetsägande med 350 procent för heterosexuella par som skiljer sig. För par som haft en jämställd ekonomi och ägt lika mycket under äktenskapet ökar skillnaderna med 68 procent till fördel för männen.
– Löneskillnader, normer i samhället och stereotyper är vad som påverkar vem som kan äga fastigheten efter en skilsmässa. Männen tjänar mer och äger mer aktier, skog och företag som gör det möjligt att behålla värden som sedan fortsätter stiga – till skillnad från kvinnan, säger Emma Knaggård Wendt, generalsekreterare på Ownershift.
Så männen har råd att behålla fastigheterna till skillnad från kvinnor?
– Ja, så kan man sammanfatta det. Sedan kan det också vara så att man som kvinna tänker mer på det humana ansvaret under hela förhållandet och då blir det på bekostnaden av ekonomi och i slutet sin egen frihet och makten över sina livsbeslut.
För att motverka höga könsskillnader i ägande efter skilsmässor vill Ownershift att offentliga data ska bli mer omfattande för att kunna kartlägga och följa upp ägandet på individnivå.
– En annan del är att vi vill att man ska kunna samäga aktier. I dagsläget går inte det. Vi går också in på den juridiska. Idag är det till exempel möjligt att hemlighålla enskild egendom och så ska det inte vara. Efter en skilsmässa är det också viktigt att den ekonomiskt utsatta partnern ska kunna fortsätta äga fastigheter och få lån till att äga fastigheter. Det viktigaste för privatpersoner är att man pratar om ekonomi, sparande och ägande och hur man investerar tillsammans under äktenskapet
Ekonomiskt våld
Det är gifta par som kartlagts i rapporten, men Emma Knaggård Wend är övertygad om att det ekonomiska maktspelet också påverkar individer som separerar från samborelationer. Där kan också finnas element av ett så kallat ekonomiskt våld.
– Det kan exempelvis handla om små subtila hot om ekonomin, att kvinnor inför en separation får höra ”hur ska du klara dig, du har ingen bostad, var ska barnen bo” et cetera. Det är ett våld precis som det fysiska våldet, men det syns ännu mindre och vi pratar mindre om det.