Men forumanvändarna är inte imponerade av mannens suddiga bilder. Någon kallar dem “sämst i tråden” medan en annan användare säger att de ser ut att vara “tagna med en potatis”. Mannen från Västernorrland är bara en av alla svenska män som ägnar sig åt smygfotografering. Trots den dåliga bildkvaliteten har Dagens ETC identifierat både platsen och mannen, som visar sig vara en ensamboende medelålders man som tidigare dömts för ofredande.

– Tjusningen handlar bland annat om att man själv är närvarande och inte blir ertappad, säger mannen till Dagens ETC.

Årlig tradition

Sedan en användare startade en diskussionstråd i början av 00-talet är spridningen av smygtagna bilder i dedikerade trådar ett återkommande inslag på det anonyma forumet. Det kallas candid och går ut på att ta intima bilder på främlingar. Oftast tas bilderna på allmänna platser, men vissa av männen går längre och smyger omkring utanför fönster. Jakten beskrivs ofta som en del av nöjet.

Sedan 2007 återkommer en säsongstråd varje år där nakna, lättklädda eller i övrigt sexuellt anspelande bilder efterfrågas. I skrivande stund har trådarna 16 809 inlägg och drygt tio miljoner visningar.

För att en bild ska kvalificera sig krävs det att användaren ska ha tagit bilden själv och föreställa någon som inte märker att de fotograferas. Tjejerna är ofta unga och ibland uppenbart minderåriga. Ibland censureras deras ansikten, ibland inte. I trådarna hyllas särskilt män som kommit nära kvinnor som solar topless eller med särade ben.

Användarna delar också med sig om sina åsikter kring offrens kroppar. De kallas återkommande för ”horor” och andra nedsättande begrepp. Anonyma män beskriver också vad de vill göra med kvinnorna, eller vad de tycker att de ”förtjänar”.

Flashbackmännen delar också med sig av sina bästa tips för att fånga sina offer i så intima vinklar som möjligt. Någon tipsar om att fästa en pärm i en tygpåse, för att sedan göra hål i både pärm och påse och fästa en actionkamera i pärmen. En annan klipper hål i en sko för att kunna placera kameran vid tån och sticka in foten under kjolar. En tredje investerar i ett par spionsolglasögon. 

Saknar ”Tutti frutti”

När en ljus och raspig röst svarar i telefon vill mannen från Västernorrland vara anonym. I den här artikeln kallar vi honom för Erik. Han går med på att prata “under vissa villkor” och romantiserar en tid då en postorderkatalog kunde vara snusk.

– Som snorunge var höjden av porr att smygbläddra i Halldéns klädkatalog eller ”Tutti frutti” på tv.

Erik vill ha gott om tid på sig att besvara tidningens frågor i textform. I vad som liknar ett hastigt sammanrafsat manifest beskriver han sig själv, och andra ”voyeuristister”, som en motkraft till konventionell porr.

– Belöningen är att få ta makten och äga tjejers kroppshyddor ett ögonblick där hon är oförställd. Det är hon däremot inte när hon tittar in i kameran i den moderna gonzoporren eller på vanliga modellbilder. Jag tycker att de drabbade tjejerna bör se sig som utvalda.

Varför lägger du upp bilderna?

– Det kanske är ett behov av samma manliga gemenskaper. Män är ganska fixerade vid att samla på saker och återvända med det till byn.

Erik berättar att han smygfotograferat kvinnor sedan 2017, men beskriver sig som en amatör i sammanhanget.

Det är inte alltid männen som sysslar med candid lyckas hålla sig från att bli upptäckta, men det är sällan kvinnorna som utsatts vinner i domstol. Sommaren 2018 ligger en ung kvinna och solar ryggen på en badbrygga i Skåne när hon märker att det blixtrar till från en telefon mellan hennes ben. En man i 40-årsåldern har då placerat sig ett par-tre meter ifrån henne på bryggan och hukar sig ner för att fotografera hennes underliv. 

Mannen grips några veckor senare när han, utrustad med en spionkamera monterad på benet, filmar in i provrummen i ett närliggande köpcentrum.

Mannen döms senare för kränkande fotografering och ofredande för provrumsfilmningen, men incidenten på bryggan anses inte vara ett brott – trots att mannen erkänner vad han gjort. Mannen har nämligen inte befunnit sig tillräckligt nära kvinnans underliv för att domstolen ska anse att han befunnit sig i kvinnans fredade zon.

På ett naturistbad i Värmland utspelar sig ett par år senare en liknande händelse. En kvinna ligger och solar naken på ett naturistbad när hon märker att en man fotograferar henne. I förhör berättar hon att det inte är första gången hon blir fotograferad på stranden, och att händelsen fick henne att känna sig kränkt och illa till mods.

Mannen, en högutbildad familjefar i 40-årsåldern, erkänner att han både fotograferat och delat bilderna på kvinnan och döms för sexuellt ofredande i tingsrätten. Men han överklagar, och frias senare i hovrätten som konstaterar att det inte finns något generellt förbud mot att fotografera någon utan samtycke – ens om det är integritetskränkande. Eftersom mannen stod flera meter bort när han fotade kvinnans underliv frias han därför av samma skäl som bryggmannen.

Lucka i lagen

Männen på Flashback verkar alltså inte riskera särskilt mycket om de blir påkomna – så länge de håller en bits avstånd ifrån sina offer. Linnea Wegerstad, docent och forskare vid Juridiska institutionen på Lunds universitet, förklarar att det beror på en lucka i lagstiftningen.

– Sexuellt ofredande innefattar i regel inte fotografering, eftersom det som huvudregel är tillåtet att fotografera eller filma andra. För att råda bot på det kom lagen om kränkande fotografering, men den omfattar bara vissa platser: i ett hem, på toaletter, i omklädningsrum eller ”i annat liknande utrymme”. Det där sista tolkas väldigt snävt och kan till exempel innefatta provhytter. 

Det var först efter en dom i Högsta domstolen 2017 som avståndet till offrets kropp blev avgörande för huruvida candid kan räknas som sexuellt ofredande. “Rulltrappedomen”, som nu är prejudicerande, kom till efter att en man stuckit in sin hand under en kvinnas kjol och fotograferat under en rulltrappefärd i Stockholm. Mannen friades i Hovrätten, men Högsta domstolen slog fast att mannens ”omedelbara närheten till offret” utgjorde ett “tydligt intrång i den utsattes rätt att bestämma över sin kropp”. Det var alltså själva fototillfället som var ofredandet – inte konsekvenserna i form av bilderna eller deras eventuella spridning.

– Sker det nära könet kan det vara en handling som är ägnad att kränka personens integritet. Man ser det mer som ett intrång i den fysiska sfären. Sprider man bilderna kan det bli fråga om olaga integritetsintrång, men då krävs det en spridning till en lite större grupp. Lagstiftningen kring det här är lite av ett lapptäcke – och har delvis handlat om hur mycket man kan inskränka informations- och yttrandefriheten. Det är motsatta intressen som aktualiseras, säger Linnea Wegerstad.

Behövs det en lagändring och hur skulle den kunna utformas?

– Jag har inget direkt svar på hur detta skulle kunna regleras på ett sätt som tar hänsyn till att det finns ett intresse av att fotografera och filma på allmänna platser. Det är en svår fråga.