Inrikes

Lisa har varit covidsjuk i mer än ett år: ”Det är enormt ensamt”

Publicerad 20 december, 2021 (Uppdaterad 22 december, 2021 )

Det långa håret har fått åka av. Det var för jobbigt att tvätta och tungt att bära. ”Jag hade inte fattat hur jobbigt det var förrän jag klippte av allt och huvudet plötsligt kändes ungefär tio kilo lättare.” Bild: Privat

Dagens ETC

Hon har lärt sig att uppskatta det lilla och acceptera sin situation. Men efter ett och ett halvt år som sjuk längtar Lisa Halldén också efter det som är större. Efter världen utanför hemmet. Men kanske mest efter att orka.

Karin Annebäck

Text

Som en influensa som aldrig går över. I 18 månader har den belägrat Lisa Halldéns kropp nu. Hon säger att hon ibland är ”giftigt positiv”, men att det samtidigt inte går att vara det alltid. För sjukdomen hänger ju fortfarande där, tung över hennes axlar. Medan världen pågår runt om kring, medan vänner träffas och dricker vin och går på fest, medan någon byter jobb och tar sig uppåt och framåt, står Lisa kvar.

– Jag har blivit bättre på att hantera vad jag har, att acceptera, men jag har också insett hur ensamt det är att vara sjuk. Tid får en konstig form. Som att den är något annat för den som är sjuk än för alla andra.