Konflikten grundar sig i att fackförbundet Transport har krävt samma löneökningar för taxichaufförerna som andra grupper har fått i avtalsrörelsen. Det vill säga 5,4 procent utslaget på 29 månader. Facket kräver också att lönepåslaget ska gälla för såväl chaufförer som kör samhällsbetalda resor, det vill säga tjänsteresor, sjukresor och färdtjänstresor, som för dem som kör privatkunder och får en viss procent av inkört belopp i månadslön. Något som arbetsgivarsidan har vägrat att gå med på.
”Billigast möjliga anbud”
Poängen med att även procentlönen måste upp är att så gott som ingen av de chaufförer som kör privatkunder plockar ut någon garantilön som det ser ut idag, enligt Transport.
– Ingen tar ut någon garantilön per körd timme. Man skriver upp sig på pass och så kör man till man har fått in den lön man behöver för att klara sig. Det handlar i regel om minst tio timmar per dag, sex dagar i veckan, för en lön på omkring 25 000, om du är duktig, säger Transports ordförande Tommy Wreeth.
Systemet med procentlönerna går tillbaka till 1990, då taxibranschen i landet avreglerades och fri etableringsrätt för taxiverksamhet infördes.
– Att det ser ut så här är inte bara fackets ansvar. Det krävs politisk inblandning om det ska gå att köra taxi igen till rimliga villkor. Som det är idag får du enligt en EU-förordning inte som lastbilschaufför lov att köra en pall på ackordlön, men som taxichaufför går det bra att köra människor på enbart procent utav inkört belopp.
Hur rimmar det med trafiksäkerheten tror du? säger Tommy Wreeth.
Orsaken till att chaufförerna i landets storstäder får köra så pass många timmar – inte sällan upp till 13 timmar per dygn – för att få ihop en lön de kan leva på, är till mångt och mycket överetableringen. Det rullar för många taxibilar på stadens gator helt enkelt. Vilket i sin tur har att göra med den fria etableringsrätten.
– Det är för många chaufförer som slåss om en inte tillräckligt stor kaka. Det här upplever jag att även vår motpart förstår, men vi måste jobba mot politikerna om något ska hända. Så länge de bara går på billigast möjliga anbud vad avser de samhällsbetalda resorna, så kommer vi ingenstans.
Låg facklig anslutning
Att inte Transport blåst till strid tidigare vad avser de usla lönerna och arbetsvillkoren för taxichaufförerna beror först och främst på den dåliga organiseringsgraden inom branschen.
– Bland dem som kör samhällsbetalda resor har vi 20–25 procent anslutna ungefär, men bland dem som kör privatkunder är det inte mer än tio. Nu känner vi ändå att vi måste gå ihop och göra något tillsammans. Vi tar strid för taxichaufförerna och om vi inte får igenom våra krav kommer vi att utvidga med sympativarsel, säger Tommy Wreeth.